Opinion

Finland valde väg åt Sverige

Marek Studzinski/Pixabay

Vi har väl alla haft och har funderingar om Sverige och Nato.

Robert Björkenwall

Arbetarbladet

 

 

Kort sammanfattat är vårt Nato-medlemskap:

Nödvändigt, men inte önskvärt.

Däremot jublar jag inte över det svenska medlemskapet i Nato, medan andra kritiserar beslutet att ge upp den säkerhetspolitik, som har hållit Sverige utanför två världskrig. Jag anser för min del att det svenska medlemskapet i Nato var nödvändigt av främst två sammanhängande skäl.

Det ena motivet är uppenbart: Rysslands aggressiva krig mot Ukraina och med det den europeiska säkerhetsordningens sammanbrott.

Det andra, minst lika viktiga skälet är Finlands beslut att ansluta sig till Nato och därmed flytta Natos östgräns från den norska gränsen till den finska gränsen i öster.

Som välkänt nog är har Sveriges säkerhetspolitik under 75 år varit sammanflätad med den finska säkerhetspolitiken.

När de nordiska länderna åren 1948-49 planerade skapandet av ett nordiskt försvarsförbund kom ju Finlands anslutning till den att blockeras av Sovjetunionen. Det tvingade i sin tur de nordiska länderna att ge upp planerna på ett gemensamt nordiskt försvarsförbund. Norge och Danmark anslöt sig då till Nato, medan Sverige och Finland bildade en neutral zon mellan Nato och Warszawapakten. Finska presidenter skötte relationerna med Sovjetunionen på diplomatisk väg med stor skicklighet under de svåra efterkrigstiderna. Finland var ju det enda grannlandet till Sovjetunionen, som kunde upprätthålla demokrati och en öppen ekonomi. Gradvis ökade sedan frihetsgraderna för Finland. Efter Sovjetunionens sammanbrott 1989/90 och tillkomsten av den europeiska säkerhetsordningen kunde Finland tillsammans med Sverige gå in i EU 1995.

Men med det ryska anfallet på Ukraina i februari 2022 och hotet mot andra länder i regionen ändrade allt. Den finländska statsledningen med Niinistö i spetsen drog då slutsatsen att det som gällt under 75 år i relationen mellan Finland och Sovjetunionen/Ryssland inte längre gäller. Inget land kan lita på ett Ryssland som styrs av en åldrande, aggressiv och korrupt statsledning med imperialistiska ambitioner. Därför var anslutning till Nato ett nödvändigt steg. Detta var också det starkaste skälet till att Sverige valde samma väg – nödvändigt i den värld som vi nu lever i och med den roll som Sveriges och Finlands säkerhetspolitik har spelat. Detta borde de mest högljudda kritikerna av svenskt medlemskap i Nato också inse. I praktiken valde Finland väg även åt oss – och då blev ansökan om medlemskap i Nato logiskt och enda rimliga vägvalet. Och inte minst så kom Finlands vägvalsbyte att starkt påskynda processen inom Socialdemokraterna i Sverige.

Och kontentan av det blev då:

Nödvändigt, men inte önskvärt.

Och lika viktigt är också att med gemensama krafter nu se till att Ryssland inte tillåts vinna kriget mot Ukraina. Ty det är helt nödvändigt.

Robert Björkenwall

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE