Torbjörn Nilsson, Svenska Dagbladet (SvD), har enligt min mening den intressantaste analysen just nu (29/6) medan normalt så kunnige Tomas Ramberg i Dagens Nyheter är tunnare och mer förutsägbar.

Torbjörn Nilsson ser att linjerna mellan huvudalternativen i svensk politik börjar skönjas. Det ena alternativet är det socialdemokratiska alternativet där t ex Lawen Redars socialdemokratiska arbetsgrupp har presenterat tydliga förslag för att bryta segregation och utanförskap i Sverige. Mot detta förslag finns Sverigedemokraternas (SD) politik som också koncentrerar sig på segregationen och utanförskapet i Sverige men som inte har några förslag för att bryta segregationen. Hela SD: s politik bygger på att segregationen bibehålls. Där finns partiets livsluft och syre. Utan det sjunker SD ihop till ett långt mindre parti.

Så här långt i analyserna inför sommarstiltjen finns inte mycket att hämta alls vad gäller en större tydlighet om regeringens politik. Den är så här långt tvärtom totalt visionslös. Regeringen Kristersson har gjort brottsbekämpning och kärnkraft till sina profilfrågor. Men vad vill man mer än att bygga ännu fler fängelser och kärnkraft som vad gäller det senare ligger flera valperioder framåt. Så magert, magert.

Och statsminister Ulf Kristerssons sommartal i Visby nyligen innehöll heller inget svar. Det var mest en platt, kameral uppräkning av vad som hittills gjorts. Vad han och den borgerliga regeringen vill med Sverige lyste däremot med sin frånvaro.

I analyser och kommentarer kretsar det mesta just nu kring Socialdemokraterna (S) och den samlade politik som S kan tänkas vilja gå till val på. Det säger rätt mycket om tillståndet i svensk politik. Förväntningarna där är stora och det gäller att leva upp till förväntningarna.

Att minska segregationen är en sådan viktig del. Att på allvar få igång investeringar i infrastruktur en annan. Och till det behöver det lånas (läs statsskulden öka från 30 procent av BNP till kanske 35 procent eller så). Delvis så även för mer resurser till försvaret. Och inte minst så behöver det satsas mer på att genomföra förbättringar i vården och skolan som båda krisar. Det ser också ut att bli en viss, försiktig början på en arbetstidsförkortning.

Så 2026 års valrörelse kommer sannolikt att ha en helt annan dagordning än vad den förra hade. Och det är verkligen inte fel. Tvärtom.

Jämlikheten borde och måste vara det som sammanbinder den socialdemokratiska strategin när det gäller investeringar i välfärd, infrastruktur och klimatomställning för att hålla ihop landet ekonomiskt, socialt och geografiskt. Det är vägen framåt till en valvinst 2026.

Robert Björkenwall