Varken Iri eller Elisabed vill avslöja hela sin identitet under intervjun. Det handlar inte bara om de aktuella politiska spänningarna i landet, utan också om att de båda genom sin aktivism har längre erfarenhet av att arbeta med kontroversiella ämnen, som HBTQ-rättigheter och feminism, som kan leda till hot eller till och med våldsamma repressalier i det konservativa landet. Men den pågående våldsamma eskalationen från myndigheternas sida har också gjort frågan om säkerhet och anonymitet aktuell på ett nytt, obehagligt sätt:

– Vi har börjat se en nytt fenomen under de pågående protesterna, där anhöriga till personer som deltagit i demonstrationerna trakasserats och hotas via anonyma meddelanden och samtal från oidentifierbara nummer. Det här är en skrämmande ny taktik som vi inte sett från myndigheternas sida förut, en upptrappning, berättar Elisabed.

– Att detta dessutom skedde under påskveckan, en viktig familjehögtid, känns som ett särskilt cyniskt försök att splittra familjer i en redan polariserad situation.

– Det påminner om historier jag hört från den förra regeringens tid, fast jag var för ung då för att själv komma ihåg det, tillägger Iri.

Det förflutnas spöken

Iri syftar på den regering som leddes av den eldfängde och polariserande presidenten Micheil Saakasjvili. Saakasjvili fördes själv till makten av massiva demonstrationer som tvingade den auktoritäre och impopuläre tidigare presidenten Eduard Sjevardnadze att avgå och hyllades först i både Georgien och väst som en liberal visionär och reformist som förde landet närmare EU.

Med tiden ledde dock hans egen maktfullkomlighet, hårdhänthet och korruption till växande impopularitet och år 2013 avgick han från posten sedan en politisk koalition ledd av hans konkurrent och politiska fiende, affärsmannen och miljardären Bidzina Ivanisjvili, vunnit makten i parlamentet.

Ivanisjvili har i dag ingen officiell offentlig position men partiet han grundade, Georgisk dröm, leder fortfarande regeringen och han anses allmänt fortfarande hålla i trådarna som ett slags grå eminens. Saakasjvili flydde landet, misstänkt för att ha beordrat mord och tortyr av politiska fiender under sin tid vid makten, men återvände år 2021 efter att bland annat ha försökt starta om sin politiska karriär som guvernör i Ukraina, och arresterades prompt. I dag sitter han i fängelse och hans hälsa vacklar efter sjukdom och hungerstrejk, men för många georgier, också för Iri och Elisabed, är hans egen image för ohjälpligt fläckad för att han ska kunna ses som en trovärdig motståndsfigur.

Få alternativ

Det är ett ironiskt faktum att Georgiens politiska landskap, trots (eller kanske på grund av) att det är så aggressivt polariserat, erbjuder få genuina alternativ åtminstone på den ekonomisk-politiska skalan. Progressiv beskattning är förbjuden enligt grundlagen och det lagbestämda skattetaket ligger på 30%. Trots att partiernas parlamentsledamöter hatar varandra så till den grad att de ibland slåss med knytnävarna i parlamentet har Georgisk dröm på många sätt fortsatt styra landet i en liknande kurs som sina föregångare, Saakasjvilis Enade nationella rörelsen som i dag är deras främsta kritiker. Fokus på att attrahera internationella investerare och på kortsiktigt lukrativa men sårbara och instabila industrier som turism, försvagade arbetsskydd och fackföreningar, få åtgärder mot den stegrande fattigdomen och ojämlikheten.

– Vi har fortfarande inte fungerande skolor eller sjukhus och nu måste vi dessutom protestera mot det här, säger Elisabed uppgivet.

Från enskild lag till större fråga

Ironiskt nog är det just fattigdomen och bristen på genuina alternativ inom det parlamentariska systemet som gjort att icke-statliga organisationer finansierade med internationella medel, det vill säga de som den kontroversiella lagen från början är avsedd att kontrollera, fått en så framträdande roll i det georgiska civilsamhället. För någon som vill engagera sig politiskt men saknar egna ekonomiska resurser eller de rätta kopplingarna till eliten är de ofta det enda alternativet.

Både Iri och Elisabed är ändå noga med att påpeka att frågan under de senaste veckornas händelser exploderat och blivit större än den enskilda lagen. Myndigheternas brutala repressioner har chockerat och provocerat också personer som tidigare förhöll sig mer apatiskt eller neutralt att sluta upp i protest. Samtidigt har regeringssidan övergett alla pretentioner på dialog och fokuserar på att öka polariseringen och mobilisera sina egna kärnväljare utanför storstäderna genom sina egna nätverk av lojala alternativmedier och tv-kanaler, där de smutskastar och hetsar mot demonstranter och opposition.

EU:s skugga

Som en skugga över den oroväckande utvecklingen hänger frågan om Georgiens EU-integrering och eventuella medlemskap. EU-medlemskapet har blivit en hägrande dröm om ekonomiskt välstånd och kulturell prestige som överskrider partigränserna: också Georgisk Dröm, trots att det ofta beskrivs som mer “pro-ryskt” i sin utrikespolitik, drev EU-integrationen tillräckligt aktivt för att uppfylla fler medlemskriterier än den andra favoriten Moldavien. Elisabed jämför Georgisk Dröms utrikespolitiska vision med Ungerns Viktor Orbán, som ett slags intern opposition inom unionen, snarare än en utomstående eller helt Rysslandstillvänd aktör som Belarus.

– Men det är svårt att säga vad dom innerst inne vill, EU är så populärt här att dom inte skulle våga säga det högt även om dom inte ville gå med.

Även om Iri och Elisabed aktivt stöder ett EU-medlemskap och är beredda att riskera tårgas, våld och trakasserier för att uttrycka det, ser ingen av de heller unionen genom helt rosenskimrande glasögon. Det finns mycket att kritisera EU för då det kommer till Georgien; en pikant detalj är att kravallpolisen som i dag slår ner demonstrationerna från början tränats och utrustats med miljoner i EU-stöd.

– Men i EU är du i alla fall tillåten att kritisera öppet. För oss är alternativen diktatur, eller en rysk invasion. Det är en existentiell fråga, säger Elisabed.

Otto Ekman

Uppdatering 15.5.2004 kl. 18.19 Georgiens parlament har idag godkänt den kontroversiella lagen om utländskt inflytande. Den kan endast stoppas av presidentens veto i det här skedet.