Inledningsvis talade han om den mest uppenbara skillnaden mellan Socialistpartiet i Frankrike, Parti Socialiste (PS), och Finlands socialdemokratiska parti (SDP). Om man ser på partiernas namn, står det franska partiet för socialism och det finländska för socialdemokrati. Avenin menade att “socialdemokrati” har fungerat också som skällsord i den vänsterpolitiska diskursen i Frankrike.

– I andra vänsterpartier säger man att man är för högerut om man är socialdemokrat. Nuförtiden finns det ändå politiker i Frankrike som talar om socialdemokrati.

Han påpekade att de socialistpolitiker i Frankrike som uttryckligen profilerar sig som socialdemokrater och försöker väcka diskussion om socialdemokrati positionerar sig mellan liberaler som president Emmanuel Macron och yttervänsterpolitiker som Jean-Luc Mélenchon.

Avenin själv kommer från Montpellier och i hans region finns en framträdande politiker som nyligen har väckt diskussion om socialdemokrati. Hon är ordförande för Occitaniens regionstyrelse och heter Carole Delga.

Nära Paris finns en stad som heter Saint-Ouen-sur-Seine och stadens borgmästare Karim Bouamrane har nyligen fått synlighet i bland annat The New York Times. Man har liknat honom vid Barack Obama i USA och han har också tagit upp begreppet socialdemokrati vid ett diskussionstillfälle nyligen.

Den tredje politikern som har tagit upp begreppet den senaste tiden heter Raphaël Glucksmann som företräder det mindre center-vänsterpartiet Place Publique (PP). Han har suttit i Europaparlamentet sedan 2019. I det senaste valet hade PP en gemensam lista med Socialistpartiet PS och Glucksmann blev återvald. Han var listans toppnamn.

Avenin påpekade att den franska yttervänstern gick senast till val med Palestinafrågan som den mest centrala frågan. Vissa av deras yttranden varit problematiska och har setts flörta med antisemitism.

Efter EU-valet upplöste president Macron nationalförsamlingen. Avenin menade att Macron troligen kalkylerade att vänsterpartierna inte skulle kunna klara av att forma en valallians. Trots att en sådan allians är problematisk, hade socialisterna inget annat alternativ när det gällde att förhindra det högerextrema partiet Nationell samling från att komma till makten.

Utan en allians mellan vänsterpartierna skulle det ha kunnat bli så att en liberal kandidat står mot en kandidat från Nationell samling i den andra omgången i de flesta valkretsarna och då skulle Macron ha räknat med att vänsterväljare röstar på liberala kandidater och därmed kan hans parti fortsätta regera.

Situationen efter valet är svårt i och med att man inte har en tradition av att kunna kompromissa i Frankrike. Vänsterblocket blev störst men är långt ifrån absolut majoritet i nationalförsamlingen.

Att skylta med socialdemokrati skulle i det nuvarande läget möjliggöra för socialister i Frankrike att profilera sig på ett sätt som kunde locka besvikna Macronanhängare och visa skillnaden till yttervänstern. En del liberala väljare är besvikna i och med att Macron utnämnde en konservativ premiärminister, Michel Barnier.

Avenin konstaterade att år 2012 var Socialistpartiet rätt starkt fast vid makten efter att François Hollande hade tillträtt som president men många var besvikna med honom och partiet hade en nedgångsperiod efter Hollandes enda mandatperiod vid makten.

En skillnad till de nordiska socialdemokraterna är att man i Frankrike traditionellt har strävat till att hålla arbetarrörelsens fackliga och politiska delar isär. Detta går tillbaka till början av 1900-talet då man har kommit överens om att fackförfunden håller sig borta från dagspolitiken.

För att förstå Socialistpartiets nedgång gäller det att inse att den traditionella borgerliga högern också har drabbats av en liknande nedgångsperiod. Förr turades gaullisterna och socialisterna om makten. Efter att Macron kom till makten ändrades maktbalansen. Fast han profilerar sig som centrist, upplever Avenin att utnämningen av en högerpremiärminister har ändrat på uppfattningen av Macron.

– För mig är inte problemet så mycket Barnier utan det som han representerar, menade Avenin. Enligt honom har Frankrike nu en premiärminister som representerar en så liten gruppering i nationalförsamlingen att han saknar parlamentarisk legitimitet och snarast representerar presidenten.

Avenin anser att Macron har visat bristande respekt för valresultatet. Ur väljarnas synpunkt är det problematiskt att den traditionella högern som representeras av Republikanerna gick till val som en oppositionskraft mot Macron och det fanns aldrig en antydan om att de skulle regera tillsammans med honom. Republikanerna är premiärminister Barniers parti.

Kvällen innan SF samlades till möte för att diskutera fransk politik hade Barnier klarat ett misstroendevotum där det främst var yttervänstern som röstade för misstroende. Till ställningen som premiärminister har han i nuläget också att tacka det högerextrema partiet Nationell samling. Det upplever Avenin som speciellt problematiskt att medan det övriga politiska fältet såg till att klart ta avstånd från Marine Le Pen och hennes politik, gjorde inte Republikanerna det. Det här var huvudfrågan i det senaste valet till nationalförsamlingen, en majoritet röstade för partier som ville utesluta Le Pen och Jordan Bardella från politiskt inflytande, och ändå fick Republikanerna befattningen som premiärminister.

En viktig fråga som kom upp till diskussion var pensionsreformen och huruvida det var därför som Macron utsåg Barnier till premiärminister. Avenin menade att det gick procedurmässigt fel till i nationalförsamlingen att Barnier fick uppdraget direkt. Presidenten har också fått kritik från högerhåll för att han har styrt processen på ett sätt som inte respekterar de parlamentariska maktförhållandena.

När det gäller vänsterpartiernas möjligheter att hålla ihop, påpekade Avenin att Jean-Luc Mélenchon är väldigt impopulär bland den breda allmänheten. Bara en knapp majoritet bland socialister stödde senast en allians med hans rörelse.

Det politiska läget är rätt kaotiskt i Frankrike och Macron kan inte upplösa nationalförsamlingen för tillfället, eftersom han redan har gjort det en gång i år. Men ett år efter valet har han möjligheten att upplösa nationalförsamlingen på nytt om han så önskar.

År 2026 är det dags för kommunalval. Inför presidentvalet 2027 är det sannolikt att den före detta premiärministern Édouard Philippe ställer upp från den liberala högern och Marine Le Pen från extremhögern kommer åter igen att ha en stor chans att ta sig till valets andra omgång.

Avenin menade att Carole Delga kunde vara en potentiell kandidat från socialisternas led. Han skulle hellre se att någon annan än Marine Le Pen blir Frankrikes första kvinnliga president.

Elisabeth Helander från HSAF besökte mötet och hon berättade att när hon arbetade för Europeiska kommissionen var Barnier hennes kommissionär och kunde berätta anekdoter om Franrikes nuvarande premiärminister. Helander är välbevandrad i frågor som har med europeisk politik att göra och hon hade många synpunkter i diskussionen som gällde politiken i Frankrike.

SF:s nyaste medlem Viggo Kalman påpekade att Franrike har ett väldigt stort antal kommuner och det bekräftade Avenin att antalet kommuner är ungefär 35 000 nuförtiden. Antalet har minskat något de senaste åren men inte särskilt mycket.

Till sist berättade Avenin om hur det är att studera vid Sciences Po i Paris och att de som studerar där är vana vid att medierna fäster större uppmärksamhet vid vad studerandena där anser än vad fallet är med övriga läroinrättningar i Frankrike.