Scenariot utspelade sig när hon tillsammans med Norbert Walter-Borjans kandiderade mot SPD:s vicekansler Olaf Scholz om posten som partiledare. Hennes reaktion var undanglidande och utan ett entydigt ja-besked. Som bekant vann paret Esken/Walter-Borjans mot Olaf Scholz/Klara Geywitz med 53 mot 45 procent av medlemsrösterna.

Idag är denna snarast pinsamma incident “historia”. För en dryg vecka sedan förkunnade SPD:s ordförandepar att en samstämmig partistyrelse utnämnde Olaf Scholz som de tyska socialdemokraternas kanslerkandidat för förbundsdagsvalet hösten 2021. På så sätt resulterade hans nederlag ändå i en ny roll som SPD:s förhoppningsbärare i den annalkande post-Merkel-fasen. Att det blev vicekanslern som kommer att tävla om kanslerämbetet är inte heller någon slump. Scholz popularitet inom partiet må vara begränsad, men som politikerprofil bland tyskarna rankans han i opinionsmätningar på en tredje plats bakom Angela Merkel och den bayerske delstatschefen Markus Söder.

Nya kort

Långt innan startskottet avfyras för nästa års valrörelse är SPD således först ut med kandidatbeskedet till väljarna. Och denna gång befinner sig Tyskland i den unika situationen att de politiska korten verkligen blandas på nytt. För första gången sedan västtyskarna efter andra världskriget gick till val 1949 ställer den (ofta favoriserade) regerande kanslern inte upp till omval. Visserligen ger aktuella opinionsmätningar CDD/CSU med omkring 38 procent en klar övervikt framför alla andra partier, men skenet kan ändå bedra.

Efter Angela Merkels avgång uppstår ett nytt läge som definitivt inte kommer att präglas av hennes pondus. Det är fortfarande obekant vem som kommer att kasta hatten i ringen mot Olaf Scholz. SPD:s kommande odds kan bara bli bättre oavsett om CDU:s partikongress i december röstar på konkurrenterna Friedrich Merz, Armin Laschet eller Norbert Röttgen i rollen som kristdemokraternas ordförande.

Enligt färska partiundersökningar står SPD numera mellan 16 och 18 procent i väljarkåren. Starka trumfkort främst med blick på det populära ledarpart Annalena Baerbock och Robert Habeck har dessutom miljöpartiet Die Grünen, med nuvarande noteringar mellan 18 och 20 procent. Om partiet för första gången kommer att utse en egen kanslerkandidat är däremot oklart.

Politisk färgspel

”Olaf Scholz är kandidaten för en chans som SPD egentligen inte har”, lyder en något kryptisk och föga optimistisk kommentar i den största tyska dagstidningen Süddeutsche Zeitung. Visst, under åren efter SPD-kansler Gerhard Schröders valnederlag mot Angela Merkel krympte partiet så småningom till dagens trista noteringar och tycks endast behövas som CDU/CSU:s juniorpartner. Men det är denna roll som främst partiledarna Walter-Borjans och Esken utesluter som upprepat framtidsperspektiv.

Att CDU återigen slutar som största parti oavsett vem som blir kanslerkandidat är troligt men inte säkert. Att valet av mittenkandidaten Scholz i synnerhet är intressant för tidigare Merkelväljare kan man också utgå ifrån. Och då uppstår frågan om de kristna systerpartiernas (CDU/CSU, reds. anm.) maktoption utan stöd från SPD.

För närvarande spekuleras även om en svart-grön koalition. Men inte minst med en tänkbar kanslerkandidat Friedrich Merz bantar den modellen till en fjärran vision.

Eftersom högerpopulisterna utesluts från det maktpolitiska spelplanet, måste blicken vändas till en mitten-vänster-koalition bestående av SPD, De gröna och vänsterpartiet. Den socialdemokratiska partiledningen har redan tidigare godkänt en ny öppenhet för ett motsvarande politiskt färgspel. Häromdagen hörde Saskia Esken av sig med utspelet om att även en roll som koalitionspartner under en grön kansler är tänkbar. 

I det aktuella numret av nyhetsmagasinet Der Spiegel anser däremot Olaf Scholz att hennes tankegångar är en ”överinterpretation”. Hans självklara målsättning är att förhandla med andra partier om en SPD-ledd regering. Sin optimism i det avseendet motiverar Scholz också med att våra partisystem i Europa är i rörelse. Gentemot Spiegel-journalister pekar han inte minst mot de nordiska länderna Danmark, Sverige och Finland. ”Där regerar socialdemokratiska partier. I bästa fall med resultat på 28 procent som i Sverige. Dit kan vi också komma”, är kanslerkandidaten Scholz övertygad om.

Främst med blick på den ofta problemladdade relationen till vänsterkonkurrenten Die Linke manar den tyske vicekanslern att en tänkbar regeringspartner måste visa sin förmåga för att på allvar tas in i ett förhandlingsläge.

I motsats till SPD:s ordförandepar avfärder Olaf Scholz försiktigt och i diplomatiska formuleringar inte heller en förnyad stor koalition. ”Ich leide nicht under Ausschließeritis” – ”jag lider inte av utesluteriet”, är hans kommentar i Spiegel-intervjun.