ABL frågar Gissler om den nordiska modellen som det talas mycket om i Finland på grund av att regeringen Orpo tar vissa saker från Sverige och Danmark som passar dem men annars inte visar så stort intresse för de övriga nordiska ländernas system.

Gissler menar att man fortfarande kan tala om den nordiska modellen.

– Den nordiska modellen har väldigt mycket gemensamt i de nordiska länderna. Det är egentligen inte en nordisk modell utan fem olika nordiska modeller men det är så mycket gemensamt i dem att man kan med fog prata om den nordiska modellen. Den utmärks framför allt av självständiga arbetsmarknadsparter som själva tar ansvar för reglering, tecknar kollektivavtal och har gemensamma bestämmelser för spelreglerna, konstaterar Gissler och betonar att parterna har en stor grad av självständighet i den nordiska modellen.

– I det ligger att lagstiftaren, regeringarna, ska inte heller lägga sig i alltför mycket utan låta parterna utveckla systemet.

Gissler talar om konfliktpartnerskap där man har tydliga regler för när man har konflikt och vad som krävs för att partnerskapet kan fungera. Det anser han att inte har varit fallet i Finland i och med att regeringen har bestämt sig för att intervenera och reglera på ett sätt som stör och ger regeringen ett direkt politiskt inflytande över systemet

– Man kan inte heller på det här sättet ta olika delar och säga att det här stämmer inte med den nordiska modellen för att så är det inte i Sverige och här ska vi ta in någonting från Danmark utan man måste se det i varje nationell kontext.

Gissler betonar att NFS är oroade över utvecklingen i Finland och har uttryckt stöd till huvudorganisationerna och de fackliga kollegerna i Finland. NFS har uppmanat regeringen Orpo att upphöra med att intervenera i arbetsmarknaden och låta parterna självständigt reglera både innehåll och förutsättningar.

Till ABL:s fråga om fackföreningarna har en bättre ställning i det övriga Norden svarar Gissler att så är fallet.

– Vi har i alla fall oavsett politisk färg, ingen regering som går fram på det här sättet som man gör i Finland för närvarande.

Gissler bekräftar att det är regeringens vilja att intervenera som har lett till en avvikelse från det nordiska mönstret i Finlands fall.

– Det finns en oro och ett missnöje över den här klåfingrigheten. Man kan säga att fördelen med att modellen är uppbyggd som den är, är också att den är robust oavsett vilken regering eller vilket partipolitiskt mandat och koalition man har i lagstiftande församlingar. I och med att det är parterna som varje gång reglerar och tar ansvar så vet man att nästa gång ska vi också komma överens, påpekar han.

Enligt Gissler får man den känslan i Finland att regeringen har gått in för att implementera en agenda till varje pris.

– Det leder till att arbetstagarnas ställning försvagas och man får sämre möjligheter att utöva medinflytande. Det handlar om demokratiska rättigheter på arbetsplatsen.