Carlsson är på gott humör och berättar inledningsvis att hon är riktigt nöjd med sin nya novellsamling:

– Novellerna är skrivna under en lång tid, den äldsta uppemot tio år och de är lite längre än mina gamla noveller. Totalt är det nio noveller i den här boken och ett tema i boken är psykisk ohälsa. Jag skriver om människor som antingen går runt i en vardag och känner en viss leda och funderar på sin situation i tillvaron eller så handlar det om människor som nästan eller som har gått över gränsen och hamnar i nåt psykiskt tillstånd. Som läsare vet man inte heller därefter riktigt vad som är verkligt eller inte verkligt.

En novell handlar om en präst som tvivlar på sin tro och är med i en församling där han känner sig ganska ensam. En annan om en kvinna som har rest ut till en holme och där isolerar sig på sin sommarstuga efter att ha lämnat ett våldsamt parförhållande och hon vill inte resa bort därifrån, vilket börjar påverka henne på ett negativt sätt.

Carlsson berättar vidare att novellsamlingen är inspirerad av coronatiden där vi levde ganska isolerade från varandra.

– Man hade tid att umgås mer med nära och kära och vara ute i motionsspåren istället för att åka på hobbies och träffa en massa folk, men det gjorde att folk blev mer isolerade istället. Både äldre och yngre blev ensamma och började leva i sina egna världar och psykisk ohälsa växte fram som ett allt större samhällsproblem. Ett viktigt och kanske det starkaste temat i min bok är just ensamhet.

Noveller

Vi börjar samtala om vad det är som gjort att Carlsson fastnat för att skriva noveller och hon berättar att det är en trevlig genre för att man kan få ihop en stomme för en berättelse på en till två dagar. Bland annat Tove Janssons noveller har varit en inspirationskälla för hennes skrivande och hon berättar vidare att hon jämför noveller med t.ex. ett musikstycke på piano där en nyansering med lite svagare och starkare partier gör att en viss stämning byggs upp. Och att man kan ha ett stramt eller ganska öppet slut och inte alltid behöver förklara så mycket för läsaren.

– Från början av mitt författarskap ville jag utmana mig formmässigt genom novellerna. Det kanske har med att jag är matematiker och tycker det är intressant med struktur i berättelser. Hur jag använder själva språket kommer däremot mer intuitivt, förklarar Carlsson.

De fem böckerna av Ann-Sofi Carlsson med den senaste novellsamlingen till höger. (Foto: Nicko Smith)

Varför läser vi inte lika mycket noveller som romaner i Finland då?

– Det handlar nog om vår kultur: vad vi är vana att läsa i många andra länder läser de kanske mer novellsamlingar än här.

Balansgång

Vi fortsätter att diskutera balansgång i livet med arbetande och skrivande. När det handlar om att kombinera läraryrket med författarskapet, så berättar Carlsson att man behöver planera sin undervisning i lärarjobbet och man ska utvärdera och göra prov som passar med det man har undervisat.

– Det är med andra ord ett väldigt kreativt arbete att vara lärare precis som det är som att vara författare. Skillnaden är ju i att skrivandet kan jag ju nå djup som jag inte kan nå i gymnasiematematiken som jag bland annat undervisar. Att man kan bearbeta känslor och fundera på etiska och religiösa frågor. I mitt vanliga jobb kan jag förstås indirekt vara förebild för eleverna och försöka föra fram viktiga värderingar som att alla ska respektera varandra. I skrivandet kan jag däremot utforska olika samhällsfenomen och konflikter. Skrivandet har därför varit en fördjupningsprocess för mig och från början hade det också ett terapeutiskt syfte.

Österbottniska författare

Österbotten är ju känt för att ha många författare. Vad kan det bero på undrar jag och Carlsson svarar att svenskan är ju väldigt levande i Österbotten, eftersom vi har starka band till Sverige här. Svenskan finns med överallt i samhället och talas inte bara i hemmen. Sen finns det en tradition av författande här och det gör nog att fler söker sig till yrket.

Har du några speciella favoritförfattare från Österbotten som inspirerat dig genom tiderna?

– Heidi von Wright skriver korta dikter som jag uppskattar.

Att läsa mycket

Vi börjar närma oss slutet av intervjun och Carlsson berättar att hon gillar att läsa olika genrer och att om man är författare så behöver man också läsa mycket. En bok hon håller på med för tillfället är Arto Paasilinnas Världens bästa by, en dystopisk framtidsskildring utgiven 1992 och boken slutar december 2023 efter ett tredje världskrig. Boken är skriven med en munter ton vilket är intressant då ämnet är allvarligt, vilket ger en balans som hon uppskattar mycket.

– Jag skulle nog vilja skriva mer humoristiskt framöver. Om ett dystert tema med glimten i ögat, säger Carlsson och jag tackar på Arbetarbladets vägnar för intervjun och önskar henne lycka till med både lärar- och författaryrket i framtiden.

Ann-Sofi Carlsson blickar ut genom fönstret. (Foto: Nicko Smith)