Det blir ingen folkomröstning om flygplatsen. Det beslutade fullmäktige med 53 röster mot 29. Wallgren röstade med minoriteten och han var i minoritet också i den socialdemokratiska gruppen. Sinikka Vepsä och Hilkka Ahde var de övriga socialdemokraterna som röstade för folkomröstningen. Sannfinländarna, Rörelse Nu, Kristdemokraterna och Centern var för en folkomröstning, Gröna förbundet emot, medan de övriga grupperna, inklusive SDP, var splittrade.

Wallgren upplevde att det blev ännu en omröstning om flygplatsen. Han har röstat konsekvent emot flygplatsen men nu handlade det om det första folkomröstningsinitiativet i Helsingfors historia, något han ser principiellt som en viktig milstolpe för demokratin.

– Alla var överens om att initiativet var helt legitimt och korrekt ur kommunallagens synvinkel, konstaterar Wallgren.

– Jag argumenterde för att de som principiellt är för initiativrätten att ordna folkomröstningar inte hade något annat alternativ än att rösta för folkomröstningen.

Wallgren förstår att många var rädda för att en folkomröstning skulle ha lett till fel resultat ur den egna synvinkeln.

– Demokrati är på det sättet att det som folket vill, det ska gälla.

Fast slutresultatet var en besvikelse för Wallgren, var han ändå nöjd med vissa delar av debatten.

– Jag är främst besviken på att många argumenterade för att fullmäktige har röstat om saken. När tillräckligt många är missnöjda med fullmäktige, då kan man alltid ompröva.

Wallgren är nöjd med att folkomröstningsmöjligheten finns både på kommunal och EU-nivå. Han anser att många framsteg har gjorts på den fronten, även om beslutet som Helsingfors stadsfullmäktige fattade om det första initiativet är ett steg tillbaka.

– Det fanns begripliga skäl att vara emot en folkomröstning men jag tyckte inte att de var tillräckligt starka. Det är överraskande och en besvikelse att partier som har varit för folkomröstningar inte var det i den här omröstningen. Wallgren avser Gröna förbundet som röstade emot och också majoriteten av Vänsterförbundets och SDP:s ledamöter röstade emot en folkomröstning.

– Det är skadligt för det politiska livet i Finland, kommenterar han förlusten i omröstningen.

– Vem ska orka samla namn om fullmäktige ändå är emot, undrar han.

31 000 namn är klart över fyraprocentströskeln. Wallgren har ingenting emot att man höjer tröskeln om man är rädd för oseriösa initiativ, han har själv varit för en femprocentströskel. Han uppfattar ändå att ingen påstod initiativet om Malm att vara oseriöst.

– Det är skadligt för folkets förtroende för fullmäktige och för förtroendet för att kommunallagens demokratiska instrument fungerar.

Han nämner Sörnästunneln, bostadspolitiken, servicesedlar, skatteparadis och avgiftsfri kollektivtrafik som frågor som man kunde ordna folkomröstningar om.

– Det är svårt att trovärdigt driva dem genom en folkomröstning efter det här beslutet. Hur länge får vi vänta på nästa initiativ? Fullmäktige förstod inte den historiska dimensionen och man tog ställning i en enskild fråga om Malm.

– De här frågorna, frågan om att skapa plats för 25 000 nya invånare i Malm, och frågan om vi borde ordna en folkomröstning när ett legitimt initiativ finns, upplever jag som lika olika som natt och dag. Jag är för att vi stoppar flygtrafiken, eftersom vi behöver bostäder. Det har jag röstat för alla gånger.

Wallgren poängterar att folket har makten i en demokrati.

– De har tagit initiativ och de bestämmer dagordningen. I fullmäktige måste vi kunna stoppa olagligheter och utöva juridisk kontroll. Annars måste man kunna ordna folkomröstningar om allt som ligger inom kommunens beslutsrätt. De som står bakom initiativet har bedömt att den här frågan lämpar sig för en folkomröstning, säger Wallgren.

– En del tyckte att Malmfrågan var för liten och andra att den var för stor för en folkomröstning. De som tyckte att frågan var för stor fruktade för stora konsekvenser för markanvändningen och bostadspolitiken.

Den andra ståndpunkten, att frågan var för liten, har Wallgren ingen förståelse för.

– Det finns ingen förankring någonstans för argumentet att bara stora principiella frågor lämpar sig för en folkomröstning. Det är fullt möjligt att ordna en folkomröstning fast om blomsterplanteringar i Dianaparken, säger Wallgren och betonar att han har ingenting emot att höja tröskeln för att förhindra folkomröstningar som någon vill ordna på skämt.

– Det är ett möjligt argument emot en folkomröstning att initiativet är på skämt, att de driver med oss. Sedan kan det finnas de som principiellt är emot folkomröstningar. Det har min förståelse att sådana ledamoter röstade emot en folkomröstning också i detta fall. De kan till och med rösta av övertygelse, men ingen anmälde det som orsak.

Wallgren är stolt över alla som argumenterade för folkomröstningen.

– Vi gjorde demokratin en tjänst genom att ha varit tydliga och seriösa i vår argumentering. Det har varit vanligt i demokratins historia att man har fått rätt senare.

Som exempel nämner han suffragetternas internationella engagemang på 1880-talet som senare bar frukt i kvinnlig rösträtt i land efter land.

– Deras argumentation och passion beredde vägen. Jag tänkte på demokratifrågan också i historiskt perspektiv. Därför tog jag energiskt del och lade ett motförslag för att kunna lämna ett avtryck för kommande generationer. Det var första gången vi diskuterade ett folkomröstningsinitiativ i Helsingfors, vilket är viktigt i Finlands politiska historia. På längre sikt ser jag på den här processen med en viss hoppfullhet.

Wallgren var också på den förlorande sidan när han kom med kläm gällande jordkällare och lokalvaluta.

– De är nya frågor och det tar tid för sådana att vinna mark. Jordkällarfrågan har en social aspekt, att skapa gemenskaper. Allt fler har viljan att sätta sig in i frågan om lokalvaluta, och det är viktigt. Den frågan kommer inte att försvinna.

Som en ännu viktigare fråga upplevde han Pentti Arajärvis motion om avgiftsfri kollektivtrafik. Också där var han på den förlorande sidan och för en ny granskning för förutsättningarna för avgiftsfrihet.

– Kollektivtrafik hör till en grundpalett som är gemensam för alla medborgare. Till paletten räknar han bland annat utbildnings- och vårdfrågorna. Principiellt upplever Wallgren frågan om avgiftsfri kollektivtrafik som en speciellt socialdemokratisk fråga.