– Jag är uppvuxen i Esbo centrum och där bodde jag som liten vid Esbo å ganska nära kyrkan och har gått i Lagstads folkskola. Redan under gymnasietiden blev jag intresserad av samhällspolitik och vi hade en så kallad biblioteksklubb, berättar Gerkman om sin bakgrund.

John “Pi” Liljelund var en av skolkamraterna som hörde till biblioteksklubben.

– Politiskt aktiv blev jag under tiden som jag började studera vid Soc&kom 1985.

Tidigt under studietiden blev Gerkman vald till högskolans styrelse som studentrepresentant och var vice ordförande för studentkåren vid Soc&kom.

– I mars 1986 skrev jag in mig i SDP, minns Gerkman som fick sin partibok av Tuula Haatainen som var ordförande för OSY. Också där blev Gerkman invald i styrelsen.

1988 var det dags att ställa upp i kommunalval för första gången, i Esbo och sedan bytte Gerkman förening till Esbo svenska arbetarförening.

– Min pappas kusin Lasse Gerkman var ordförande i den föreningen. Han var en långtida medlem av Esbo fullmäktige.

Micke fick en ersättarplats i svenska skolnämnden och sedan kom det flera förtroendeuppdrag. Han fick vara med i socialnämndens distriktssektion och blev vice ordförande i den svenska utbildningsnämnden samt ersättare i stadsstyrelsen.

I kommunalvalet 1992 var han nära att bli invald i Esbo stadsfullmäktige men redan 1994 flyttade Micke till Gesterby i Kyrkslätt och bytte genast till Kyrkslätt-Masaby Arbetarförening.

Kommunalvalet är det nionde och det bästa resultatet är direkt inval i Kyrkslätts fullmäktige år 2008. Sedan har det varit ersättarplatser.

– Jag var i över tio år medlem av personalsektionen i Kyrkslätt. Det var väldigt intressant och viktigt enligt min mening. Personalärendenas skötsel inverkar på hela kommunens image och servicenivån som invånarna får. Jag var nog litet besviken när jag inte fick möjlighet att fortsätta efter senaste kommunalval.

– Våra byars livskraft här i Kyrkslätt är en central valfråga för mig. Det borde finnas service i byarna. Här i Vecklax är folk ganska besvikna på kommunen, säger Gerkman.

– Vi har haft ett byahus, Kesälä, som byföreningen fick kommunen att köpa upp på 80-talet. Vi använde det regelbundet och där fanns bland annat julfester för barn, det var fullt hus där. Nu har kommunen förbjudit oss att använda det sedan 2014 för vi borde betala en hyra som motsvarar den verkliga elkostnaden där och det är alltför mycket för en sådan här byförening, berättar Gerkman.

Nybyggen som kommunerna gör borde enligt Gerkman konkurrensutsättas mycket noggrannare och övervakningen borde höjas.

– Det borde finnas resurser på den tekniska sidan och det blir dyrt för kommuninvånarna, säger Gerkman.