Väntan är ett stämningsfullt triangeldrama av regissören Aku Louhimies som har åstadkommit mycket inom finsk film, bland annat den senaste nyfilmatiseringen av Okänd soldat (2017). Om någon författare i Finland är känd för att använda triangeldrama som motiv måste det vara Juhani Aho. Louhimies har skrivit manus tillsammans med huvudrollsinnehavaren Inka Kallén och de har fått in en del material från Ahos texter som en lös grund att bygga på något eget och modernt.

Samtidigt som det är frågan om en mycket samtida problematik, finns det i bakgrunden en diskurs från Ahos 1800-tal. Framför allt är Prästens hustru, varifrån de centrala gestalterna tar sina namn, en viktig inspirationskälla för filmen. På 1890-talet hade Aho sett Paris och importerade något mera vågade teman i den inhemska litteraturen. I Louhimies film kommer Olavi som spelas av Andrei Alén från Paris för att besöka sina gamla vänner i Åbolands skärgård och ställer till det för prästen Mikko som spelas av Aku Hirviniemi och prästens hustru Elli som spelas av Kallén.

En viktig huvudroll i filmen spelas av miljöerna i Åbolands skärgård, inte minst Själö. Naturskildringen är utsökt och Louhimies verkligen levererar den ena stämningsbilden läckrare än den andra för traktens turismindustri. Om hans genombrott Rastlös (Levottomat, 2000) utspelar sig i Åbo, är inte staden Åbo visuellt lika dominerande i den filmen som skärgårdsmiljöerna är i Väntan. Förstås finns det också i Rastlös vackra miljöer från Runsala, men den här gången är inspelningsorterna ytterst närvarande i filmen.

Om Aho har varit en inspirationskälla, har Louhimies återigen hämtat inspiration från den franska kulturen och filmen. Aléns gestalt Olavi håller i filmen på med en doktorsavhandling om den franska regissören François Truffaut som råkade vara en viktig inspirationskälla för Louhimies debut Rastlös. Om någonting, påminner människoskildringen och stämningarna i Väntan ännu mera om fransk film än tidigare hos Louhimies.

Väntan är en romantisk film och en annorlunda kärleksskildring. Den är också erotisk med scener som gränsar till mjukporr. Framförallt skildras människokropparna, inte minst i de många nakenbadscenerna, som en del av naturen. Djuren spelar också en viktig roll i filmen. Det blir tydligt att Väntan är en film om det djuriska hos människan, samtidigt som huvudpersonerna filosoferar om kärlek och lycka.

Aku Hirviniemi är känd som komiker, men han har fått spela en seriös roll också i Louhimies version av Okänd soldat. Den här gången är han en allvarstyngd präst och bedragen äkta man som får varva lustfyllda kärleksscener med djupa diskussioner om hur betungande prästens uppgift är för psyket. Intresset för prästerskapets kärleksliv har en viss tradition i Finlands kulturhistoria och också i Louhimies debut Rastlös är en av de centrala gestalterna präst. Det är antagligen ett sexigt yrke med tanke på hur verbalt skicklig en präst förväntas vara och dessutom har yrket historiskt haft status, inte minst i rurala miljöer.

Filmen är finskspråkig men man får höra Hirviniemi recitera aposteln Paulus på svenska i en gudstjänstscen som signalerar att det uttryckligen är en svenskspråkig församling som prästen Mikko arbetar i. Det blir en intressant kombination av en finskspråkig film i en traditionellt finlandssvensk miljö som har hämtat stoff från en av den finskspråkiga litteraturens stora klassiker.

Det är inte minst sexscenerna som utnyttjas i filmens marknadsföring och inte minst vad som har talats om i olika medier gällande Väntan. Det har sagts att i Rastlös och andra filmer har Louhimies definierat hur sex skildras på den vita duken i en dramafilm i Finland. Metoo har också ändrat på synen på hur sex ska skildras och den manliga blicken har blivit alltmer kritiserad.

Det har varit centralt för Louhimies att samarbeta med en kvinnlig manusförfattare inte minst så att det blir en bättre balans mellan den manliga och den kvinnliga blicken i sexscenerna så att filmen samtidigt kan vara erotisk men mer salongsfähig i dagens värld. Han har för all del samarbetat med kvinnliga manusförfattare i ett par filmer förr och i Rastlös var det inte ens han själv som skrev manuset utan Aleksi Bardy.

Om någon tänker att när man har sett en erotisk scen av Louhimies har man sett dem alla, bevisar Väntan motsatsen. Inte minst Inka Kallén i huvudrollen porträtterar en stark kvinna som har bättre balans mellan rollerna som subjekt och objekt än vad förföriska gestalter i Louhimies filmer eller övrigt har tenderat att ha. Förstås säljer sex och de vågade scenerna automatiskt leder till att en del kritiker sågar en film som Väntan. Men Louhimies är mer djupsinnig och mindre kommersiell nu än i början av sin karriär.

Väntan är dessutom intressant som en film från coronatiden. På en avlägsen ö är de tre huvudpersonerna fjärran från resten av världen där coronaviruset härjar. De behöver inte beakta sådant som säkerhetsavstånd.

Det är mycket passion och sårade känslor i Väntan. På något sätt lyckas de tre navigera sina konfliktfyllda känslor för varandra. Först finns spänningen under ytan men sedan flyttas fokus till hur det hela artar sig eller urartar när prästens hustru inte längre lyckas hålla tillbaka sin lust för mannens ungdomsvän som också råkar vara hennes ungdomskärlek.

Kostymdesignen fungerar utmärkt, om än en del av scenerna är rätt så avklädda och det är underkläderna som har en viktigare roll än ytterkläderna. För filmens kostymdesign ansvarar för övrigt Louhimies partner Sofia Oksanen som har gjort karriär som stylist och debuterar i filmsammanhang.

Skådespelarna gör utmärkta rollprestationer i en svår genre. Att hitta balansen mellan romantik och erotik i en film som trots allt är ett psykologiskt drama kräver att man sätter sig på spel på ett mångsidigt sätt. Louhimies är en mycket erfaren och stilsäker regissör, vilket absolut syns även i den här filmen.

Recension: Väntan (Backmann & Hoderoff, 2021)

Speltid: 97 min.

Regi: Aku Louhimies.

Manus: Aku Louhimies, Inka Kallén.

I huvudrollerna: Inka Kallén, Aku Hirviniemi, Andrei Alén.

Åldersgräns: 16 år.