ABL ber Wessberg att berätta om läget på arbetsmarknaden.

– Det som är uppenbart är att det inte finns något förtroende mellan arbetsmarknadens parter. Och finns det inget förtroende, är det svårare att komma överens, att hitta kompromisser och gemensamma frågor man kan stå bakom. Det här är inte något som har uppstått på ett dygn, på en vecka eller på en månad utan det är en lång utveckling, förtroendet mellan arbetstagarna och arbetsgivarna har försämrats gradvis. Det ska ju alltid finnas en viss spänning mellan de här två parterna men så här dåligt har det inte varit på länge, konstaterar Wessberg.

– Det är väldigt problematiskt att hitta lösningar som utvecklar arbetslivet till något bättre.

Hon påpekar att det är ett stort problem då regeringen har blandat sig i arbetsmarknadsfrågorna och drivit igenom försämringar gällande arbetslivet.

– De allra flesta av regeringens försämringar drabbar helt vanliga arbetare, betonar hon.

– Regeringsprogrammet angav redan allt. När vi så gick ut bland våra medlemmar och berättade vad det står i regeringsprogrammet, så var det många som aldrig kunde föreställa sig att allt det här går igenom. De trodde att det går att hitta kompromisser i riksdagsbehandlingarna. Nu har det visat sig att behandlingen i riksdagen är benhård. De som har majoritet driver igenom försämringarna, utan att lyssna på experter, utan att ta in andra synpunkter i beaktande. Man hänvisar till regeringsprogrammet som ska genomföras till hundra procent.

Wessberg menar att alla av arbetsgivarnas långsiktiga mål har skrivits in i regeringsprogrammet.

– Arbetsgivarna får allt de önskat. Det är inte på så sätt vi har utvecklat Finland på, speciellt under efterkrigstiden. Vi arbetade då tillsammans för en bättre framtid och har tillsammans gjort Finland till ett av världens rikaste länder. På ett och ett halvt år är nu allt det goda vi tillsammans arbetat för i årtionden förstört och motstättningarna i samhället har ökat. En sådan samhällsutveckling är aldrig bra. Alla ska med. Vi ska alla få ut någonting av det här samhället. Det kan inte vara så att de rika får skattelättnader och därmed ännu mera pengar, medan de som har allra minst, ska bli fråntagna även det. En sådan utveckling skapar hopplöshet och stora samhälleliga problem. Vi har bara sett en början på de problemen.

Fackets recept utgår från att lyssna på arbetstagarsidan.

– Låt oss tillsammans utveckla arbetslivet och hela samhället. Steg för steg går arbetsgivarna och de borgerliga bort från den här utvecklingen. Det är inte den nordiska modellen, modellen där fria fackföreningsrörelser och fria arbetsgivarrörelser tillsammans förhandlar om arbetslivets reformer. Till den nordiska modellen hör inte heller att arbetsgivarna och regeringen gaddar ihop sig mot arbetstagarna och gör vad de vill. Det är en helt annan modell. Vi håller på att gå mot ett arbetsliv som påminner om de östeuropeiska länderna. Det är väl inte ett sådant samhälle vi vill skapa?

Wessberg påpekar att det inte blir billigare för samhället om löner och arbetsvillkor försämras.

– Grundförutsättningen för att alla ska bidra i samhället är att man ska klara sig på sin lön.

En del av det globala kapitalistiska systemet är att ägare i börsnoterade företag kräver högre och högre vinster i kvartal efter kvartal.

– Den vinsten tas nu från arbetstagarnas ryggskinn. Finland har aldrig konkurrerat med låga löner, det är inte vår styrka. Vår styrka är en utbildad arbetskraft som är med och bygger företagets konkurrenskraft. Nu vill man skapa ett slaveri där du ska vara glad att du har någonstans att gå på dagen och får jobba, helst nästan gratis.

Det är dåligt för produktiviteten om människor inte uppskattas, om de känner sig rädda och oroar sig för sin framtid.

– Du är produktiv när du är trygg på jobbet, när du vet att du kan påverka och när du vet att din lilla insats på jobbet har en betydelse för hela gemenskapen vi har, hela arbetsplatsen. Det är då som företagen blir produktiva. Det visar alla undersökningar som har gjorts. Samtidigt finns det ett tryck på att vi ska orka jobba allt längre. Det orkar vi inte om vi ska leva under hot, under otrygghet och med dåliga arbetsvillkor.

I årtionden har man talat om att framtidens arbetsliv kommer att kräva att du byter yrke flera gånger under ditt arbetsliv.

– Vad gör regeringen? Jo, tar bort all finansiering för vuxenutbildningen och avslutar systemet med alterneringsledigheten. Bägge systemen har hjälp till med att ge vuxna i arbetslivet en möjlighet att ta en paus för att tänka om. Det är nu väldigt svårt att se hur dessa långsiktiga mål ska kunna uppnås. Hur ska vi orka jobba längre och hur ska vi klara av att byta bransch flera gånger under vårt arbetsliv? Om du ska betala allt själv, så är det väldigt svårt för den enskilda individen att ha de finansiella resurserna eller möjligheterna att göra det.

Enligt Wessberg vill regeringen ge igen och frånta facket makt.

– Facket är inte någon bastion i en stadsdel i Helsingfors. Facket är alla de helt vanliga arbetare som alla dagar går till jobbet. Det hemska är att regeringen nu slår ner sin egen befolkning.

Hon ser det speciellt bekymmersamt att försämringarna i arbetslivet drivs igenom i en situation där Finlands befolkning blir allt äldre.

– Vi måste vara innovativa, vi måste ha det bra på jobbet, vi måste ha hit människor som hjälper oss bygga det här samhället och jobba på lika villkor. Om våra arbetsvillkor alltmer påminner om de villkor som finns i dessa invandrade människornas hemländer, är det inte attraktivt att komma till Finland. Om vi nu skär i alla sociala understöd, i allt det som har bildat ett tryggt och bra samhälle, vem vill sen längre flytta hit för att arbeta? Ingen. Jag kan inte se annat än att Finland förlorar på den politik som den borgerliga regeringen nu driver.

– Att plocka russinet från bullan är aldrig riktigt bra. Det smakar sött en liten stund men man hålls inte mätt så länge. Och det är just det som regeringen nu gör. Regeringen pratar om den svenska lönemodellen enligt exportsektorn eller den tyska minijobsmodellen, men det fungerar inte. Varje land har sina egna modeller, det går inte att kopiera från ett annat land. Alla länder har sin egen historia, sin egen utveckling och sitt egna sätt att tänka, tycka och tolka samhället. Samhället tillhör oss alla och vi kan alla bidra. Därför ska alla med i samhällsbygget, vi har inte råd att exludera någon, avslutar Wessberg.