En dikt om hopp i en mörk tid

Stark och frisk
är majvinden
som sveper in
över hav och land

Ett hopp och en viskning
om att inget är förlorat
även om världen
känns som en eld
som brinner utan slut

Så länge vi vågar tro
på en morgon
där värdet av en människa
inte mäts i det vi gör
utan i det vi är

Människoskapelser
med större möjligheter
än vad vi kan förstå
så länge vi vågar drömma
om en framtid
där omsorgen till våra medmänniskor
är starkare än kärleken
till våra egon

För är det inte så
att vi skimrar som mest
när vi sträcker ut våra händer
till dem som har hamnat i skuggan
av samhällets maskineri