Kultur
14.1.2023 09:11 ・ Uppdaterad: 14.1.2023 09:37
Recension: Smith diktar stämningsfullt om Brändö i Vasa
Nicko Smith vandrar i sin nya diktbok längs stränderna i Vasa och låter sig inspireras av de bildsköna vyerna. Brändö i mitt hjärta är en stämningsfull kärleksförklaring till stadsdelen Brändö där dikterna får sällskap av inbjudande fotografier som kunde vara tagna ur en turistbroschyr för Vasa.
Det är närheten till havet som gör Brändö så speciellt. Smith har gett ut boken på eget förlag och han har gjort möda av att välja ut fotografier som ger diktsamlingen det där lilla extra. Det är Smith själv som har fotograferat de havsnära vyerna. Fotograferandet och diktandet går stilfullt hand i hand. Fotograferar urkraften // Den svala sommarbrisen // Trollsländans vingslag, diktar Smith om att fotografera.
Diktsamlingen blir till något av en poetisk promenad Brändö runt, en lyrisk hyllning till hemknutarna. Smith kommer från Stockholm och har också bott i Helsingfors och diktat om Helsingfors, men det är något över Vasa som får honom att skriva sådana dikter som ger intryck av uppfylld hemlängtan. När han skriver Brändö i den nya diktsamlingen, vet man att det inte är en åländsk kommun eller Brändö i Helsingfors han tänker på utan det är Vasa för hela slanten. Poeten bjuder läsaren med på promenad: Kom med mig / vi tar en promenad // Som man gick / och pratade / förr i tiden
Det finns en klar känsla av nostalgi och lokalhistorisk medvetenhet i Brändö i mitt hjärta. Dikterna är starkt förankrade i de miljöerna som har inspirerat dem, både dagens Brändö och det historiska Brändö. En viktig plats i diktsamlingen är Vasa sjöfartsmuseum, kanske just därför att museet är ett stycke av lokalhistoria i nutiden: Tvättar mattor / utanför / Vasa sjöfartsmuseum // Tvättar själens mattor / i det eviga ljuset
Den föregående diktsamlingen av Nicko Smith, Järnjungfrupoesi, var en poetisk kärleksförklaring till det brittiska heavy metal-bandet Iron Maiden. Fast Brändö i mitt hjärta är väldigt annorlunda, är det också en poetisk kärleksförklaring, men den här gången tills stadsdelen Brändö i Vasa: Du var en ö / som växte samman / med land // Jag var ett hav / som sökte min strand // Vågorna förde oss samman
I Brändö i mitt hjärta har Smith skrivit sin mest spännande diktsamling hittills. En förklaring måste ligga i den poesi han läser. I diktsamlingen nämner han många av föregångarna vid namn som något slags talismaner som visar vägen i poesins rike. Samtidigt som diktjaget vandrar längs stränderna, kretsar tankarna kring sådana poeter som Larry Silván, Gun Nygren, Gunnar Björling, Tomas Mikael Bäck, Diana Bredenberg och Elmer Diktonius. Det är inte bara i döda finlandssvenska poeters sällskap Smith vandrar, eftersom han nämner också en levande poet, Tomas Mikael Bäck.
Det intressanta med Bäck är att han har diktat nostalgiskt om barndomens Vasa. Han är en poet från Vasa som har flyttat till Helsingfors, medan Smith har under sin tid i Finland flyttat fram och tillbaka mellan Vasa och Helsingfors och verkar ha fastnat för Vasa. Smith är medveten om att fortsätta i Bäcks fotspår. De döda poeterna han nämner är inte poeter från Vasa men vad som är gemensamt för dem är att de är alla finlandssvenskar. Medan Smith själv kommer från Sverige och känner till poesiscenen i Sverige lika bra som den finlandssvenska poesin, är det är ett högst medvetet val att med dessa hänvisningar skriva in sig i den finlandssvenska traditionen.
Björling och Diktonius hör till den finlandssvenska modernismens kanon och det är något slags själsfrändskap han verkar finna hos dem. Bredenberg, Nygren och Silván har alla tre dött genom suicid. Den saken reflekterade Smith nyligen över i sin blogg i en text där han listar svenskspråkiga poeter i både Finland och Sverige som har dött för egen hand.
Det har varit mycket ångest och eländesbeskrivning i Smiths dikter och det kan också vara lättare att skriva poesi om mörka saker. Brändö i mitt hjärta är en synnerligen ljus diktsamling där poeten låter sig bländas och hänföras av de natursköna vyerna. Att promenera runt stränderna i Vasa är ett sätt att svalka själen. Oron finns närvarande som en följeslagare i dikterna men den finns i bakgrunden. Smith har skrivit en pulserande kärleksförklaring till en plats som har gett honom mycket. Det är en sorts hembygdskärlek som en främling som har hittat hem känner.
En sak är var man har rötterna, en annan var man känner sig hemma. Bäck skriver om Vasa för att han har rötterna där, han är en österbottning i Helsingfors. Smith är en stockholmare som har hittat hem till Österbotten: Räknar nyckelpigsprickar // Smälter samman / med rötter och jord // Min väg tillbaka
Recension: Nicko Smith; Brändö i mitt hjärta (2022); Eget förlag; 66 s.
Kommentarer
Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.