Två kandidater blev direkt utslagna. I den första omröstningen förutsattes att de som går vidare får minst 30 röster. Varken Jeremy Hunt eller Nadhim Zahawi klarade sig över tröskeln och det innebär att sex kandidater av åtta går vidare till andra omgången.

I valet av partiledare för tre år sedan slutade Hunt tvåa efter Boris Johnson. Den här gången kom hans kampanj inte igång på samma sätt.

Finansminister Nadhim Zahawi hade stora problem från första början när han möttes av anklagelser om skattefusk.

De sex som går vidare till andra omgången är Rishi Sunak, Penny Mordaunt, Liz Truss, Kemi Badenoch, Tom Tugendhat och Suella Braverman. 30 röster krävdes för att gå vidare. Sunak fick 88, Mordaunt 67, Truss 50, Badenoch 40, Tugendhat 37 och Braverman 32.

Enligt en opinionsmätning utförd av YouGov skulle Mordaunt enkelt besegra Sunak i den avgörande medlemsomröstningen och hon skulle också vinna mot Truss ifall Sunak inte skulle vara bland de två främsta i det skedet. Enligt en annan opinionsundersökning känner 77% av de konservativa väljarna igen Sunak om de ser hans bild, 45% känner igen Truss och 16% känner igen Mordaunt. Det är säkert skillnad på konservativa väljare och partimedlemmar, men siffrorna är intressanta.

Mordaunt är de konservativa gräsrötternas favorit och det är antagligen för att väldigt få har en negativ bild av henne. Många känner henne inte alls, inte minst för att hon inte har stått i rampljuset på samma sätt som Sunak och Truss. I och med att Boris Johnsons regering har varit minst sagt kaotisk, kan det vara en avgörande fördel att Mordaunt uppfattas som en outsider.

Sunak har dock en klar fördel så länge omröstningen fortskrider bland parlamentsledamöterna. Hans resoluta agerande när det gällde att få den skandaldrabbade Boris Johnson på fall har helt tydligt väckt förhoppningar om hans förmåga att leda partiet.

Omröstningsförfarandet påminner något om eurovisionsomröstningar där juryrösterna och publikrösterna kan falla på väldigt olika sätt. Konstellationen skulle i så fall vara att Sunak är parlamentsledamöternas favorit, medan Mordaunt är gräsrotsmedlemmarnas favorit. Det är gräsrotsmedlemmarna som avgör. Om Mordaunt vinner, kan det mycket bra vara för att hon inte hinner bli särskilt väl genomskådad i den hastiga processen där det gäller för partiet att bli av med Boris Johnson.

Simon Clarke som stöder Liz Truss vädjade efter omröstningen till partiet att ena sig bakom en högerkandidat. Han menade att Truss står för lägre skatter än Sunak och hon delar inte Mordaunts liberala åsikter om transrättigheter. Det återstår att se huruvida Truss är trovärdig som högerflygelns fanbärare.

Mordaunt har den fördelen att hon inte är Sunak, med tanke på de av Boris Johnsons anhängare som inte kan förlåta Sunak. Hennes andra fördel är att hon deltog i kampanjen för Brexit i folkomröstningen 2016, när Truss ännu var på andra sidan. För det är många konservativa som inte uppfattar Truss senkomna entusiasm för Brexit som genuin.

Många britter anser förstås att Brexit var ett misstag och bland oppositionen kommer många att göra åtlöje av Mordaunts argumentation för Brexit i samband med kampanjen 2016. Men för många konservativa gräsrotsaktivister är inte det viktiga huruvida hennes argumentation var klen utan att hon var på deras sida. Om valet står mellan Sunak och Mordaunt, kommer Brexit knappast att längre vara en fråga i det skedet. Men Brexit kan vara frågan som blockerar Truss väg till premiärministerposten.