McCarthy avsattes för att det fanns tillräckligt många republikanska rebeller och när demokraterna röstade enhetligt för misstroende. Den här gången är det väldigt oklart om det finns några som helst förutsättningar alls att få till stånd ett framgångsrikt misstroendevotum.

Demokratiska partiet kan ha svårt att få att rösta för misstroende nu när Johnson just har rott i land en kompromiss med dem för att undvika en nedstängning av den federala regeringen. Det är själva grundorsaken till varför Johnson inte åtnjuter Marjorie Taylor Greenes förtroende, men det är ingen orsak för en majoritet av ledamöterna i representanthuset att rösta för misstroende. Visserligen fälldes den föregående talmannen i en liknande situation och i princip är det upp till republikanerna att kunna ena leden och hålla fast vid sin krympande majoritet.

På ett sätt kunde det därför vara lockande för Demokratiska partiet att rösta för misstroende även nu, om det fanns en chans att Republikanska partiet splittras och schabblar bort sin majoritet i representanthuset i det kaos som kunde uppstå om ytterligare en talman blir avsatt. Men det kunde vara svårt att motivera det inför väljarna just när Johnson har visat lite kompromissvillighet och en synlig företrädare för ytterhögern kräver för hans avgång av den orsaken.

Representanthuset ska nu ha två veckors påskpaus och tanken med den senaste manövern var aldrig att framtvinga en omröstning före pausen utan att skapa förutsättningar för förhandlingar om Republikanska partiets linje under pausen. Ytterhögern vill gärna ha ytterligare eftergifter.

Om manövern leder till att talmannen blir avsatt, kunde den utgången gynna Ryssland och Vladimir Putin. Marjorie Taylor Greene är en av de fränaste kritikerna av USA:s stöd till Ukraina och en viktig orsak till hennes missnöje gäller inte enbart nödvändiga kompromisser med Demokratiska partiet inom inrikespolitiken utan den utrikespolitiska linjen. Att avsätta talmannen och sedan det kaos som skulle följa kunde vara ett sätt att hindra stödet till Ukraina, åtminstone tillfälligt.

Efter att ha gått igenom den svåra processen när McCarthy blev avsatt och ersatt med Johnson börjar många ledamöter av representanthuset helt enkelt vara trötta på kaoset. Visst finns det utbrett missnöje bland ytterhögern när det gäller varenda minsta lilla kompromiss Johnson gör med motståndarsidan för att säkerställa att landet har fungerande regeringsorgan i alla lägen. Men det är inte nödvändigtvis tillräckligt för att finna tillräckligt många republikaner för att i det här läget göra gemensam sak med Marjorie Taylor Greene. Johnson befinner sig trots allt så långt ut till höger som de i nuläget kan önska sig att en talman kan befinna sig och fortfarande ens nödtorftigt fungera som talman.

Det återstår att se om det ens blir en omröstning om talmannen efter påskpausen eller om det går att övertala Marjorie Taylor Greene att dra tillbaka motionen. Hon hoppas på att partiet snabbt kan hitta en ny talman som alla kan vara nöjda med men hon kan ha kalkylerat fel och Johnson kan få fortsätta. Åtminstone har hon lyckats rikta uppmärksamheten mot sig och de frågor som är viktiga för henne, att inte samarbeta med Demokratiska partiet alls och inte stöda Ukraina.

Just nu har Republikanska partiet en majoritet som håller på att försvagas i och med att Ken Buck från Colorado avgick den 22 mars och fyllnadsvalet för att hitta en efterträdare hålls först den 25 juni. Mike Gallagher från Wisconsin, en annan republikan, har meddelat att han tänker avgå i april. I Wisconsin kommer man inte att hålla ett fyllnadsval före kongressvalet i november i och med att Gallagher avgår så sent, vilket beror på lagstiftningen på delstatsnivå.