Gunnar Lassinantti hade tagit initiativ till webbinariet som sammanföll med publiceringen av Erkki Tuomiojas bok Tulevaisuuden varjossa (”i skuggan av framtiden”) på finska. ABL publicerade samtidigt på nätet kapitlet Finländsk säkerhetspolitik i 2000-talets värld i svensk översättning av Lukas Lundin.

– Jag var utrikesminister när det bilaterala samarbetet mellan Finland och Sverige påbörjades inom försvarspolitikens område, konstaterade Tuomioja.

Vinterkriget är alltjämt av betydelse för hur man uppfattar säkerhetspolitiken i Finland. Tuomioja påpekade att stödet från Sverige var avgörande för Finland 1939-1940. Sverige förklarade sig inte neutralt utan som ett icke-krigförande land som kunde bistå vårt land på många sätt.

En svår situation för relationen mellan Finland och Sverige var när Sveriges ansökan om EU-medlemskap kom som en överraskning för Finland.

– Vi har kommit överens om att vi inte ska överraska varandra, konstaterade Tuomioja en viktig grundregel för det bilaterala samarbetet nuförtiden.

Tuomioja betonade att det råder bred nationell konsensus i Finland om försvars- och säkerhetspolitiken. Värnpliktsarmén och möjligheten att mobilisera en reserv är viktiga delar i Finlands strategi. Öppenheten om försvarsmaktens internationella övningar är ytterligare en viktig del av hur Finland agerar.

– Vår politik är en aktiv stabiliseringspolitik som syftar till att förebygga militära hot, berättade Tuomioja.

Hultqvist lyfte fram tätheten i kontakterna mellan Sveriges och Finlands försvarsministrar. Kontakterna har varit täta med försvarsminister Antti Kaikkonen även i pandemitider och med hans företrädare Jussi Niinistö hade Hultqvist så många som ett femtiotal möten.

– Finland och Sverige har ett mycket omfattande samarbete, betonade Hultqvist som ansåg att man hade kommit långt i försvarssamarbetet.

Hultqvist nämnde att båda länderna är med i Natopartnerskapet och har en liknande situation vad säkerhetspolitik beträffar.

Björnsson nämnde att alla inte tror på alliansfriheten med tanke på Lissabonfördragets solidaritetsklausul som förpliktigar EU:s medlemsländer.

Tuomioja tog upp att det finns två partier i Finland som enligt partiprogrammet är för ett Natomedlemskap men de gör inte politik med tanke på att det inte är populärt.

Han utesluter inte en framtida försvarsallians med Sverige men det är inte vad samarbetet går ut på i nuläget.

– Vi sätter inga gränser för hur djupt vi vill samarbeta med Sverige. Vi har inga hemligheter för varandra, betonade Tuomioja.

Hultqvist var av den åsikten att de som ifrågasätter alliansfriheten har sina politiska syften. Med en ändring av doktrinen skulle en pusselbit ändras i det nordiska mönstret och det tyckte Hultqvist att kunde få oönskade konsekvenser.

– Jag har ett stort förtroende för Finlands regering, försvarsminister och framför allt presidenten, sade Hultqvist om den nära relationen till Finlands utrikespolitiska ledning.

Den nuvarande nära relationen är något som Tuomioja starkt bidrog till under sin långa tid som utrikesminister.

Björnson ställde frågan om Vinterkriget och om Sverige skulle agera på ett motsvarande sätt i en krissituation i nuläget.

– Vi ska inte stå passiva när något händer i vårt närområde, konstaterade Hultqvist som inte ville närmare spekulera i vad som kunde potentiellt hända. Han betonade att Sverige och Finland förbereder sig för olika slags krissituationer i den operativa planeringen.

Den militära alliansfriheten innebär att Sverige inte har några förpliktelser samtidigt som Hultqvist nämnde att Sverige har ett nära samarbete också med olika Natoländer som Norge, Danmark, Storbritannien och USA. Samarbetet med Finland är ändå på en djupare nivå än med andra länder.

Försvarsminister Peter Hultqvist deltog i webbinariet på Nordens dag. Foto: Topi Lappalainen

Efter ett kort tekniskt avbrott fortsatte Tuomioja med att tala om skillnaden mellan neutralitet och alliansfrihet. EU-medlemskapet innebar slutet på neutraliteten för Finlands del men alliansfriheten har bestått.

– Vi vill hålla oss utanför krig, påpekade Tuomioja som en viktig grundprincip för Finlands säkerhetspolitik.

Hultqvist och Tuomioja fick några publikfrågor, om trilateralt samarbete med ett tredje nordiskt land, om spänningarna inom det arktiska området och Finlands historiska roll som det hotade landet och Sverige som ett förhållandevis tryggare land.

Samarbetet med Norge var något som både Tuomioja och Hultqvist konstaterade att fungerar bra men att man måste ta hänsyn till att Norge är med i Nato.

På tal om det arktiska området var Hultqvist av den åsikten att spännigarna har ökat på grund av Rysslands militära upprustning. Tuomioja ansåg att upprustningen har med det globala spelplanet att göra och är inte särskilt riktad mot arktiska områden. Murmansks och Kolahalvöns centrala roll för Ryssland har med geografi att göra.

– Alla medlemsländer i Arktiska rådet vill hålla regionen utanför spänningar och i arktiska frågor har samarbetet med Ryssland fortsatt trots svårigheter från annat håll, nämnde Tuomioja.

Enligt Tuomioja har Rysslands upprustning i norr motsvarats av USA:s aktioner och därför har inte balansen rubbats.

– Det är inte enbart den starkes rätt som gäller, konstaterade Hultqvist med tanke på spänningarna som har uppstått i samband med konflikten i Ukraina.

– Vi tar hand om vår försvarskapacitet och -förmåga, svarade Tuomioja till frågan om det historiskt hotade Finland. Han menade att Finland har lärt sig att handskas med den geopolitiska situationen som granne till Ryssland under en mycket lång tid.

– Vi har goda bilaterala relationer med Ryssland, sade Tuomioja och betonade att de frågor som kan leda till problem är inte specifika till Finland utan sådana som det uppstår med alla andra länder som till exempel hur man hanterar vårdnadstvister.

Hultqvist var av den åsikten att Sverige påverkas av den utökade spänningen som har uppstått i och med konflikterna i Georgien och Ukraina samt den militära upprustningen. Beslutet att avskaffa värnplikten var felaktigt enligt honom.

– Det går för snabbt att rasera men det tar tid att bygga upp. Vi gick för långt med nedrustningen, medgav Hultqvist.

Tuomioja var av den åsikten att Finland på ett annat sätt har bibehållit sin försvarskapacitet och har inte samma behov av att höja kapaciteten som Sverige.

– Det är inte längre Ryssland som är den andra parten i en bipolär värld utan det är Kina, påpekade Tuomioja om hur stormaktsbalansen har skiftat i världen.

Till sist ville Tuomioja söka en gemensam linje gällande FN:s kärnvapenförbud som varken Finland eller Sverige har undertecknat trots att Sverige har varit med i det förberedande arbetet. Hultqvist ansåg att kärnvapenmakterna måste vara med för att det ska fungera. Sveriges roll är som observatör i det nya ramverket och sedan finns icke-spridningsavtalet kvar som är av stor betydelse för Sverige.