Jag genomförde nyligen en diger intervju med Reidar Wilkman, en av eldsjälarna bakom Schoolkids Light. Materialet blev dock mer omfattande än jag vanligtvis har spaltutrymme för, så jag tänkte att även en längre artikel var på sin plats. Schoolkids Light är alltså en välgörenhetsförening baserad i Ingå, som understödjer skolor i Tanzania.

Föreningen grundades år 2011 i Reidar och Eivor Wilkmans vardagsrum i Ingå. Då föreningen grundades bestod den av tre medlemmar, minimiantalet för att grunda en förening. I dagsläget är antalet medlemmar omkring 180.

Då föreningen grundades hade paret Wilkman redan ett antal år bakom sig som donatorer till en skola i Tanzania. Det visade sig dock vara ekonomiskt påfrestande att bedriva välgörenhet på egen hand, så man bestämde sig för att grunda en förening, och det var så Schoolkids Light så dagens ljus.

Donationerna gick från början endast till Irente school for the Blind i Lushoto, en skola som i dagens läge har ungefär 90 elever. Det första projektet i Irente var donationer till en toalettbyggnad. I dagens läge går föreningens donationer till 13 olika skolor med ett sammanlagt elevantal omkring 11 000. Cirka 1000 av eleverna har endera synskador eller albinism, som båda har sina medföljande utmaningar som jag återkommer till senare.

Medlemmar från föreningen åker årligen ner till Tanzania på egen bekostnad då materialet föreningen samlat ihop levereras till skolorna. Alla de skolor som föreningen understödjer ligger i norra Tanzania. Landet är till ytan ungefär dubbelt så stort som Finland, och har en befolkning på mer än 60 miljoner, men relativt dåliga vägförbindelser. En resa på omkring 350 kilometer kan mycket väl bli ett heldagsprojekt.

Utlänningen betalar ändå

Korruption var tidigare ett enormt problem i Tanzania. Den så kallade vardagskorruptionen verkar ha motarbetats relativt effektivt under förre presidenten John Magufuli som styrde landet från 2015 fram till sin död 2021.

– När vi började vår verksamhet var man tvungen att betala mutor för påhittade böter till polisen ungefär var tionde kilometer då man reste i landet, men det händer nästan aldrig mer, säger Reidar Wilkman.

Polisen visste att om det fanns en vit turist med i bilen var det fritt fram att skriva ut påhittade böter, det var ändå utlänningen som betalade. En normal summa var omkring 10 000 shilling, vilket motsvarar fyra euro.

Wilkman säger att föreningen undvek myndigheterna som pesten då de inledde sin verksamhet i landet. Under de senaste åren har myndigheterna fått upp ögonen för föreningens verksamhet, och även visat ett visst intresse för samarbete. Man har även kunnat notera att utbildningsministeriet har börjat få betydligt mer resurser.

Akademiker i Afrika har talat om begreppet Magufulification som i korthet kan beskrivas som ett nytt sätt att tänka på Afrikas utveckling. I begreppet ingår bland annat att motarbeta korruption. Magufulis efterträdare Samia Suluhu Hassan verkar även ha fortsatt på ett liknande spår fastän hon inte verkar riktigt lika hård mot korruptionen, iallafall inte retoriskt.

Synen, solen och folktron

Att vara synskadad i Finland och att vara synskadad i Tanzania är föga förvånande två skilda världar. I Finland är hjälpmedlen till stor del datoriserade och digitaliserade, tillgången till den typen av hjälpmedel är betydligt mer begränsad i Tanzania än i Finland. En stor del av föreningens donationer bestod tidigare av hjälpmedel för att lära elever med synskador skriva, läsa och räkna. På grund av att utbildningsministeriet i högre grad börjat förse skolorna med de resurserna har Schoolkids Light i större utsträckning kunnat gå över till andra donationer.

Fastän det naturligtvis inte finns någon fördel med att ha en synskada, säger Wilkman att individer med synskador ändå inte trakasseras i Tanzania, och att det finns möjlighet försörja sig som synskadad. Exempelvis finns det flertalet lärare med synskador samt en och annan jurist, nämner han.

Ett barn med albinism. (Foto: Reidar Wilkman)

Albinism kan däremot orsaka större utmaningar, även om situationen för personer med albinism också har förbättrats under den tiden Schoolkids Light varit en aktiv förening. Albinism innebär att man saknar pigment i huden, vilket redan i sig är en risk i ett land där solens strålning är så stark som i Tanzania. Albina personer som inte har möjlighet att skydda sig tillräckligt väl från solens strålning riskerar att insjukna i dödlig hudcancer redan innan de hunnit bli 20 år gamla.

Därtill existerar det en gammal folktro som hävdar att delar av en albin person är lyckobringande. Det har lett till att albina personer har varit i riskzonen för att bli kidnappade, styckade och sålda. En persons kroppsdelar har kunnat vara värda upp till 60 000 dollar. Det är en tro som man tack och lov till stor del fått bukt med, säger Wilkman. En viss risk finns fortfarande, och internatskolor med albina elever har oftast faciliteter med utökad beskydd för de albina eleverna.

Social acceptans, men avbruten skolgång

Grundtanken är att pojkar och flickor ska ha samma möjlighet att gå i skolan i Tanzania. I verkligheten har dock flickorna några utmaningar som pojkarna inte har. Sanitetsbindor är inte en dagligvara i Tanzania, vilket leder till att flickor i regel blir hemma från skolan om de saknar sanitetsbindor under den tiden på månaden.

Därtill blir också många flickor gravida i ung ålder, vilket leder till att många är tvungna att avbryta sin skolgång. Det går lätt ett år av studier till att ta hand om ett barn. Orsakerna till de tidiga graviditeterna är flera, konstaterar Wilkman.

Tyvärr är våldtäkter inte ovanliga, och särskilt de som har en lång väg till skolan är utsatta, berättar han. Därtill är promiskuitet också relativt vanligt. Sedan finns det naturligtvis de som vill bli mammor, eftersom man accepteras på ett annats då. Sist och slutligen är det inte heller många som använder eller har tillgång till preventivmedel. Wilkman beskriver det som att “man har bättre möjlighet då man klarat de omständigheter som gör en till kvinna”.

President Magufuli strävade dessutom efter att öka landets befolkning, och uppmuntrade därmed kvinnor att skaffa många barn. Efterträdaren Suluhu Hassan har inte gjort samma sak.

I Dongobeshi understödjer Schoolkids Light en skola för flickor som tidigare tvingats avbryta sina studier, många på grund av en graviditet. Skolan i Dongobeshi är grundad finländaren Gottfried Stenroos, som grundat sex stycken skolor i landet, och har plats för 250 elever.

Utbildning som nyckeln till välfärd

Under föreningens verksamhetsperiod har Tanzania genomgått stora förändringar. Landet är betydligt mer välmående än det var 2011, men fattigdomen är ändå utbredd, särskilt på landsbygden.

Tanzania har avskaffat statliga skolavgifter, så barn kan gå i skola så länge de kan samla ihop pengar till en skoluniform. Det faktum att allt fler barn kan gå i skolan har gjort att man inte alls ser lika många barn i gatubilden, konstaterar Wilkman. I dagskolor får barnen undervisning och ett mål mat om dagen. Förutom skoluniform, kan även andra utgifter såsom boende tillkomma.

Wilkman har också kunnat konstatera att den avskaffade skolavgiften även fungerar i praktiken, till skillnad från exempelvis Demokratiska republiken Kongo, där skolan i teorin också ska vara statligt finansierad, men där medlen inte finns i praktiken. Utbildningsministeriet har som sagt fått ökade anslag, och har faktiskt möjlighet att finansiera det som behövs. Det byggs faktiskt och investeras i skolor har Wilkman märkt.

– Vi har engagerat oss i skolorna eftersom vi är övertygade om att det är vägen till ett bättre leverne, och de tycker de själva också, så de satsar på skolorna, säger Reidar Wilkman.

Wilkman är också glad över att de numera kan fokusera mera på enskilda elevers behov eftersom undervisningsministeriet har satsat på att bygga ut och underhålla infrastrukturen.

Off the beaten track

Föreningen gör också årliga resor till Tanzania. Wilkman välkomnar gärna andra med i föreningen och på resorna. Eftersom resenärerna finansierar sina resor själva är det ingenting bort från föreningen att flera kommer med. Fler hjälpande händer är heller ingenting man tackar nej till.

Wilkman är även nöjd med föreningens medlemmar, som ofta varit mer än redo att stiga in och bidra då medel behövts. Som exempel nämner han två fall där föreningen planerade att donera symaskiner och madrasser. Då det inte fanns pengar i föreningen sköt medlemmarna omedelbart till med de medel som behövdes.

– Det är dessutom väldigt givande att åka till skolorna och distribuera donationerna, och man har tid att exempelvis åka och se på naturen eller bestiga ett berg, säger Wilkman.

Eftersom Wilkman dessutom känner till området och har flertalet lokala kontakter så kan resorna i allra högsta grad gå så att säga off the beaten track.

Conny Westerlund