Semester- och mötes- och kursanläggningen i Rajaniemi i Virdois ägdes tidigare av Pensionstagarnas Centralförbund. På grund bristande lönsamhet var PCF tvungna att sälja bort anläggningen.

Köpare blev en privatperson med anknytning till Virdois och som nu tillsammans med sin närmaste släkt sköter anläggningen under namnet Rajaniemen Pappila.

Pappila, prästgård, är ett mycket lämpligt namn, då huvudbyggnaden i tiden varit församlingens prästgård.

Här, ganska så centralt mitt emellan föreningarnas hemorter kunde nu PCF.s svenska distrikt igen samlas för Svenska distriktets Vårmöte och Seminarium.

Det oroliga läget i världen och hotet mot vårt nordiska välfärdssamhälles framtid kom upp till diskussion. Likaså hoten mot pensionärerna och den äldre befolkningen. Välfärdsområdet skall höja alla avgifter inom hälso- och sjukvården och likaså för de tjänster, som hör till äldreservicen, såsom hemvården och serviceboende. Nya avgifter kommer till inom social- och hälsovård. Priserna stiger också på mat och mediciner. Äldrefattigdomen ökar. Allt fler blir tvungna att välja mellan att köpa mat eller mediciner. Det finns inte pengar till bägge.

Under seminariet höll Marianne Laxén ett uppskattat anförande om fred. Hon konstaerade att kriget mellan Ryssland och Ukraina ledde till en ny situation i Europa, men inte i världen. Krig har hela tiden efter andra världskriget pågått någonstans i världen.

Oron över att våld på något sätt i någon form accepteras är en källa till stor oro. Om det så gäller våld mot kvinnor eller våld i parförhållanden eller president Trumps agerande mot andra staters ledare.

Det finländska Natomedlemsskapet och vad det eventuellt kan föra med sig är också en källa till rädsla och oro för dem, som fullvärdigt vill värna om fred i världen.

Pensionstagarnas Centralförbund kämpar på alla möjliga sätt för pensionärernas och de äldres rättigheter och rätt till ett värdigt och innehållsrikt liv utan diskriminering på grund av ålder i någon som helst form. Vägen är ännu lång.

För Svenska distriktet gäller samma mål och strävanden. Dessutom tillkommer den språkliga aspekten. De svenskspråkiga pensionärernas och åldringarnas rätt till sitt svenska språk måste säkerställas och ingen skall diskrimineras på grund av vare sig ålder eller sitt svenska språk. Kan samtidigt här konstateras att ingen i livets slutskede skall fråntas rätten till det egna svenska språket.