Lauren Southern publicerade år 2025 boken This Is Not Real Life, där hon redogör sin konservativa bakgrund, sin tid som den konservativa högerns kvinnliga ansikte, samt hur hon blev desillusionerad och slutligen föraktad av den rörelse hon en gång sett upp till.

För att undvika begreppsförvirring behövs här några förklaringar. Den alternativa högern i Nordamerika bestod ursprungligen av vita etnonationalister, men i samband med Donald Trumps presidentkampanj inför presidentvalet 2016 utvidgades begreppet till att inkludera en stor del av Trumps anhängare och den del av högern som inte ansåg sig representerad av det dåvarande republikanska partiet. Omkring 2016 myntades även begreppet alt-light för att istället beskriva den del av högern som i många frågor hade ungefär samma uttalade ståndpunkt som det republikanska partiet, men som av olika orsaker motsatte sig partiets etablissemang, och nu som då doppade tårna i etnonationalistiska vatten. Southern kan rimligen beskrivas som alt-light. Begreppet vänstern används relativt löst i boken för att beskriva Southerns politiska motståndare, och inkluderar allt från socialister till det demokratiska partiets högerflank.

Southern föddes 1995 i Kanada i en konservativ kristen familj, där hon enligt egen utsago växte upp på en stadig diet av Fox News och andra samtida konservativa medier. Hon beskriver båda sina föräldrars uppväxt som stökig, och att de båda fann någon form av stabilitet i religion, och i förlängningen konservatism.

Från ung antifeminist till föraktad singelmamma

Southerns väg in i mediavärlden började på en konferens i Toronto där hon träffade Ezra Levant, en kanadensisk konservativ kommentator och medgrundare i Rebel News. Levant erbjöd henne att göra en video för Rebel News. Southerns första video, ”Why I’m not a feminist”, blev viral och fick miljontals visningar. Även flera av hennes efterföljande videor blev virala.

Southerns verkliga genombrott kom under flyktingkrisen 2016, då hon för Rebel Medias räkning publicerade videor från bland annat Frankrike, Belgien och Storbritannien. Under resan försatte hon sig i några genuint riskfyllda situationer, vilket gav utbetalning, och hon fick enorm synlighet och en fast anställning på Rebel Media. I efterhand förnekar Southern att hon skulle varit särskilt modig, och hon beskriver snarare sig själv som en ung, dum och naiv 21-åring.

Southern var även närvarande med Rebel Media då Jordan Peterson inledningvis hamnade i rampljuset, samt då Donald Trump svors in 2017. Den 20 januari, dagen innan Trump svors in, deltog Southern på banketten Freedom Ball, där hon hade möjlighet att mingla och nätverka med ett flertal mediapersonligheter inom den nya högern. När man ser tillbaka på Southerns karriär kan man inte undgå att dra vissa paralleller till 100-åringen, men på en resa genom högerns medielandskap.

Southern och Rebel Media bevakade evenemanget på University of Toronto som gjorde Jordan Peterson känd. (Foto: Quist/Wikimedia Commons)

Southern började rätt tidigt inse att mediefältet inte var fyllt av den typ av idealistiska sanningssägare som hon gärna såg sig själv som, och hon hade fått ett antal tillsägelser från Levant då hon ifrågasatt företagets praxis. Hon avskedades slutligen från Rebel Media i samband med en resa till Israel. Internt beskrevs resan som en betald semester för de anställda, där de även skulle få möjligheten att göra några reportage. Utåt marknadsfördes det som en “sanningsjakt” och Southern beordrades att samla in pengar för resan. Trots sin uttalade naivitet visste hon ändå att den här typen av resor inte var sådana man betalade för själv, flera länder, däribland Israel, bekostar gladeligen den typen av resor, underförstått i utbyte mot positiv synlighet i media. Southern avskedades slutligen från Rebel Media under första hälften av 2017.

Southern tillbringade de följande månaderna med trycka ur sig liknande material som hon gjort hos Rebel Media samt bevaka protester i Europa och Nordamerika innan slutligen tröttnade och reste till Sydafrika; en resa som resulterade i dokumentären Farmlands.

Under åren 2017 och 2018 var Southern även regelbundet i kontakt med English Defence Leagues grundare Tommy Robinson. I början av 2018 meddelade Robinson att han varit i kontakt med investerare som möjligtvis var intresserade av att finansiera ett mediaprojekt. Robinson, Southern och två av hennes medarbetare reste till Rumänien för att träffa investerarna, som visade sig vara Andrew och Tristan Tate, och projektet var mer sannolikt ett kryptobedrägeri än ett försök att starta ett mediaföretag. Southern anklagar även Andrew Tate för att ha utsatt henne för sexuella övergrepp under vistelsen i Rumänien.

Tommy Robinson som varit en högljudd röst mot invandring och kriminalitet i Storbritannien, har själv gjort sin beskärda del av lagöverträdelser. (Foto: Shayan Barjesteh van Waalwijk van Doorn/Wikimedia Commons)

Southern var mån om att de sexuella övergrepp hon utsattes för inte skulle bli offentliga på grund av hur det skulle inverka på hennes karriär. Mer om Southerns reflektioner kring att vara kvinna i den konservativa rörelsen senare i texten.

Appropå möjligheten att som journalist få resor betalda, Southern blev inbjuden till Ryssland 2018 efter att ha hållit ett tal på ett evenemang arrangerat av det flamländska nationalistpartiet Vlaams Belang. I Ryssland intervjuade hon bland annat mediapersonligheter, representanter för partiet Förenade Ryssland samt Aleksandr Dugin. Hon erbjöds även en resa i de ockuperade delarna av Donbass, vilket hon avböjde. Slutligen publicerade hon endast intervjun med Dugin, då hon ansåg att resten kändes “för arrangerat”.

År 2019 publicerade hon sin andra dokumentär, Borderless, om flyktinginvandringen till Europa. Under inspelningen av dokumentären träffade Southern sin framtida man, Mitch. De gifte sig snabbt, och Southern födde en son, och lade därefter sin mediakarriär på hyllan för att bli hemmafru i Australien där Mitch bodde. Förhållandet blev dock kortlivat, och tog slut i juli 2021. Southern flyttade tillbaka till Kanada och återgick till att producera videor för att försörja sig. Hon hade dock varit borta från rampljuset en längre tid, och under den tiden blivit smutskastad av den egna sidan. Nu var hon dessutom en frånskild singelmamma. Southern producerade en del innehåll för Russia Today fram till 2022 och för Tenet Media under 2023 och 2024. Tenet Media avslöjades vara finansierat av Ryssland 2024. Southern har i dagsläget tagit flera steg tillbaka från offentligheten och håller en relativt låg profil.

Kognitiv dissonans

Southern beskriver hur hon snabbt hamnade in i en informationsbubbla, där hennes mer antisociala drag hyllades och eventuell kritik sällan var konstruktiv. Hon beskriver även sig själv som en färdigprogrammerad konservativ AI-modell, som nästan utan eftertanke kunde vrida en nyhetshändelse till att passa en nordamerikansk konservativ publik. Debatt på internet saknar även många av de socialiserande aspekter vi utsätts för i det verkliga livet, vilket kan vara en orsak till den konfrontativa och polariserande politiska debatt vi ser idag.

Redan förhållandevis tidigt i sin karriär noterade Southern en rad motsägelsefulla realiteter. Hon skriver exempelvis att hon älskade upplopp och sällan hade lika roligt som under dem, samtidigt som hon porträtterade upploppsmakarna som ett hot mot västerländsk civilisation.

Lauren Southern 2016. (Foto: Meaghan Gipps/Wikimedia Commons)

Ett annat exempel är hur Southern och andra likt henne förlöjligade vänsterns “ständiga offermentalitet” (vänstern kan här tolkas som politiska motståndare till vänster om dem själv, vilket i en nordamerikansk kontext även inkluderar en stor mängd liberaler). Samtidigt var det få händelser som gav lika mycket uppmärksamhet som då man blev attackerad, vare sig fysiskt eller ej, och kunde utmåla sig som ett offer för “vänsterns intolerans”. Southern medger att såväl hon som andra aktivt sökte konfrontation. Lika lukrativt för den egna synligheten var problem med olika myndigheter. Vare sig myndigheterna agerat korrekt eller inte kunde narrativet vridas till en berättelse om statligt maktmissbruk och hur konservativa i västvärlden aktivt motarbetas och diskrimineras.

Det tredje exemplet är hur oseriöst allting egentligen var, och hur väldigt lite togs på allvar. Tog man någonting för seriöst riskerade man att ses som någon form av lättkränkt tönt, samtidigt som personerna i Southerns egen mediebubbla ständigt beklagade sig över hur västvärlden gått miste om sin förståelse för mening. Ett exempel hon ger är nazism, och ordets betydelse.

‒ Jag motsatte mig aldrig de mer radikala delarna av min publik, för jag visste inte var gränserna gick ‒ mellan verkligheten och den bisarra surrealism där en blondin som gör töntiga videor likställs med nazism, av såväl beundrare som kritiker, skriver Southern.

Kriminalitet

Det är inte ovanligt att högerpartier gärna utmålar sig som aktörer som förespråkar “lag och ordning” och “hårdare tag mot kriminalitet”. Det var även utgångspunkten Southern hade då hon gav sig in i politiken. Hon tvingades dock snabbt att inse att verkligheten inte var så simpel. Bröderna Tate i skrivande stund är misstänkta för bland annat människohandel i Rumänien. Southern tar även upp ett fall som involverar Steve Bannon och hans initiativ att samla in privata medel för byggandet av gränsmuren mot Mexiko under Trumps första presidentperiod. Flera personer dömdes för bedrägeri, men Bannon själv benådades av Trump i januari 2021.

Där Southern själv varit mest inblandad och haft mest insyn bakom kulisserna var under tiden hon huvudsakligen uppehöll sig i Storbritannien och tillbringade mycket tid tillsammans med Tommy Robinson. Hon beskriver både Robinson och hans umgängeskrets som personer med nära band till fotbollshuliganismen. Även i Storbritannien förekom missbruk av insamlade medel, där donationer användes för privat konsumtion, kokain och sexuella tjänster.

‒ Sade vi någonting? Inte egentligen. Inte så länge tystnad gynnade oss. Skammen fick slutligen en del att distansera sig eller tala ut. De som talade ut svartmålades snabbt som vänsterextremister och fick vågor av sykofantiska följare efter sig. Tommys tidigare videoproducent, Lucy Brown, utsattes för grova förtal, led av mental ohälsa, och var rädd för att röra sig utomhus. Det lärde folk att hålla tyst, skriver Southern.

Lizzie Dearden, en journalist på The Independent, försökte få svar av Robinson angående eventuellt missbruk av donationer. Det resulterade i att Robinson en natt dök upp utanför hennes hem och hotade henne. Robinson belades med besöksförbud efter tilltaget.

Vare sig det varit frågan om våldsbrott eller ekonomisk brottslighet, har bortförklaringarna som ges till de egna följarna varit de samma. Endera har det aldrig hänt eller så rapporterar etablerad media missvisande om händelseförloppet. Alternativt är det en komplott orkestrerad av den “djupa staten” för att tysta “patriotiska sanningssägare”.

Offermentalitet och dubbelmoral

Som tidigare nämnts var det ofta väldigt lukrativt och positivt för den egna synligheten att kunna framställa sig själv som ett offer för den politiska oppositionens övergrepp, men hur ser situationen ut då förövaren kommer från den egna sidan? Southern utsattes som sagt för sexuella övergrepp av Andrew Tate i Rumänien 2018. Metoo-rörelsen hade blossat upp i slutet av 2017, och Southern var själv en del av ett medielandskap som tydligt tog ställning emot Metoo och misstänkliggjorde flera av rörelsens vittnesmål. Hon medger även att hon själv skulle ha ifrågasatt sin egen berättelse om den kommit från en annan kvinna. Övergreppet anmäldes aldrig till myndigheterna i Rumänien, men Southern var i kontakt med de brittiska myndigheterna och ett sjukhus som kunde konstatera att hon strypts under övergreppet. Att offentligt anklaga Tate var inte heller något realistiskt alternativ.

‒ Jag hade kämpat emot offerskap på ideologiska grunder, så naturligtvis ignorerade jag mitt eget på samma grunder. Det skulle inte vara hjälpsamt för “saken” (eller min karriär) att bli exakt det jag kritiserat. Ett offer, skriver Southern.

Vidare skriver hon att diskursen efter ett offentligt uttalande inte skulle handla om huruvida ett brott begåtts eller inte, utan om hennes egna personliga tillkortakommanden, hennes personliga ansvar i händelsen och hon förtjänade det för sitt ansvarslösa agerande.

Ovanstående stycken belyser den stora skillnaden i förväntningar på kvinnor och män i det konservativa medielandskapet. Som tidigare nämnts var det inte ovanligt att samma personer som framför kameran predikade kyskhet och kristna familjevärderingar bakom kulisserna gladeligen konsumerade kokain och sexuella tjänster. “Den moderna kvinnan” beskylls ofta för västvärldens förfall medan “den moderna mannen” lyser med sin frånvaro, eller ironiskt nog framställs som ett offer för en västvärld styrd av ett modernt matriarkat. Den smutskastning Southern själv fick utstå då hon inledningsvis försökte dra sig tillbaka från sin politiska aktivism 2019 var till stor del av sexuell natur, i syfte att utmåla henne som en hycklare och skada hennes trovärdighet. Hon själv spekulerar att det kan bero på hennes vetskap om allt som egentligen försiggår bakom kulisserna, och att det därför skulle vara lönsamt att för säkerhets skull skada hennes trovärdighet.

Reflektioner

Lauren Southern beskriver i boken hur hon som en ung, naiv och idealistisk konservativ aktivist ivrigt hoppar in i högerns maskineri, endast för att snabbt bli varse om branschens mörkare baksidor. Men hög på dopamin och tro på “saken” fortsätter hon sprida sitt budskap i tron om att huvudkaraktären alltid kommer helskinnad och segerviss ur sin egen berättelse. Desillusionen hinner slutligen ikapp, och hon tvingas inse att varken ideologin, dess anhängare eller motståndare aldrig varit det hon trodde. Av allt att döma är Southern fortfarande konservativ, men inte den typen av ständigt-online-aktivist som sätter narrativet och synligheten i första rummet.

Ett ständigt återkommande tema i boken är politik på internet och effekterna av att ständigt vara uppkopplad. Southern är som sagt endast 30 år gammal och är i praktiken uppväxt med internet tillgängligt. Hon beskriver de perversa incitament och politiska polarisering som dopaminkickar skapade av hundratusen- eller miljontals gillningar och klick skapar. Hon beskriver även fenomenet audience capture där den egna publiken reagerar som starkast på drama, skandaler och förargligt beteende, vilket i sin tur driver skaparens val av innehåll, ofta med både skadliga och negativa slutresultat.

Recension: Lauren Southern; This Is Not Real Life (2025); Eget förlag; 260 s.