Arbetslivskonsult Jyrki Raina har skrivit rapporten som kommer fram till den slutsatsen att arbetstagarsidans ställning är tryggare i konkurrentländerna när det gäller lokala avtal.

– Personalens ställning har tryggats i jämförelseländerna på ett brett sätt till exempel genom medbestämmanderätt, tolkningsföreträde, tillgång till information och representation inom förvaltning. Personalens ställning är stark av dessa orsaker och därför är lockelsen större att komma fram till lokala avtal.

– I Finland saknas det lagstiftning och strukturer som finns i jämförelseländerna. Här diskuterar man lokala avtal främst med utgångspunkt i företagens ekonomiska intresse, konstaterar Raina.

Kollektivavtalen är i praktiken branschspecifika i Finlands främsta konkurrentländer, trots att man tillämpar lokala avtal. Till exempel i Sverige har man ett stort antal hängavtal, där man justerar små detaljer lokalt men i det stora hela tillämpar samma villkor som i ett kollektivavtal. I Sverige och Danmark har man inte allmänbindande kollektivavtal som i Finland.

ABL frågade Raina varför är kollektivavtalen i Tyskland ofta inte allmänbindande, trots att de där kan vara det.

– Orsaken är egentligen densamma som i Danmark och Sverige där man inte har allmänbindande avtal, nämligen att man inte vill blanda in politiker i löneförhandlingarna. I Tyskland skyddar man svaga branscher med låg organisationsgrad med allmänbindande avtal, till exempel textilindustrin i de östra delarna av landet och byggbranschen har sådana avtal. Metall- och pappersindustrierna i Tyskland har starka fackförbund som vill förhandla direkt med arbetsgivarsidan, berättar Raina.

Varje land har sin speciella kultur inom arbetsmarknaden och historiska orsaker till varför ett visst system tillämpas. I Nederländerna är organisationsgraden lägre än i de andra jämförelseländerna men där underlättas lokala avtal av landets geografiska storlek. Det är lätt att besöka företag när avstånden är korta och informationsspridningen fungerar. Den nederländska metallindustrin har ett speciellt system med landsomfattande kollektivavtal som andra branscher saknar. Alla nederländska företag med minst 50 anställda bör ha ett företagsråd.

Pappersfackets ordförande Petri Vanhala kommenterade Rainas rapport. Foto: Topi Lappalainen

I samband med lanseringen av rapporten kommenterade Pappersfackets ordförande Petri Vanhala de slutsatser rapporten har kommit fram till. Han sade att arbetsgivarna ofta plockar russinen ur kakan när de säger att Finland borde ta efter konkurrentländerna. Till exempel i Tyskland kan man inte permittera anställda, något som innebär att det finländska systemet är mer flexibelt på den punkten.

– Lokala avtal främjar man bäst när personalens representanter har en stark ställning. I Finland borde förtroendemannens ställning vara lagstadgad. Alla motsvarande strukturer som ökar förtroendet gör det också lättare för lokala avtal att bli framgångsrika, konstaterar Vanhala.