Det är en rapport av allt Rajamäki hann med först i Anneli Jäätteenmäkis regering, som sedan blev Matti Vanhanens regering. Jäätteenmäki tvingades avgå efter bara några månader som statsminister.

Rajamäki var egentligen känd i riksdagen som expert på jordbruksfrågor och regionala frågor, kanske främst gällande trafik.

Man väntade sig att han skulle bli kommunikationsminister.

Det möttes av en viss förvåning att han blev inrikesminister. Att syssla med polis och gränsbevakning, invandrings- och flyktingsfrågor eftersträvade en vanlig politiker inte alls. Man lät helt enkelt tjänstemännen och ämbetsverken sköta dessa frågor.

Rajamäki kastade sig emellertid över dessa frågor med stor intensitet.

Tjänstemännen på ministerierna och i ämbetsverken lärde sig snabbt det var bäst att informera ministern i god tid om man ville att sakerna skulle löpa.

Först var polisens och gränsbevakningens ledning irriterade, men snabbt förändrades stämningen. Rajamäkis sätt att snabbt sätta sig in i ärendena och sedan agera resolut fick deras förtroende. Han hade mycket stöd av sin statssekreterare Kari Salmi, en lugn och kunnig jurist från Lahtis.

Åren 2003–2007 hade en uppsjö av nya problem. Särskilt viktigt var det för Rajamäki att leda EU:s inrikesministrar när Finland var ordförandeland. Genom att Rajamäki skrivit långa tyskan i studentexamen blev han snabbt god vän med tyska ministrar och statssekreterare.

I frågor gällande polis- och gränssamarbete samt flyktingfrågor var det till stor nytta.

Inom ministergruppen samarbetade Rajamäki lätt med alla andra än Erkki Tuomioja som såg helt annorlunda på flyktingfrågor än Rajamäki.

Recension: Markku Silvennoinen, Rajamäki: sisäministeri myrskyn silmässä (2021); Light House Media; 284 s