Namnet på första boken i serien är inspirerat av en känd dikt med samma namn (även kallad Bonden Paavo), skriven av Johan Ludvig Runeberg.

– Dikten har använts för att romantisera den finländska arbetarklassen bland den finska bildade befolkningen och har därför använts som titel på denna roman som handlar om finska torpare, berättar Åkers.

Romanen utspelar sig i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och den handlar om torparnas liv i en liten finsk by. Den behandlar till exempel hur socialismen kom att sprida sig till den finska landsbygden och hur torparna och arbetarna i Finland började organisera sig. En händelse i romanen beskriver hur arbetarna kom att grunda byns första arbetarförening.

Romanen skildrar hur begränsad den sociala rörligheten var i det finska klassamhället på slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

-Det beskrivs bland annat hur svagt rättsskydd torparna hade. De ägde ingenting och för en vanlig torpare var det praktiskt taget omöjligt att göra en klassresa. Föddes man som torpare så var man alltså torpare för resten av sitt liv

-När jag började läsa boken visste jag inte att det var det här den handlade om. Desto mer jag läste, desto mer spännande tyckte jag att boken blev. Nästa bok i trilogin kommer att handla om inbördeskriget. Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den till näst, tillägger Åkers.

Efter att ha läst Högt bland Saarijärvis moar ser Rebecca Åkers fram emot att läsa följande bok i Väinö Linnas romantrilogi; Upp, trälar!.

Åkers tycker att sommaren är en tid för avkoppling och för att fly undan nutidens bekymmer går hon gärna bakåt i tiden med hjälp av gamla klassiker.

-På sommaren vill jag koppla av och läsa något som är lite frånkopplat från nutiden och dagsstressen. Jag tycker det är trevligt att få titta lite nostalgiskt tillbaka i tiden. Därför föredrar jag att läsa klassiker på sommaren.

Klassamhället och samhällsutveckling

Åkers anser att man med hjälp av romanen kan bättre förstå och uppskatta hur samhället ser ut idag.

-Man slås av hur mycket som har förbättrats genom tiderna. Till exempel en sådan sak som att förr i tiden behövde man bocka och niga för sin arbetsgivare och man skulle visa stor respekt för dem som hade en högre position i samhället. Herrarna kunde till exempel en vanlig torpare inte tala till utan att först ha blivit tilltalad.

Åkers uppskattar att den sociala biten av klassmotsättningar har försvunnit ur dagens samhälle men menar att det ännu finns vissa saker som inte har förändrats.

-En sak jag tyckte var intressant var ett stycke där borgarna talade om klassmotsättningar som att det inte var ett problem. Det är något som jag har upplevt att man får höra ännu idag. När någon talar om klassmotsättningar eller klasskillnader så brukar motargumentet alltid vara att det inte finns några klassmotsättningar.

-När man läser boken märker man att vissa saker har ändrats väldigt mycket medan vissa saker inte har ändrats hemskt mycket, tillägger Åkers.

Åkers minns hur Maarit Feldt Ranta brukade säga att den största och viktiga reformen som har gjorts i Finland var folkskolereformen, då alla barn fick gå i skolan och få en utbildning.

-Efter att ha läst den här boken måste jag verkligen hålla med henne om hur viktig bildningen är. De nio åren som ett barn får gå i grundskola är ytterst viktiga. Det har gjort att det i dagens samhälle inte längre har någon skillnad vilken slags familj man föds in i.

Åkers tycker att romanen har lärt henne en hel del som hon känner att hon borde veta om arbetarrörelsens historia.

-Jag kommer inte själv från en arbetarbakgrund. Jag har känt att jag saknar en del kontext om arbetarrörelsen och dess historia.

-Jag upplever att den här boken har varit viktig för att fördjupa min förståelse för arbetarrörelsen och dess historia och det har gett mig större respekt för det viktiga arbetet som Socialdemokraterna har gjort, berättar Åkers

Åker anser att Väinö Linnas trilogi borde visas större uppskattning för det litterära kulturarv det är, särskilt på finlandssvenskt håll.

-Jag tycker att det här borde vara obligatorisk läsning för alla i Finland. Det är kanske vanligare att man läser Väinö Linnas böcker i finska skolor men det finns mycket här som jag tycker att skulle vara nyttigt att också finlandssvenska barn skulle få läsa om. Bland annat det som berättas här om det finska språkets ställning och hur finnarna fick kämpa för att få finskan att bli ett nationalspråk vid sidan om svenskan.

-Jag läser den i svensk översättning och de har ersatt de finska dialekterna med österbottniska dialekter. Jag tycker att det är en ganska rolig detalj.

Avsaknad av den kvinnliga arbetarens perspektiv

Åkers riktar också en del kritik till klassikern. Hon berömmer boken för hur karaktärerna är skrivna, men upplever att kvinnornas perspektiv inte kommer fram tillräckligt.

-Alla karaktärer känns som verkliga människor som man känner igen, men jag saknar det kvinnliga perspektivet och tycker att det borde ha plockats fram ännu mera.

-Man ser ju såklart på det med dagens ögon men det känns nog verkligen som att kvinnorna här är satta i andra hand och att det är mera av männens historia som man berättar.

Åkers läser gärna andra historier om arbetarkvinnor. Hon berättar att hon ser fram emot Annika Åhmans Lumpänglar som kommer att ges ut i september. Boken baserar sig på Oravais teaters pjäs och handlar om kvinnorna som arbetade på Oravais fabrik.

-Det ska bli spännande att läsa den här boken. Den ska jag läsa för att få ett komplement till den här väldigt manliga historieskrivningen.