Men René Gothóni gjorde ett annat, mycket medvetet och bättre val. I sina nyligen utkomna memoarer gör han en klar linjedragning; utgående från sina erfarenheter från buddhistklostret Kandy i Sri Lanka och de ortodoxt-kristna klostren på det Heliga berget Athos i Grekland lärde han sig hur viktigt det är att inifrån leva i den kultur man studerar.

Och det har han också med besked lyckats förverkliga. Likt en forna tiders upptäcktsresande eller en modern undersökande journalist beslöt han sig redan i unga år för att inte enbart genom studier utan också rent konkret i umgänget med andra människor i andra kulturer än vår försöka förstå och uppfatta hur de tänker och hur de lever. Det att man lever bland människor är, med hans egna ord, något helt annat än kromosomforskning i ett laboratorium.

Här är det den tyska historikern Leopold von Rankes klassiska citat ”wie es eigentlich gewesen ist”, hur det egentligen har varit, som gäller.

Författaren ger några minnesbilder från uppväxttiden i bland annat Vasa och Björneborg. Ungdomstiden, som han betecknar som ljuv och bekymmerslös, tog emellertid slut i de övre tonåren på grund av hans, som han själv uttrycker det, egensinniga och lynniga natur. Bland annat visade sig hans oppositionslust i form av långt hår och aversion mot auktoriteter.

Studiet av andra kulturer inifrån inleddes på 1970-talet när Gothóni under flera månader bodde i klosterstaden Kandy på Sri Lanka för att studera buddhismen.

Men det blev ingen lätt väg han valde.Tvärtom både mödosam och tung. Och då handlade det inte enbart om alla intervjuer som måste göras på det lokala singalesiska språket som han nog lärde sig eller om mängder av anteckningar, fotografier och banduppspelningar som måste sorteras. Också vardagen kunde kännas svår. De för de flesta turister allmänt bekanta magåkommorna i den här delen av världen jämte andningssvårigheterna på grund av hans astma plus känslan av ensamhet gjorde vistelsen allt annat än lustfylld. Recensenten som besökte Kandy 2014 kan intyga att bokens skildringar av den fuktiga luften och rädslan för kobraormar och giftiga spindlar som lurar i gräset är ytterst realistiska. Men Gothóni lyckades med sitt projekt och resultatet blev den första vetenskapliga studien i Finland om buddhismen. En redan i sig imponerande prestation av en ung forskare.

Gothóni blev dock inte buddhist eller ”buddholog”.Istället betonar han vikten av att hålla sig religionsneutralt vilket är en av grundförutsättningarna för religionsvetenskaperna. Därför blev en del av hans studenter besvikna när de inte skulle omvändas till buddhismen eller få någon undervisning i buddhistiska meditationsövningar. Det hade inte ens varit avsikten från första början.

Men Gothóni själv skulle inte undgå att i grunden skakas och förändras av de religiösa fenomen han studerade. Om det vittnar hans berättelser från besöken i de ortodoxa klostren på det Heliga berget på halvön Athos i norra Grekland. Den René Gothóni som första gången besökte det Heliga berget var inte samma René Gothóni som senare återvände till Finland. Så äkta är de starka känslor han förmedlar.

Besöket på Athos inleds med en strapatsfylld vandring längs livsfarligt smala stigar uppför branta berg.När man besöker Athos så är det inte ”endast en fysisk och social avfärd, utan även en avfärd från det västerländska intellektet, det rationella tänkandet och den överskattade intellektualismen, som håller västerlänningar i sitt stadiga grepp. Under vistelsen i det Heliga bergets kloster inser pilgrimer att att livets yttersta frågor inte kan lösas intellektuellt”.

Så talade alltså René Gothóni!

Kan man bättre formulera en djupgående andlig utvecklingsprocess?

De kapitel som Gothóni ägnar Athosklostren kan närmast beskrivas som hänförelse på högsta tänkbara nivå. Han använder ord som transformation och han säger att allt på Athos är heligt. Heliga energier är närvarande i gudstjänstlivet, i helgonrelikerna, i munkarnas andliga kamp, i pilgrimernas och munkarnas bikter och oavbrutna böner. Varje sten på halvön är laddad av heliga energier för att heliga män vandrat över dem i över tusen år. Det centrala är den inre förvandlingen och att många män fått erfara hur sällsamma heliga energier befriar dem från de inre knutar som uppkommit under livets gång. Männen upplever nämligen energier som de inte ens visste att existerade.

För Gothóni var erfarenheterna så heliga att han aldrig tidigare känt något liknande. Nu hade han också själv förvandlats till en av de pilgrimer han skulle interjua.

Det var en i grunden förändrad René Gothóni som från det Heliga berget återvände hem till det vardagliga universitets- och forskarlivet i Helsingfors.

Gothónis lista på sina många viktiga vetenskapliga uppdrag är lång. Det mest betydelsefulla är professuren i religionsvetenskap vid Helsingfors universitet. Och visst uttrycker han sin stora tacksamhet för att han blivit en av ledamöterna i Finska Vetenskaps-Societeten.

Gothóni ger flera inblickar i den akademiska världen. Positiva men också mindre angenäma. Universitetsmiljön handlar inte bara om framstående prestationer, glänsande disputationer och högtidliga doktorsmiddagar. I denna rätt speciella värld finns gott om intriger, misstänksamhet, avund, baktalande och falskhet.

Fast åtminstone tycker recensenten att allt detta är futiliteter som förbleknar vid sidan av de mäktiga visionerna på Athos.

Gothóni ger även plats för humor i sitt akademiska liv. Något komisk är berättelsen från en av doktorsmiddagarna. Ahmed Saifuddin från Bangladesh som just doktorerat satt vid middagen nära Åbo Akademis dåvarande rektor Gustav Björkstrand. Så fort Björkstrand ätit något från ristallriken fyllde Saifuddin omedelbart på den tomma gropen. Björkstrand höjde allt mer på ögonbrynen tills Gothóni kunde förklara att detta berodde på den asiatiska traditionen att hela tiden se till att tallriken inte töms.

Gothóni pekar på de stora skillnaderna mellan öst och väst. Han skriver: ”Vid närmare eftertanke är klyftan väldigt stor mellan den österländska och den västerländska kulturen och religionen. De grundar sig vardera på fullständigt olika, i grund och botten motstridiga axiom, grundläggande obevisbara satser i ett tankesystem som allmänt kan kallas världssyn”.

Den insikten har René Gothóni.

I boken skymtar som en närapå hastigt förbi ilande bisats Gothónis samtal med en Athosmunk som betonar vikten av ”en vägledande andlig fader”. Utan en sådan fader kan pilgrimens väg bli direkt farlig. Man kunde här tillägga att samma grundläggande tankegång finns inom buddhismen där relationen lärare-elev är av avgörande betydelse för den sistnämndes andliga utveckling.

Några till synes ganska vardagliga små ord i marginalen. Men vars fulla sprängkraft vi idag med största sannolikhet bara kan ana.

Henrik Helenius

Recension: René Gothóni; Mitt forskarliv (2025); Finska Vetenskaps-Societeten – Societas Scientiarum Fennica; 403 s.