– Vi har två workshoppar, en för dans och en för musik och sedan har vi improvisationsföreställningar med dansare och med musiker. Det är öppet för allmänheten, vi vill bjuda människor in så att de vågar komma in och se på improviserad dans och musik. Tröskeln ska vara låg, det är syftet, berättar Pentti.

– Maijasalen funkar ganska bra i och med att den är i bottenvåningen. Människor kan komma in och gå ut och det är fritt inträde. När det gäller improvisation har vi olika grupper, yngre konstnärer och sedan mer erfarna konstnärer. Så har vi en grupp musiker som gör en musikimprovisation. Alla har sina egna stilar och det är inte en genre det handlar om.

Den enda begränsningen när det gäller lördagen improvisationsföreställningar är en tidsbegränsning.

– Vi har sagt att föreställningarna ska vara i högst en halv timme. I och med att det handlar om sex föreställningar, så blir de inte för långa.

Improvisation med dans är något som Pentti menar att kan vara speciellt intressant för publiken.

– Det har funnits i Finland ganska många dansare som har uppträtt med improvisation men nu har det inte funnits på flera år. Ändå arbetar nästan alla dansare med improvisation när de skapar sitt eget uttryckssätt och rörelsespråk.

Från tidigare år minns Pentti speciellt en föreställning hon har sett med Annika Tudeer, Pia Lindy och Heini Nukari på Mad House.

– Dansare kan använda sig av språk eller ord eller ljud. De kan också jobba med musiker, så det finns hemskt många ingångar till improvisationssituationen. Du måste lösa situationen på något sätt. Det är krävande men jättegivande, kommenterar Pentti.

– Vi hade två klubbkvällar på Textens hus och jag var ganska förvånad över att människorna tog in situationen så fint. Det gäller också sådana som inte hade någon dansbakgrund.

– Improvisationen sker mellan publiken och dansaren. De kommer nog in till det att det händer någonting här. Sedan finns det alltid människor som inte får något ut av det, men så är det ju.

Förhållandet mellan dans och musik är mycket viktigt och det uppstår en ömsesidig växelverkan där man inspirerar varandra att utveckla var sin konstform.

– I jazzmusiken finns det en klubbkultur där man kommer in och spelar, så spelar man med någon annan och stämningen skapas så att det är lätt att komma in och inte så högstämt.

I musikaliteten ser Pentti den viktigaste beröringspunkten mellan jazzmusiken och dansen.

– Vissa går sedan mot mer teatraliska berättelser. Det är också möjligt men det har alltid funnits musiker som har inspirerat och samarbetat med dansare. Det är hemskt fint.

ABL intervjuar Pentti på distans medan hon är i Wien. Där har hon talat med en vän som gör föreställningar hemma hos folk.

– Man kan göra de här sakerna på hemskt många olika sätt, konstaterar Pentti.

I den observationen ser Pentti en viss lättnad när nedskärningarna står till mot scenkonsten i Finland.

– Vi får nu se. Man ska inte måla fan på väggen utan göra sitt jobb så gott som man kan.