S behöver fundera noga och lära av inför 2026. Men klart är att S ska och behöver alltid en tydlig (!) motståndare (utöver en stark egen politik och hög trovärdighet, som Sten Andersson lärde mig och andra). Och det har inget med ”presidentval” att göra. Bara att S också nu behöver ha en tydlig huvudmotståndare och utmana den och dess politik i valet 2026. Framgångstriangeln i en välskött valrörelse handlar fortsatt om Sten Anderssons tre hörn. Att sedan vissa strateger inte längre förstår sådant var t.ex. en realitet i valet 2022. Och får inte bli så och upprepas i valet 2026!

En fundering: håller S på att hjälpa Tidöregeringen ur deras kärnkraftdilemma och släppa energifrågan innan vi fått en långsiktigt bra lösning som inte ”köper” Tidös upplägg. Utan en blocköverskridande överenskommelse där Socialdemokraterna ingår kommer ingen våga bygga ny kärnkraft (om tio år) i Sverige. Det är alltså regeringen som sitter med Svartepetter, som nu S verkar vilja rädda Tidö från innan vi fått en rimligt försvarbar helhetslösning där också vindkraft, batterilagring, framtidssäkra elnätets överföringskapacitet, lånefinansieringen för dessa satsningar och annat. Väl avvägt och samlat i hanteringen av allt som hör till en framtidssäkring av vår så viktiga energiförsörjning.

Visst vore det bra – om detta, precis som om försvaret – men det förutsätter en robust blocköverskridande lösning som håller. Men djävulen bor som alltid i detaljerna. Så S måste agera med självförtroende här och inte köpa Tidögrisen i säcken utan våga förhandla tufft. Noga syna korten i deras svajiga och rekorddyra kärnkraftförslag. Våga, våga stå på bestämt. Det är Tidögänget som nu sitter med svarte Petter, inte S.

Det här är bara en av flera tunga sakfrågor som behöver redas ut innan valspurten. Samma gäller de stora resurstillskott som behövs för att täta hålen i vår välfärd (sjukvården, äldreomsorgen etc.) och för att rusta upp vår svårt nedgångna infrastruktur (järnvägen etc.) Det gäller också bostadsbyggandet. Allt det som krävs för att ha trovärdighet och en stark egen politik, jämte en utmejslat tydlig valmotståndare. De tre hörn som ingår i en välskött valrörelses framgångstriangel. I valet 2022 slarvades det där.
Om det 2026 ska bli det maktskifte som det goda opinionsläget just nu indikerar så behöver vissa lärdomar dras, och undvikas 2026. Förutsättningarna för det finns.

Men som tidigare skett, går tyvärr inte egna misstag heller att utesluta – och kan det bli onödigt spännande i september 2026!

Det man kan sakna i dagens S är Gustav Möllers reformvilja, Ernst Wigforss antikapitalism, Olof Palmes internationalism och Bengt Göranssons folkbildningsiver. Utan drivande politiker med passion, glöd och en berättelse som fångar är väljarnas stöd svårare att få i val.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare