Litet om Fagervik bruks historia

Då när Fagervik bruk grundades och järnproduktionen inleddes var ju Finland ännu en del av Sverige och järnbruket i Fagervik var en del av den svenska järnindustrin, som på 1600-talet hade en ledande ställning i Europa och ännu länge efter det hade en viktig position inom järnproduktionen.

Fagervik järnbruk grundades år 1646 av den svenska köpmannen Carl Billsten från Stockholm. Han fick tillstånd att bygga en masugn för smältning av malm.

Till det behövdes vattenkraft och forsar och forsarna i Fagervik hade ett alldeles utmärkt läge tätt intill havet. Förbindelsen till Sverige var mycket viktig. Malmen kom från Sverige och en stor del av produktionen skeppades till Stockholm.

Förutom masugnen byggdes snabbt också en stångjärnssmedja och en knipphammarsmedja för att järnet skulle kunna förädlas på plats. Också hamrarna drevs med vattenkraft. Billsten lät också bygga ett gjuteri bredvid masugnen och en vattensåg i forsen. Byggnadsvirke behövdes ständigt. Billsten byggde också en huvudbyggnad på bruket, en mängd ekonomibyggnader och bostadshus.

Behållningen av allt detta blev inte långvarig. Under Stora ofreden 1713-1721 ödelades och förstördes hela bruket.

Efter kriget fick bruket nya ägare. Bröderna Johan Wilhelm och Michael Hising från Stockholm köpte både Fagervik och bruket i Billnäs och masugnen i Skogby.

Byggnaderna och alla anordningar där sattes i stånd så snabbt som möjligt och produktionen kom igång på nytt.

På 1730-talet började man med en helt ny produkt som det blivit stor efterfrågan på i hela Europa, nämligen förtennad bleckplåt. Krigen hade gjort slut på den produktionen i Mellaneuropa och Sverige trädde in och tog upp den tillverkningen.

I Fagervik byggdes en stor blecksmedja och bleckproduktionen här var en av de allra största i Norden, kanske i hela världen.

På 1730-talet byggdes också brukskyrkan, som står kvar ännu idag.

Då Michael Hisings son Johan (adlad Hisinger) övertog verksamheten kom den största blomstringsperioden för Fagervik. Johan fortsatte också byggnadsverksamheten. En ny stor huvudbyggnad med flyglar byggdes.

De nuvarande bostdsbyggnaderna vid Bruksgatan byggdes efter en brand 1775.

Trädgårdsskötsel fick en viktig roll vid sidan av järnbruksverksamheten. Man planterade sällsynta träd och odlade i växthus. De första vindruvorna på Fagervik skall ha skördats 1779. Ananas, orkideer och palmer hade egna hus. Två stora parker anlades, en engelskbetonad landskapspark och en strikt formklippt park.

Glansperioden för bruket blev inte så lång. Det blev omodernt och olönsamt med järnproduktion där kraften i tillverkningen kom från vattenkraft och träkol. Masugnen slutade användas redan på 1850-talet och efterhand därefter det övriga. År 1902 upphörde den allra sista produktionen.

Byggnaderna står kvar och smedjorna restaurerades 1981-1991 under övervakning av museiverket och under en guidad tur får du titta in i smedjorna och se hur produktionen gick till och se prov på det som tillverkades där.

Ta en lugn promenad genom hela området och njut av den vackra naturen.

Platsen är väldigt vacker med all grönska, porlande vatten, som rinner kvar i rännorna till hamrar och masugn.

Fagervik kyrka. (Foto: Marianne Isaksson-Heimberg)

Gå längs Bruksgatan och beundra de vackra och välbevarade 1700-talshusen. Ta en titt på brukskyrkan och beundra huvudbyggnaden på litet håll, marken runt den är ju privat. Kyrkan är en av de väldigt få privatägda kyrkorna i landet.

Allt är frid och ro och tystnad. Men det behövs inte mycket fantasi för att du skall höra ljuden från när både masugnen och hamrarna var igång, blandat med ljuden från folkmassan som bodde och arbetade där, barn som ropade och skrattade och från boskap som råmade. Fagervik bruk var ett synnerligen levande eget samhälle.

Idag ägs Fagervik gård av Otto von Frenckell tilsammans med Barbara och Eva Hisinger Jägerskiöld, som också äger Mörby gård i Pojo i Raseborgs stad.

Nu är det inte järnproduktion som gäller. Det är skogsbruk, spannmålsodling och boskapsskötsel, som verksamheten består av. Och de vackra, välskötta gamla husen hyrs ut. Också här slår moderniseringen till då och då. På 1920-talet kom de fasta telefonlinjerna till Fagervik. I dagens läge är följande skede uppnått. Fiberförbindelse har nått Fagervik och tagits ibruk och förenat gården med världen på ett alldeles nytt sätt.

Fagervik är som en by i sin egen värld, som en glansbild man vill bevara för all tid och ta fram och titta på då och då.

När du tittat och vandrat nog finns det ett café i en gammal byggnad mitt emot parkeringen på andra sidan landsvägen. Där kan du välja både salt och sött att styrka dig med.