Clark Leung är en av de hongkongbor som Arbetarbladet når för intervjuer. Han är en flykting från Hongkong och ordförande för ungdomsorganisationen Hong Kong Student Alliance, verksam i Manchester i Storbritannien. Han säger att mycket har ändrats i Hongkong sedan hans barndom:

– Hongkong var en bra plats att växa upp i och ett mycket friare samhälle på den tiden än vad det är nu. Den nationella säkerhetslagen som regeringen i Peking stiftade och som tillämpades på Hongkong har medfört att kritik mot Kina knappt existerar längre i Hongkong, säger 18-årige Leung.

Clark Leung är en flykting från Hongkong. Clark Leung är inte nöjd med den utveckling som skett i Hongkong.
– Sedan år 2012 tycker jag att läget försämrades snabbt i Hongkong, säger han. (Foto: Privat)

Frances Hui är en annan demokratiaktivist från Hongkong. Hon bor i Washington, D.C. i USA där hon tidigare studerade journalistik. Hui är fyra år äldre än Leung och håller med honom om att Hongkong var ett mycket friare samhälle i början av 2000-talet.

– Vi hade yttrandefrihet och i staden brukade man årligen protestera mot massakern på Himmelska fridens torg i Peking år 1989. Jag deltog som nioåring för första gången i en minnesstund för offren, säger Hui.

Demonstrationerna på Himmelska fridens torg i Peking arrangerades av studenter och demokratiivrare. Kinas armé slog brutalt ner demonstranter och antalet döda är oklart, men uppges vara mellan 100 och 3 000 personer, enligt The New York Times och The Independent.

De senaste åren har de Peking-stödda myndigheterna i Hongkong förbjudit sammankomster för att hedra offren. Myndigheterna har också tagit bort en staty belägen vid Hongkongs universitet, som var till minne av offren.

Hui tillägger att man verkligen kunde se skillnad mellan Kina och Hongkong under tidiga 2000-talet.

– Hongkongs historia, kultur och språket som talas i staden skiljde sig starkt från hur det var på Fastlandskina, säger hon.

Då Hongkong, som var en tidigare brittisk kronkoloni, blomstrade ekonomiskt, var Kina länge – vilket landet ännu är på många håll – ett fattigt land. Först efter andra världskriget började den kinesiska ekonomin kraftigt växa och idag är Kina världens näst största ekonomi efter USA. Hongkong var däremot ett handelscentrum redan på 1800-talet.

Efter att Storbritannien överlämnade kolonin till Kina år 1997 har Kommunistpartiet sakta men säkert begränsat medborgarnas rättigheter i Hongkong.

– År 2008, då Peking stod som värd för sommar-OS, identifierade många hongkongbor sig också som kineser. För att väcka omvärldens intresse tillämpade Kina ofta mjuka maktmedel vid den här tiden, säger Hui.

Frances Hui är en annan demokratiaktivist från Hongkong som bor i Washington D.C, USA. Hon berättar om den Hongkong-identitet som skapades under proteströrelsen “Umbrella Movement”.
– En verklig Hongkong-identitet skapades bland befolkningen. Hongkong är mer än bara en stad, mer än bara ett namn, säger Frances Hui. (Foto: Privat)

Det här indikerar både South China Morning Post och The Economist om. Enligt den brittiska affärstidningen betraktade över 30 procent av Hongkongs befolkning sig som kineser. Men under 2010-talet sjönk den här andelen till under 20 procent. The Economist skriver år 2019 att “nästan ingen från Hongkong som är under 30 identifierar sig som kines”.

Forskaren vid Helsingfors universitet, Julie Yu-Wen Chen, ursprungligen från Taiwan, berättar att Hongkong uppfattades bland akademiker tidigare som en attraktiv plats att vara verksam vid.

– Det fanns förut många utländska akademiker inom universiteten i Hongkong. Men allt efter att akademiska studierna blev allt mindre fria flyttade de bort från halvön, säger Chen.

Hon tillägger att den minskade friheten inom det akademiska är illa för Hongkong, som riskerar att drabbas av en hjärnflykt till andra områden i Östasien och resten av världen.

– Numera annonseras de ut lediga akademiska platser inom universiteten i staden, men akademikerna måste vara lojala mot Peking. Det betyder att mångfalden bland dem försvinner.

Julie Yu-Wen Chen är forskare vid Helsingfors universitet och ursprungligen från Taiwan. Hon berättar att Hongkong uppfattades bland akademiker tidigare som en attraktiv plats att vara verksam vid.
– Det fanns förut många utländska akademiker inom universiteten i Hongkong. Men allt efter att akademiska studierna blev allt mindre fria flyttade de bort från halvön, säger Chen. (Foto: Privat)

Protesterat mot Peking

Under det senaste decenniet har flera protester mot kommunistregimen i Peking ägt rum i Hongkong. Clark Leung är inte nöjd med den utveckling som skett i Hongkong.

– Sedan år 2012 tycker jag att läget försämrades snabbt i Hongkong, säger han och får medhåll av Frances Hui.

– Under åren 2012-2014 förstod allt fler hongkongbor att Kina inte kommer att demokratiseras, säger hon.

Till exempel Chun-ying Leung tillträdde som chefsminister år 2012, trots missnöje från olika samhällssektorer i Hongkong. Vissa ansåg att Peking nu styrde över Hongkong fullt ut och den med Storbritannien överenskomna principen för Hongkong “ett land – två system” nu var övergiven.

En av dessa protester mot Pekingregimen var demokratiprotesterna år 2014, då den så kallade “Paraplyrörelsen” (på engelska “Umbrella Movement”). Rörelsen fick sitt namn genom deltagarnas passiva motstånd, icke-våld. Demonstranterna använde sig av paraplyer för att skydda sig från Hongkong-polisen som sprutade pepparspray mot dem.

– Under “Umbrella Movement” skapades en verklig Hongkong-identitet bland befolkningen. Hongkong är mer än bara en stad, mer än bara ett namn, säger Frances Hui.

Demonstrationerna varade i 79 dagar. Demonstranterna ockuperade flera gator i närheten av parlamentet i centrala Hongkong.

Clark Leung förklarar att majoriteten av befolkningen i Hongkong inte är intresserade av politik, men då Kinas kommunistiska parti ville kontrollera vem som ställde upp i de allmänna valen till Hongkongs parlament, väcktes missnöjet allt större.

– När folk insåg att Peking ville utesluta möjligheten till att fria val kunde hållas i Hongkong, förenade sig flera hundra i proteströrelsen, säger han.

Fyra år senare, år 2018, gick Leung med i organisationen Demosisto, en prodemokratisk politisk organisation som grundades av Nathan Law och Ivan Lam. Studentföreningen Demosisto hade en betydelsefull roll i protesterna år 2014.

Men idag finns inte Demosisto längre eller några andra demokratiorienterade organisationer i staden. Den nationella säkerhetslagen som Peking stiftade i juni år 2020 och tillämpade på Hongkong dagen efter har gjort det mycket svårt för oppositionella att protestera mot Peking, anser Julie Yu-Wen Chen.

– Den här lagen har i praktiken suddat ut demokratiaktivisternas verksamhet i Hongkong. Men vad jag har läst i nyheterna ordnas det fler demonstrationer för ett demokratiskt Hongkong runt om i världen än tidigare, säger hon.

Den nuvarande chefsministern, Peking-trogna Carrie Lam understödde förslaget om att stifta säkerhetslagen, vilket många av hongkongborna ogillade.

– Chefsministern från den tiden då jag var barn, Donald Tsang, tyckte jag var mer demokratiskt orienterad än Chun-ying Leung (2012-2017) och Carrie Lam (2017-), säger Clark Leung.

Oberoende tidningar läggs ner

Under de senaste månaderna har prodemokratiska tidningar som Apple Daily, Standard News och Citizen News lagts ner på grund av den nationella säkerhetslagen. Leung och Hui säger att särskilt Apple Daily var viktig för dem.

– När Apple Daily lades ner blev jag mycket ledsen. Somliga av mina vänner var så ledsna över tidningens nedläggning att de grät hela natten, säger Leung och fortsätter.

– Förutom Apple Daily läste jag också prokinesiska tidningar för att veta vad och hur man skriver om Hongkong.

I Hongkong finns prokinesiska tidningar som Ta Kung Pao och Wen Wei Po.

Apple Daily grundades år 1995, två år innan Hongkong överlämnades till Kina. Tidningen lades ner 24 juni förra året. I början av det här året lades både Citizen News och Standard News ner.

Leung tillägger ändå att man måste se framåt och inte leva kvar i det förgångna.

Frances Hui säger att Apple Daily hade en viktig betydelse för demokratin i Hongkong.

– Tidningen var den starkaste av de oppositionella dagstidningarna i staden. När den nu inte finns längre inser jag hur stor roll för demokratin i Hongkong den hade, säger hon.

Hui tillägger att Kina på bred front har attackerat Hongkongs pressfrihet. Det här är hon mycket missnöjd med.

– Yttrandefrihet och pressfrihet är två grundelement i ett fritt samhälle. Hongkong har förlorat båda.

Julie Yu-Wen Chen säger liksom de andra att det för henne var en stor sorg när Apple Daily lades ner.

– Jag blev mycket besviken. Det är chockerande att se att Apple Dailys öde slutade så här, säger hon.

Chen beskriver tidningen som livlig och framgångsrik.

– Apple Daily skrev mycket mer ingående än andra tidningar om skandaler och mord som hade skett i Hongkong. Jag uppskattade verkligen journalisternas grävande journalistik.

Att se den lokala polisen storma tidningens högkvarter tycker hon var brutalt.

– Kan du tänka dig att finländsk polis skulle ockupera Sanomahuset i Helsingfors? Hur skulle du känna som finsk medborgare då? Mitt hjärta skulle brista.

Sanomahuset är mediakoncernen Sanomas högkvarter. Koncernen ger bland annat ut Helsingin Sanomat, som är en av Nordens största dagstidningar.

Chen tillägger att Apple Daily har en taiwanesisk onlineversion av tidningen som ännu är verksam.

Hur ser framtiden ut för Hongkong?

Kinas kommunistisak parti har idag ett starkt grepp om Hongkong. Demonstrationer mot Peking-regimen är svåra, om inte omöjliga, att föra på grund av den nationella säkerhetslagen.

Men kan Hongkong åter bli mera demokratiskt i framtiden? De personer som Arbetarbladet talar med är av olika åsikter.

– Ja, jag är optimistisk till att Hongkong åter kan bli demokratiskt. Det gäller för demokratiska länder att stå upp mot Kina, säger Clark Leung.

Frances Hui håller med Leung. Hon anser att demokratiska länder måste förena sig mot Kina för att effektivt kunna påverka landet.

– Bland annat USA, Australien och Storbritannien har valt att utföra en diplomatisk bojkott under vinter-OS i Peking. Det är ett steg i rätt riktning, säger hon och fortsätter.

– Men demokratiska länder måste också utlysa sanktioner på ledande politiker och tjänstemän i Hongkong. Det gäller även att inte ge Kina utrymme att föra sin politik i globala sammanhang, säger Frances Hui.

Att demokratiska länder hjälper ett demokratiskt Hongkong irriterar Peking, anser Chen.

– Kina tycker inte om när andra länder blandar sig i ärenden som Kommunistpartiet anser att är Kinas egna angelägenheter. Men dokumentationen och rapporteringen om vad som sker i Hongkong måste trots allt fortsätta. Den demokratiska världen kan inte överge Hongkong, säger hon.

Hon tillägger att rapporteringen inte kan ske i Hongkong på grund av Pekings förtryck utan den måste ske i demokratiska länder. Dessa länder kan enligt henne också ta emot flyktingar från Hongkong som annars riskerar att sättas i fängelse av de lokala myndigheterna för att ha protesterat mot Pekingregimen.

Men i det här skedet ser hon inte det som möjligt att Hongkong demokratiseras.

– Om Kina skulle liberaliseras kan Hongkong orientera sig i en demokratisk riktning. Men i det här skedet ser jag det som omöjligt, säger Julie Yu-Wen Chen.