Författaren, poddaren, kolumnisten och komikern Kaj Korkea-aho är aktuell med sin fjärde roman. En bok om makt och underkastelse – ekonomisk, känslomässig och inte minst sexuell. Också om Röda rummet självklart är något mycket större än en studie i sadomasochistiskt sex, går det inte att kringgå att mycket i boken handlar om just det. Kaj Korkea-aho har år 2021 skrivit Finlands troligtvis första roman på temat. Samtidigt som undersökningar vid Åbo universitet visar att hälften av alla finländare i åldern 18-28 år fantiserar om BDSM. Ändå skrivs eller talas det nästan aldrig om det här. Skammen sitter djupt rotad, inte bara med Bibeln utan också lagboken som vapen, har utövarna fått veta att de är perversa. Så sent som för tio år sedan togs sjukdomsstämpeln bort från sadomasochism och fetischism i Finland.

Bokens jagperson, vars namn vi aldrig får veta, är författare och musiker. Han har givit ut några böcker, vid sidan av sitt yrke som oboist i symfoniorkestern Universum. När boken börjar har han nyss flyttat hem från Berlin med svansen mellan benen. Han är bostadslös och bor hemma hos pappan, styvmamman och halvsystern i Håkansböle i Vanda, där han sover på bäddsoffan i pappans arbetsrum. Han behöver förstås ett eget boende, där han kan läka sina sår efter en upprivande passion. Snabbt märker han att bostadspriserna i Helsingfors är astronomiska. Det är halvsystern Rebecka som kommer med den galna idén – annonsera i Hufvudstadsbladet att en författare vill köpa bostad i södra Helsingfors och författaren skriver en bok åt den som ger ett bra pris. På fyllan skriver han ihop en annons med kollegan Lotta. På så sätt kommer han snart i kontakt med Aimo Kangas, en ungdomlig distingerad herreman. Han har en bostad på fashionabla Jungfrustigen i Ulrikasborg som han inte behöver och en livsberättelse som han vill få inom pärmar. De två männen träffas, författaren får snart flytta in i lägenheten och bokprocessen börjar med många och långa träffar där Aimo berättar sina mörkaste hemligheter. Snart har Aimo Kangas nästlat in sig som huvudperson – inte bara i romanen utan också i författarens liv.

Utanför sängen, eller kanske snarare sträckbänken, har Aimo Kangas inga problem med att styra och ställa. Tvärtom manipulerar han gärna och ofta sin tonåriga assistent Emmanuel och också författaren känner sig snart insnärjd och berövad sin frihet. Diametralt motsatt funkar Aimo sexuellt, då han eftersträvar den totala underkastelsen, där han i något skede slutar vara människa och förvandlas till ett svävande medvetande. Kaj Korkea-aho beskriver sessionerna sakligt, ingående och snudd på pedagogiskt. Befriat från både pekpinnar och frossande detaljer. Inte pornografiskt, snarare poetiskt – faktiskt. Precis som i poesin är allt onödigt bortlämnat, endast kärnan finns kvar. Till bokens största förtjänster hör att Korkea-aho lyckas måla upp en hel människa av den komplexa Aimo Kangas, han blir något mycket mera än bara sin böjelse.

Röda rummet är en rasande välskriven bok som lockar till rusande sträckläsning. Som i en thriller bygger Korkea-aho skickligt upp sin story och det är omöjligt att lägga boken ifrån sig. Styrkan är som vanligt hans täta språk, fyllt av fyndiga metaforer. Som till exempel “Natten var tusentals tankar lång”, “Borden liknade öar med servetterna som uppfällda vindskydd och bildade en skärgård i det låga rummet” eller “Hur löjlig och värdelös lusten framstår utanför sitt kraftfält, som en kejsare i ödemarken, ensam med sina skramlande regalier.” Ibland övergår det ändå i en metaforhicka. Hur fantasifulla och på pricken skrivna metaforerna än är, tar de emellanåt över och ger författaren Kaj Korkea-aho en i mitt tycke onödigt tydlig närvaro i texten. Det är som att han tar fokus från författaren som allt handlar om. I kombination med att många av oss dessutom är vana att höra Kajs röst i podden Ted & Kaj, hör jag plötsligt Korkea-ahos röst för mitt inre öra, medan jag läser. Det blir stundvis svårt att skilja åt de båda författarna, den faktiska och den fiktiva.

Röda rummet är en helgjuten roman om frihet och den klassiska längtan – bort och hem. Hem till en lägenhet, alldeles konkret. Bort ur en belägenhet man försatt sig i, där man sålt sin konst och sig själv. Hem till sin innersta kärna där man fullt ut får vara den man är. Bort ur manipulationens grepp. Senast nu har Kaj Korkea-aho skrivit in sig bland de stora samtida berättarna i Finland. Röda rummet är hans bästa roman – hittills.

Recension: Kaj Korkea-aho, Röda rummet (2021); Förlaget; 407 s.