Det är knappast så enkelt att Youngkin vann för att han stöddes av Trump. Såtillvida liknar han Trump att han vinner ett val med ett högerpopulistiskt budskap efter att ha gjort sin karriär inom affärslivet, utan att tidigare ha satsat på en politisk karriär. Han visste att han måste tacka ja till något slags stöd från Trump för att det skulle gå vägen. Men den segrande kandidaten visste dessutom också att han måste hålla Trump på armlängds avstånd, så att sådana rörliga väljare som ogillar ex-presidenten ändå kan se Youngkin som en självständig aktör med sin egen agenda, oavsett hur mycket agendan liknar Trumps.

Demokraten Terry McAuliffe, 64, var en erfaren motkandidat som dessutom hade vunnit guvernörsvalet en gång, 2013, och följaktligen varit Virginias guvernör 2014-2018. I guvernörsvalet 2017 fick han inte kandidera, eftersom enligt Virginias nuvarande konstitution får en sittande guvernör inte ställa upp. Därför var det först nu efter en paus som McAuliffe fick försöka göra come back men misslyckades. McAuliffe har aldrig uppfattats som en karismatisk kandidat, utan 2013 var den republikanska administrationen inblandad i en korruptionsskandal och motkandidaten Ken Cuccinelli var en ytterst svag kandidat som befann sig så långt ute på högerkanten att han inte på allvar ens gick för att tävla om rörliga mittenväljares gunst.

McAuliffe är en förmögen affärsman som har varit ytterst framgångsrik när det har gällt att samla in pengar för demokratiska kandidater. Han är nära vän med både Bill och Hillary Clinton och det har funnits en uppfattning om honom som en figur som är närmast handplockad av den innersta kretsen eller åtminstone förkroppsligar den förmögna makteliten. Trots att hans tid som guvernör betydde mycket för utvidgad rösträtt i Virginia, saknades entusiasm bland gräsrötterna. Dessutom vill en del väljare byta sina makthavare med jämna mellanrum om de kan och i Virginia väger det såpass jämnt mellan partierna att så kan ske. Republikanernas korruption under Bob McDonnell 2010-2014 är inte mera en relevant fråga som den var i guvernörsvalet 2013 då McAuliffe vann.

De flesta delstaterna i USA domineras av det ena eller det andra partiet. Då är spänningen som störst i maktpartiets primärval. Just Virginia fascinerar de politiska observatörerna därför att det väger så jämnt där och valets tidpunkt ett år efter presidentvalet garanterar en viss uppmärksamhet, eftersom det bara brukar vara Virginia och New Jersey som röstar om guvernör så här dags. Republikanerna i många sydstater där de styr har satsat hårt på att begränsa rösträtten på olika sätt och framför allt ta till sig olika knep för att göra det svårare att rösta. Ett lågt valdeltagande gynnar dem och den som har makten kan sätta spelreglerna. Demokraterna har i sin tur haft makten i Virginia med knapp marginal under de senaste åren och inte minst McAuliffe drev hårt på en utvidgning av rösträtten. När han var guvernör, fick före detta fångar sin rösträtt tillbaka.

Utbildningsfrågor var dominerande i Youngkins kampanj. Han hade ett kulturkonservativt högerpopulistiskt budskap om att förbjuda undervisningen av kritisk rasteori i Virginias skolor. Det är fråga om en akademisk teori som inte undervisas i Virginia på den nivån som Youngkin vill förbjuda den, men han ser det som en säkerhetsåtgärd i det stora kulturkriget. En förälder som har fört kampanj mot att man läser Älskade (Beloved, 1987) av Toni Morrison i skolorna har fått stöd av Youngkin som menar att skolelever inte ska utsättas för sexskildringar i skönlitterära böcker. Raspolitiskt sänder det ett visst reaktionärt budskap att nedgradera den amerikanska litteraturens mest prisbelönta afroamerikanska kvinna från skönlitteraturens kanon med hänvisning till ett för vågat språk. En annan viktig profilfråga för Youngkin har varit att transkönade elever inte ska fritt få välja vilken toalett de använder. I gengäld för att satsa på en konservativ agenda har Youngkin lovat Virginias skolor större ekonomiska resurser.