Ingen vet riktigt vad ständigt jordbävningshotade San Francisco egentligen är bra för, men alla vill hit. En stad där varje gathörn är ett drama i sig, nästan tar andan ur en. Man rundar ett kvarter eller två och, plötsligt, befinner man sig på en av dessa gator som ser ut att störta bråddjupt ner i Stilla havet. Det är hisnande vackert. Och dramatiskt. Men numera tyvärr också nedgången med mängder av hemlösa knarkare och utesovare på Taylor Street i centrala delar av San Francisco. Det som en gång var hippiebandens och kärlekens huvudstad. Och där alltför många dog redan unga av knark och fylla och bara några få av musikerna har nått en hög ålder.

I San Francisco började också Demokraternas nu största stjärna Gavin Newsom, nu Kaliforniens guvernör, sin politiska bana som borgmästare. En av få som med kraft och fräckhet nu både törs och kan utmana Donald Trump på hans egen hemmaplan.

Visst är ”Frisco” schabbigare idag. Men fint är det ännu att se den ”berömda röda bron”, Golden Gate, då och då försvinna in i dimman i det ständigt växlande San Francisco-klimatet. En dimma som aldrig är långt borta men lika snabbt kan försvinna. Bara mistlurarnas bröl vägleder då den sjögående trafiken från Japan, Sydostasien och Alaska och in mot någon av hamnarna i bukten mellan San Francisco och tvillingstaden Oakland i Bay Area. Nästan mitt i farleden – mellan den maffiga ”röda bron” och container-hamnen kan man ofta se, ibland bara ana, fängelseön Alcatraz, numera ett fint museum och fågelberg. Men det som Trump nu drömmer om att göra till ett fängelse igen. Här har berömda gangsters som Al Capone suttit av delar av mångåriga fängelsestraff.

Golden Gate-bron var en gång världens längsta hängbro (klar 1933, 227 meter hög och med en total längd på 2 737 meter). Numera bara kanske sjunde längst i världen; tätt följd av den svenska Höga kusten-bron (invigd 1997; 1 867 meter) över Ångermanälven. Öresundsförbindelsen som invigdes år 2000 är totalt sett längre men dess motsvarande höga snedkabelbro är däremot kortare (1 092 meter). Men hur som har den ”den röda bron” över Golden Gate ändå behållit sin dragningskraft på den tillfällige besökaren i San Francisco. En stad som visserligen ”bara” har sjunkande runt 700 000 innevånare men på många ställen en ”täthet” och storstadspuls. Om också numera lite nedgånget schabbig.

Men ”all you need is love” i kärlekens olika uttryck tolerant har San Francisco länge varit. Här föddes den första beatniken. Här sågs också den första hippien blomma. Och här och omgivande Bay Area gick också startskottet för de första demonstrationerna mot det orättfärdiga Vietnamkriget på 60- och 70-talen. I tvillingstaden Oakland (ca. 450 000 invånare) – tvärs över bukten – knöt en gång för nu rätt många år sedan de svarta pantrarna sina nävar mot himlen i protest mot orättvisor och diskriminering av de svarta i USA. En diskriminering som nu på allvar är tillbaka med Trump och Maga-republikanerna.

I San Francisco fick också de homosexuella – bögar och flator – sin fristad. Här kunde som på få andra ställen de aidssjuka leva sina sista år med större värdighet än på andra håll i USA. En och annan ton av ”frisco-jazzen” kan med lite tur ännu höras mellan skyskraporna. Ungefär där de ikoniska kabelvagnarna har sin startpunkt. Och den som sett biofilmer som Bullitt (med Steve McQueen i hisnande bilfärder) eller Chinatown (med en lysande Jack Nicholson) kan ana vilka miljöer och dramatik som ryms i en stad som San Francisco. Men mera då än nu.

Numera är det dock inte lika lätt att starta något ”garageföretag” (i IT-branschen etc.) i den här stan, där bara ett garage kostar som en villa i Ohio. Så numera finns mera av sånt runt San José nära Stanforduniversitetet. Ett annat högt rankat universitet här i Bay area är Berkeley, där bland annat professor Robert Reich länge var en uppskattad lärare men numera är en bitande hård kritiker av Trumps politik. Reich går att följa på olika sociala medier, såsom Facebook och Substack.

Berkeley når man med det fina och snabba Bart-tåget, bara några stationer bort från San Francisco. Berkeley är som andra högt rankade universitet svindyrt, kräver antingen rika föräldrar eller att man råkat ha turen att ha fått ett generöst stipendium. Berkeley har också fostrat många nobelpristagare så klassen där är hög. Av de där en gång så berömda samhällsprotesterna märks mindre nu, men helt borta är de inte bland studenterna.

En ung Gavin Newsom som nybliven borgmästare i San Francisco år 2004 med dåvarande hustrun Kimberly Guilfoyle på en prisgala arrangerad av National Center for Lesbian Rights. Till vänster Hollywoodstjärnan Sharon Stone. (Foto: Wikimedia Commons)

Så det är fint att bara att gå runt på campus i Berkeley, i Oakland eller i San Francisco, kolla konsten på t.ex. museet för modern konst, slinka in på nån bar, sippa på det goda lokala Anchor-ölet och njuta av atmosfären i den liberala och mycket anti-Trump miljön i newsomska Kalifornien. En delstat som faktiskt ensam är världens fjärde största ekonomi i världen. Kalifornien är också etta i industriproduktion, etta i jordbruk, etta i nya start up-företag och etta i högre offentlig utbildning i USA. Samtidigt som man har den hårdare vapenkontrollen och har därför 43 procent färre vapendödade än resten av USA. Fakta som guvernör Newsom gärna lyfter fram i sina attacker mot Trump och Magarepublikanerna.

Men om Newsom också blir Demokraternas nästa presidentkandidat återstår att se. Men just nu är han Demokraternas klarast ledande stjärna. Och han har stöd av Barack Obama.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare