Rita Kickuth föddes den 17 februari 1937 i Wuppertal och växte upp i en katolsk familj i Wadersloh där fadern Karl Kickuth arbetade som lärare. Hon avlade studentexamen 1956 i Rheine och studerade sedan filologi, franska, historia och pedagogik i Münster, Tübingen och Paris. År 1964 gifte hon sig med historikern Hans Süssmuth som gjorde en akademisk karriär som professor. Paret fick en dotter och äktenskapet varade tills makens död år 2020.

Rita Süssmuth blev 1964 filosofie doktor vid Münsters universitet med en avhandling om barnets antropologi i den franska samtidslitteraturen. Som handledare hade hon pedagogen Ernst Lichtenstein samt romanisten Heinrich Lausberg. I avhandlingen riktade hon särskilt fokus på 1952 års nobelpristagare i litteratur François Mauriac som var en ledande företrädare för den katolska förnyelsen (renouveau catholique) i den franska litteraturen, en rörelse som betonade kyrkans sociallära på ett sätt som har uppfattats som vänsterkatolskt.

Mellan 1969 och 1982 undervisade Süssmuth i pedagogik vid Ruhruniversitetet i Bochum. År 1971 utsågs hon till ordinarie professor i pedagogik vid Pedagogiska högskolan Ruhr och år 1973 till professor i pedagogik vid Dortmunds universitet. När hon senare begav sig till en politisk karriär, kunde hon kandidera som Prof. Dr. Rita Süssmuth, dessutom under en tid då akademiska titlar var särskilt eftertraktade i tysk politik. Under senare år har det varit en del plagiatskandaler gällande tyska politiker och akademiska avhandlingar, den mest kända av dem rör sig förmodligen Europeiska kommissionens nuvarande ordförande Ursula von der Leyen. Men Süssmuth gjorde karriär under en tid som akademiska titlar stod högt i kurs i tysk politik som ett tecken på bildning, något som hon på sitt sätt personifierade. Mellan 1979 och 1991 var hon medlem i de tyska katolikernas centralkommitté.

År 1981 gick professor Süssmuth med i CDU och gjorde en kometkarriär i partiet som då var i opposition men redan följande år återkom till makten med Helmut Kohl som förbundskansler. Det var särskilt kvinno- och familjefrågor som hon hade som sin spjutspets i politiken och kanske hennes främsta insats var att göra feminism till en del av CDU:s profil. Det är ingen liten sak med tanke på att partiet som hon företrädde har producerat både den långvariga förbundskanslern Angela Merkel och Europeiska kommissionens nuvarande ordförande von der Leyen, medan t.ex. Samlingspartiet i Finland aldrig har haft en kvinnlig partiledare. Süssmuth skulle själv inte heller bli partiledare men CDU hade kontinuerligt en kvinnlig partiledare mellan 2000 och 2021, först Merkel och sedan Annegret Kramp-Karrenbauer. I elva år, från 1987 till 1998, var Süssmuth medlem i presidiet (Präsidium) i CDU, ett organ som sysslar med dagspolitiska frågor och som inte ska förväxlas med partiets högsta styrande organ, förbundsstyrelsen (Bundesvorstand), men ändå befinner sig i princip på samma toppnivå i organisationshierarkin, men med en annan betoning.

År 1985 blev Süssmuth minister i förbundsregeringen med ansvar för ungdoms-, familje- och hälsofrågor. I samband med regeringsombildningen sommaren 1986 ändrades detta till att också gälla kvinnofrågor, så att hon kunde bättre profilera sig med just jämställdhetsfrågor. Ministerposten hade ursprungligen inrättats år 1953 under Konrad Adenauers tid med Franz-Josef Wuermeling som minister för familjefrågor. Wuermelings bakgrund hade varit i det katolska Centrumpartiet och ur ett borgerligt katolskt perspektiv hade det traditionellt gällt att se kvinnan i första hand i relation till familjen. Trots att Süssmuth hade en högt uppsatt ställning bland katolska lekmän i Tyskland, skiftade hon alltså fokus till yrkesverksamma kvinnor och hade kvinnors politiska representation som hjärtefråga. Hon företrädde ett borgerligt parti men var en bildningsborgare som hade låtit sig influeras av vänsterkatolskt tankegods och stod för jämställdheten mellan könen. Som hälsominister konfronterades hon med aidsepidemin och som minister tog hon 1987 initiativ till grundandet av den nationella aidsstiftelsen. Hon tog dessutom under senare år aktivit del i stiftelsens verksamhet.

År 1988 efterträdde Süssmuth Philipp Jenninger som förbundsdagspresident efter att hennes partikollega från CDU hade hållit ett av de mest kända talturer en tysk förbundsdagspresident någonsin har hållit. Jenningers tal i förbundsdagen till 50-årsdagen av kristallnatten hade lett till ett ramaskri av protester och Jenningers avgång. Det så kallade Jenninger-talet innehöll långa Himmler-citat, vilka uppfattades i sig som opassande i förbundsdagen och talet ansågs som ett misslyckat exempel på Vergangenheitsbewältigung, Västtysklands sätt att bearbeta trauman efterlämnade av Tredje riket. Detta påtalades till exempel av Der Spiegel. Talet uppfattades så att Jenninger försökte rentvå det tyska folkets skuld genom att påstå att Adolf Hitler hade förfört tyskarna och lett dem in i fördärvet när det korrekta skulle ha varit att erkänna de breda folklagrens skuld i utvecklingen som ledde till Förintelsen. Talet har senare använts av kommunikationsforskare som ett exempel på hur innehållet kan påverkas av stilen. Genom att citera Himmler hade Jenninger försökt visa med vilka medel den tyska ungdomen förfördes av nazisterna.

Rita Süssmuth lyckades betydligt bättre med att förena tyskarna som förbundsdagspresident än företrädaren Jenninger. Hon var inte den första kvinnan på posten, men den första kvinnan från CDU. Den första kvinnan på posten hade varit socialdemokraten Annemarie Renger mellan 1972 och 1976. I SPD hade feminismen varit en del av partiets profilering betydligt längre, i och med att en av partiets grundare var August Bebel, författare till den feministiska klassikern Kvinnan och socialismen. Süssmuth var den tionde förbundsdagspresidenten och den sista innan återföreningen 1990. Efter Tysklands återförening fortsatte hon på posten fram till 1998 då Helmut Kohls långa period vid makten tog slut. Rent tekniskt fortsatte Tyskland som förbundsrepublik precis som tidigare, i och med att det som hade varit Östtyskland (DDR) införlivades i vad som hade varit Västtyskland (BRD) och i dess politiska system. Süssmuth var alltså en västtysk politiker och hon kom ursprungligen från det folkrikaste förbundslandet Nordrhein-Westfalen. Hennes födelsestad Wuppertal ingår i Rhen-Ruhr-regionen som är en av de största storstadsregionerna i hela Europa.

I politiken företrädde Süssmuth dock universitetsstaden Göttingen i förbundslandet Niedersachsen som gränsar till Nordrhein-Westfalen och hon hade blivit vald till förbundsdagen år 1987 från Göttingens valkrets. Vid det anrika Göttingens universitet höll hon även föreläsningar under sin aktiva politikerkarriär. Hon innehade själv aldrig någon professur i Göttingen och det gjorde inte maken Hans Süssmuth heller som var professor i Düsseldorf. I förbundsdagen var Rita Süssmuth kvar fram till år 2002. Mellan 2008 och 2023 var hon ordförande för den tysk-polska vetenskapsstiftelsen. Hon hade också hunnit verka som styrelseordförande för Polen-institutet i Darmstadt och som ordförande för en invandringskommission som tillsattes av SPD-förbundskanslern Gerhard Schröder. Hon var bosatt i Neuss i Nordrhein-Westfalen där hon år 2022 utsågs till hedersmedborgare. När det gäller frukten av hennes sakkunniginsats i invandrarfrågor, utkom år 2008 hennes bok Migration und Integration som behandlar just migration och integration. Süssmuth fortsatte med att skriva böcker in på 2020-talet.

År 2020 utkom hennes bok Überlasst die Welt nicht den Wahnsinnigen (”Överlät inte världen åt galningarna”) som hon riktade till barnbarnsgenerationen och pläderade för de unga att inte låta maktfullkomliga cyniker styra världen. År 2022 utkom hennes stridsskrift Parität jetzt! (”Paritet nu!”) där hon kräver lika lön för kvinnor nu, samma sak som hon stod för under den aktiva politikerkarriären. Samma år publicerades ytterligare en stridsskrift av henne Keine Zeit mehr, abzuwarten (”Ingen tid kvar att vänta”) där hon förespråkar snabba globala lösningar till tidens kriser, bland dem klimatkrisen och funderar på tillväxtens gränser och varnar för vilka följder girigheten kan få för planeten.

Om det har blivit något av en mode för politiker i Tyskland att skaffa sig en akademisk titel för att uppnå en viss status i samhället, var Rita Süssmuth genuint intresserad av den akademiska banan. Till ordinarie professor avancerade hon som 34-åring och partiboken i CDU tog hon först tio år senare. I en tid där många av världens högerpartier vänder sig inåt och vägrar att konfronteras med de kriser som planeten brottas med, var Rita Süssmuth in i det sista en bildningens och samvetets röst. Om CDU idag kan samregera med SPD och satsa på framtidsinvesteringar, är det för att sådana röster som Süssmuths har satt ett spår. Framtiden får utvisa vad som kommer att hända med hennes parti och med världen i stort, men Süssmuth lyckades föra en feministisk röst från det akademiska elfenbenstornet till maktens korridorer i Bonn.

Rita Süssmuth var en borgerlig och katolsk feminist som tidigt hade tagit intryck av den vänsterkatolska socialläran. Att använda förledet vänster kan vara kontroversiellt i sammanhanget eftersom många borgerliga katoliker ser traditionen som centristisk och till och med det katolska partiet som hörde till CDU:s föregångare hette Centrumpartiet (Zentrumpartei). Men det finns i den katolska läran en motkraft till kapitalisternas girighet som i många håll i Europa och Latinamerika har fått rent vänsterpolitiska uttryck. Süssmuth var en företrädare till den traditionen utan att höra till den politiska vänstern. Som CDU-politiker var hon ändå synnerligen progressiv, inte minst när man tänker på gärningen som opinionsbildare efter den politiska karriären. Jämställdhetsfrågor var alltså synnerligen viktiga för Süssmuth som var ordförande för CDU:s kvinnoorganisation Frauen-Union mellan 1986 och 2001.

Minister Rita Süssmuth i samtal med en yngre kvinna på CDU-kvinnornas valaffisch från 1980-talet. (Bildkälla: Konrad-Adenauer-Stiftung/Wikimedia Commons)