Skog är i mina ögon sett en berättande poet med ett stort B. Hennes poesi kräver totalt fokus och det är med en näst intill hypnotisk rytm som hon vaggar in läsaren i sin mångbottnade diktvärld. När jag läser Ombord på obebodda vatten så är det nästan svårt att ta sig tillbaka till “verkligheten” eftersom lyriken däri är så djup att jag nästan drunknar i den.

På sidan 25 skriver Skog en bit in i den namnlösa dikten:

“Ur det stora äpplet togs en bit av förra seklet

Årtionden rasade ner inför frihetsgudinnans eviga tanke

Korta och långa ögonblick blandades ihop till otid”

Och det är just i mångbottnade rader som dessa som Skog briljerar som en sann ordkonstnär, där hon lyckas skapa spännande poesi från sin skattkista av fantasi från början till slut.

Jag fortsätter att läsa Ombord på obebodda vatten där Skog skriver om allt från karamellpapper längs stigen till Ödets långa andetag att hålla över vattenytan. Fantasin blomstrar fullkomligt i diktsamlingen framför mig som förmodligen är en av de svåraste diktsamlingar jag recenserat på grund av att den rymmer så mycket att jag till och från varken hittar in eller ut ur den (vilket är både bokens stora för och nackdel).

Det här är lyrik som borrar sig in i ens hjärna på en intensiv nivå och förmodligen ingenting för läsare som helst föredrar romantisk lättläst poesi som handlar om älskande par som går hand i hand på sommarfält under ljusa julihimlar.

Skog skriver inledningsvis på sidan 41:

“Havets sch-ljud är svåra att tolka

där vårt överflöd flyter iland tillbaka

Säven susar ju så föråldrat

Sånger kan översättas

Noter transponeras

Om våra universella rena vattens

flytande förutsättningar för liv

Att ha med till andra planeter

Som muta om de

är för hårt avvaktande”

Det känns som om nästan varje dikt i Ombord på obebodda vatten är flera dikter i samma dikt och för varje gång jag läser om dem känns det som om jag får ut mer av det jag läser (tror jag). Även om diktsamlingen till synes ser ganska tunn ut, uppfattar jag den snarare som en bok på minst tvåhundra sidor än de dryga femtio sidor som den innehåller i verkligheten.

Skog fortsätter med andra ord att imponera med glimtar ur sitt diktuniversum i Ombord på obebodda vatten för läsare som vill ha rejält med hjärngympa i samband med sin läsning av poesi. Ännu en högkvalitativ diktsamling på senare tid från Österbotten att sätta tänderna i!

Recension: Metha Skog; Ombord på obebodda vatten (2024); Ellips; 54 s.