Medan regeringen Kristersson däremot börjat illa, dragit åt olika håll och inte alls förmått visa sig vara den “vuxne i rummet” och ha grepp om läget.

Men visst kan det då synas vara lite “lustigt” att när de borgerliga nu igen får chansen att styra Sverige så har de “otur” och måste styra i kris. Så var det för Carl Bildt 1991-94 och så är det nu för Ulf Kristersson. Vill de väl också gärna få oss att tro att så är fallet. Men tänk om det handlar mera och främst om bristande kompetens och hantverksmässig oskicklighet?

Den som så vill kan ju reflektera vidare över detta med hjälp av en fyrfältare:
1. Inkompetent med tur
2. Inkompetent med otur
3. Kompetent med tur
4. Kompetent med otur

Där kan man ju sedan försöka pricka in de olika svenska regeringarna genom åren. Det kan vara en inte helt ointressant övning, eller hur?

Men i en sådan fyrfältare passar t ex landsfadern Per Albin Hansson med Ernst Wigforss som lysande finansminister på 1930-talet och framåt väl in under punkt 3 och samma gällde Tage Erlanders långa period fram till 1969 också väl in under punkt 3. Liksom Olof Palmes regering 1982-85, liksom Ingvar Carlssons regering efter valet 1994. Rimligen också. För att nu något exemplifiera utifrån mallen ovan.

Palmes finansminister Kjell-Olof Feldt brukade lite humoristiskt i några sammanhang på 80-talet säga att det är bättre med regering med tur än med en regering som har otur.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare