Hamlet i regi av Dritëro Kasapi är en upplevelse som man antingen älskar eller hatar. Kasapis uppsättning är kompromisslös och djärv. Här har det inte grubblats att sätta upp eller icke sätta upp utan man har skridit till verket med en smittsam energi. De första tio minuterna får publiken stå och välkomna en utstuderat modern Hamlet som liknar snarare en rockstjärna än en prins. Efter en så häftig start är det svårt att överträffa den explosionsartade inledningen, men skådespelarna sviker inte utan står på sig in i det bittra slutet av den klassiska tragedin. Kasapi har tidigare regisserat Hamlet på Örebro Teater år 2013.

Dritëro Kasapi står för regi i Svenska Teaterns senaste uppsättning av William Shakespeares Hamlet. (Foto: Cata Portin)

Sextio år har förflutit sedan Hamlets senaste premiär på Svenska Teatern som var den 24 april 1964 i regi av Carl-Axel Heiknert, med Kurt Ingvall som Hamlet och Gunvor Sandkvist som Ofelia. Den gången firade man Shakespeares 400-årsminne. Vad som förenar regissörerna Heiknert och Kasapi är tidigare erfarenhet från teatervärlden i Sverige. För sextio år sedan fick finlandssvenska skådespelare de två huvudrollerna, men i den senaste uppsättningen har Jesper Fransson som spelar Hamlet sin bakgrund i Sverige. Han har dock hunnit medverka i flera pjäser på den finlandssvenska teaterscenen före Hamlet. Regissören av 1964 års uppsättning av Hamlet, Heiknert, hade också tidigare erfarenhet från teatervärlden i Finland.

Den stora rollen som Hamlet spelas alltså av en sverigesvensk skådespelare bosatt i Helsingfors. Om finlandssvenskar bosatta i Sverige kallas sverigefinlandssvenskar, kan man kanske kalla Fransson finlandssverigesvensk. Hans Hamlet är passionerad, inspirerande och övertygande. Den enda som stundvis överglänser Franssons starka prestation är den finlandssvenska skådespelaren Sonia Haga, vars Ofelia matchar hans Hamlet.

Shakespeares pjäs härstammar från sekelskiftet 1600 och förlagan till Hamlet-gestalten är en medeltida dansk sagokonung Amlethus som förekommer hos Saxo Grammaticus, i hans Gesta Danorum från sekelskiftet 1200. Skådespelarna i Kasapis uppsättning ser ut som varken 1200- eller 1600-talsmänniskor, utan Hamlet och Ofelia gör sin entré i skepnad av högst moderna rockstjärnor. Någonting i kostymerna som bärs av Niklas Åkerfelt som Kung Claudius och Sophia Heikkilä som Drottning Gertrud påminner om det argentinska diktatorsparet Juan Domingo och Evita Perón från mitten av 1900-talet. Generationsklyftan understryks på ett sådant sätt att den yngre generationen ser ut att vara minst två generationer yngre än den äldre generationen i pjäsen. Klyftan är oöverbrygglig och det hela resulterar i tragedi, som bekant.

Originaltexten tar ungefär sex timmar att spela och i Kasapis uppsättning är speltiden mindre än hälften av det. Att komprimera Hamlet har lyckats bra den här gången. Ofelias roll är relativt central, vilket är en lyckad satsning med tanke på hur lysande Sonia Haga är i den rollen. Det finns en stark kontrast i hennes drivna prestation till hur Patrick Henriksen och Dennis Nylund gestaltar Rosencrantz och Gyldenstern. Dessa farsartade gestalter ser ut som frat boys, överklasspojkar från något anglosaxiskt universitet. Om Annika Brombergs kostymdesign fungerar i alla övriga fall, känns den shortsklädda duon något malplacerad. Det är svårt att hitta balans mellan det gravallvarliga och det farsartade. Men Brombergs relativt avskalade scenografi ger skådespelarna möjlighet att fylla utrymmet med sin scennärvaro och lysa. Det är precis vad Jesper Fransson och Sonia Haga gör som Hamlet och Ofelia. Tiitta Stoor som står för maskdesign har också bidragit till den lyckade stämningen och den fräscha approachen och det samma gäller utan vidare Hanna Mikanders ljuddesign.

Dritëro Kasapis uppsättning resulterar i en rockigare Hamlet för 2020-talet och Jesper Fransson levererar en Hamlet i tiden. Det finns mycket i Shakespeares text i sig som garanterar att pjäsen förblir en levande klassiker som fortsätter att fascinera nya generationer. Det finns många tidlösa pjäser i Shakespeares repertoar och Hamlet hör till de mest fulländade. Ändå är det en stor utmaning att förnya pjäsen utan att söndra alltför mycket i processen. Kasapi har varit nytänkande på ett bra sätt. En stel och trist version som inte alls vågar avvika från traditionen passar någon helt annanstans än på Stora scenen. Därför har det varit rätt beslut att släppa Kasapi loss och inleda pjäsen så att skådespelarna, inte minst Sonia Haga, får ordentligt rocka loss. Det kan vara något desorienterande för publiken hur det hela börjar men det ska vara det för att man kommer i rätt stämning och inser att det här är inte Hamlet as usual utan klassikernas klassiker har utformats i en ny, tidsenlig skepnad.

Recension: Hamlet (Svenska Teatern)

AV William Shakespeare
REGI Dritëro Kasapi
ÖVERSÄTTNING Britt G. Hallqvist
SCENOGRAFI OCH KOSTYMDESIGN Annika Bromberg
LJUSDESIGN Tommi Saviranta
LJUDDESIGN Hanna Mikander
MASKDESIGN Tiitta Stoor

PÅ SCENEN
Polonius: Mikael Andersson
Hamlet: Jesper Fransson
Ofelia: Sonia Haga
Drottning Gertrud: Sophia Heikkilä
Rosencrantz: Patrick Henriksen
Laertes, Gyldenstern: Dennis Nylund
Skådespelaren, Osric: Mitja Sirén
Vålnaden, Kung Claudius: Niklas Åkerfelt