Efter att under lång tid ha rört sig västerut, ända fram till kandidatstatus i EU förra hösten, har de senaste åren sett Georgien röra sig närmare Ryssland igen. Partiet Georgisk dröm har nu styrt landet i drygt tio år – och, framför allt sedan kriget i Ukraina började, intagit en allt mer västkritisk inställning. Till exempel har Georgien inte, trots att de diplomatiska relationerna med grannlandet är obefintliga sedan kriget 2008, deltagit i de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland.

Georgisk dröm har under de senaste åren också genomfört lagstiftning som påminner om den i Ryssland, bland annat strikta hbtq-lagar och en ”agentlag” som kategoriserar organisationer med mer än 20 procent utländsk finansiering som ”företrädare för främmande makts intressen”. Framför allt den senare lagen väckte stora protester, både i fjol och i våras. Tiotusentals georgier gick då ut på gatorna, där de möttes av vattenkanoner och brutalt polisvåld. EU svarade med att stoppa landets medlemskapsprocess.

Enligt undersökningar vill upp till 80% av Georgiens befolkning att landet ska bli medlem i EU. Trots det fortsätter Georgisk dröm att samla röster, inte minst i mer konservativa rurala områden. Enligt de officiella resultaten från lördagens parlamentsval samlade partiet kring 54 procent av rösterna. Det är visserligen inte tillräckligt för att på egen hand genomföra de grundlagsförändringar som många har fruktat; bland annat har partiets grundare, oligarken Bidzina Ivanisjvili, under valkampanjen pratat om att förbjuda oppositionspartier på grund av ”krigsbrott”. Men det ser åtminstone ut att vara tillräckligt för att Georgisk dröm ska behålla makten ännu en period.

Valresultatet är ändå mycket omstritt. Både georgiska och internationella valobservatörer har rapporterat om valfusk. Det lär bland annat handla om köpta och dubbla röster och försök att skrämma väljare. Även fysiskt våld ska ha förekommit vid flera vallokaler. Enligt observatörer från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Europarådet, Europaparlamentet och NATO präglades valet av ”an uneven playing field, pressure, and tension”. De georgiska oppositionspartierna har vägrat erkänna valresultatet och bojkottar nu parlamentet.

Det mest betydande oppositionspartiet har länge varit liberalkonservativa Enade nationella rörelsen (ENR). Partiet styrde landet i nio år efter den fredliga Rosenrevolutionen 2003, när den gamle kommunistledaren Eduard Sjevardnadze ersattes på presidentposten av ENR:s starke man Micheil Saakasjvili. Perioden präglades av marknadsliberala reformer, försök till krafttag mot korruption och brottslighet och en mer västvänlig politik. Det försämrade också relationerna till Ryssland, med kriget 2008 som självklar kulmen.

Samtidigt fläckades ENR:s år vid makten av anklagelser om maktmissbruk, försök att tysta både protester och media och uppgifter om utbredd tortyr i fängelsesystemet. Vid valet 2012 förlorade partiet slutligen makten till Georgisk dröm. Saakasjvili avtjänar sedan 2021 ett sex år långt fängelsestraff, dömd för maktmissbruk och misshandel av en oppositionspolitiker. Fängslandet har ändå kritiserats skarpt av bland annat EU och människorättsorganisationer, som ser det som politiskt motiverat.

Saakasjvili fortsätter som de facto ledare för ENR från fängelset men partiet har fått allt större konkurrens av andra oppositionspartier. Oppositionen förblir splittrad men trots ett förbud mot formella block hade partierna inför årets val lyckats samlas i flera koalitioner, för att säkert komma över röstspärren på fem procent.

”We Are Europe”, står det på en mural i huvudstaden Tbilisi. (Foto: Lukas Lundin)

Enligt det omstridda valresultat som nu kablas ut ser ENR, som gick till val med alliansen Unity – National Movement, ut att backa rejält och tappa sin position som största oppositionsparti. Störst blir istället den nybildade center-höger-koalitionen Coalition for Change. Också center-vänster-koalitionen Strong Georgia och socialdemokratiska For Georgia ser ut att gå framåt. Alla partierna anses vara liberala och västvänliga och har även undertecknat The Georgian Charter; president Salomé Zurabisjvilis handlingsplan för att ena de västvänliga krafterna i Georgien och hålla landet på kurs mot ett EU-medlemskap.

Zurabisjvili fungerade som utrikesminister under ENR:s och Saakasjvilis år vid makten, grundade senare ett eget kortlivat parti men är sedan länge obunden politiker. Tack vare hög personlig popularitet och stöd från Georgisk dröm kunde hon trots det väljas till president år 2018. Sedan dess har hennes relation till maktpartiet ändå försämrats drastiskt, framför allt efter den fullskaliga invasionen av Ukraina och fjolårets protester i Georgien. För ett drygt år sedan gjorde hon en Europaturné för att lobba för att EU skulle godkänna Georgiens kandidatstatus. Regeringspartiet svarade med ett misslyckat försök att avsätta Zurabisjvili och ställa henne inför riksrätt men oppositionen ställde mangrant upp bakom presidenten.

Salomé Zurabisjvilis första mandatperiod tar slut i december. Samtidigt blir hon den sista georgiska presidenten att väljas i direkta val, åtminstone tills vidare. I år ändrades nämligen grundlagen så att framtida presidenter kommer att väljas i indirekta elektorsval.

Zurabisjvili har tagit en aktiv roll också efter valkvällen. Redan i söndags beskrev hon valet som stulet, talade om en ”rysk specialoperation” och upppmanade folket att ta till gatorna för att visa sitt missnöje. I en intervju med Reuters under måndagen ville hon inte direkt beskylla Ryssland för medhjälp till valfusk – men påpekade att de metoder som har präglat kampanjen och det misstänkta valfusket påminner om sådana som den ryska säkerhetstjänsten FSB tidigare har använt. Också Nika Gvaramia, ledare för Coalition for Change, lär ha framfört misstankar om FSB:s inblandning.

Samtidigt har sittande premiärministern Irakli Kobachidze från Georgisk dröm anklagat oppositionen för att hota landets ”konstitutionella ordning” genom att inte acceptera resultatet. Han har också återigen anklagat oppositionspartierna för att gå internationella, västvänliga organisationers ärenden. Stöd och gratulationer har strömmat in från Ryssland – men också från Ungerns Viktor Orbán, som landade i Tbilisi igår. På vägen från sitt hotell tvingades han ändå ta sig igenom en buande folkmassa på tiotusentals georgier, som hörsammat presidentens uppmaning till protester.

Demonstrationerna utanför parlamentet verkar hittills ha gått lugnt till – men spänningarna och oron ligger kvar över Kaukasus. De kommande dagarna och hur de olika parterna, både regering och opposition, hanterar dem lär bli avgörande för Georgiens framtid.