Men först nu bryter hon, närmare åttio år gammal, tystnaden kring hennes två år yngre bror Martin Schreck, som avled 73 år gammal för två år sedan.

Jag kom av en slump i kontakt med Martin Schreck, då en ung teknolog. Han var uppställd som kandidat för ordförandeposten i Finlands svenska skolungdomsförbund FSS. Jag var sittande ordförande och hade en solid majoritetsfront av borgerliga medlemmar emot mig. Valet stod vid elevriksdagen i Hangö år 1969. Min grupp – vänstern – fick till stånd ett möte mellan Martin och mig hos Björn Palmén i Sibbo. Efer en hektisk kväll med hård påtryckning med många skräckbilder föll Martin till föga och avstod kandidatur natten före elevriksdagen. I tumultet saknade högern tillgång till en trovärdig ersättare och jag fick ett år till. Sedan orkade inte vänstern längre och vår stigande stjärna, sedermera fackföreningsaktivisten Jan Furstenborg blev utslagen. Sedan såg jag Martin aldrig. Han fälldes av sin inneboende känslighet. Mod saknade han inte, inte heller styrka.

Merete Mazzarella tycks inte alltid ha haft ett komfortabelt förhållande till sin lillabror. Hon förebrår sig själv för underlåtenhetssynder, missade tillfällen till gemenskap och så. Martins viktigaste vänner i tidsföljd var Kim, Seppo, Flemming och Tui samt Bank.

Efter tolv år av spridda studier blev han diplomingenjör. Ett andra liv fick han i Köpenhamn med anställning vid Dansk Post och intima vänner, han bodde sista tiden i den nergångna stadsdelen Nørrebro och är begravd på Assistens kyrkogård. Där ligger bland stormän som H.C. Andersen och Søren Kierkegaard. Det tredje livsskedet ledde honom till Thailand.

En av nycklarna till Martins liv blev Danmark. Hans mamma varfödd dansk, Annamarie Cleemann och det danska spelade en stor roll i familjen. Köpenhamn var en frisinnad stad där homosexuella varken förföljdes eller dikskriminerades. Barnen i diplomatfamiljen Wilhelm Schreck kände sig trygga trots att Wilhelm efter en trög start fick tjäna i många kritiska eller exotiska orter.

Merete Mazzarella visar sin beläsenhet med att parallellt med skildringen av Martin, hans vänner och liv apostrofera till Arvid Järnefelts klassiker Mina föräldrars roman. Den är rik på stoff om emigranters liv och kultur.

En kuriös bild ger Merete i förbifarten av stämningen i Ekenäs församling och rådande kallsinnighet när författarinnan vill tända ett ljus i kyrkan till Martins minne.

Bokens titel Den violetta timmen handlar om tankar och repliker inför dödsögonblicket. Boken är läsvärd och öppnar för nya insikter i relationer mellan homosexuella och deras (om)värld.

Ralf Friberg

Recension: Merete Mazzarella, Den violetta timmen (2022); Schildts & Söderströms; 203 s.