Industrifackets ordförande Riku Aalto anser att det inte finns något alternativ till att varsla om strejk i det här läget. Enligt Aalto har förhandlingarna stampat på ställe i två månader.

– Det har blivit klart att vi inte kommer vidare genom att förhandla. Därför har vi idag lämnat strejkvarsel till arbetsgivarna.

Aalto säger att strejkvarslet inte endast handlar om att parterna tänker olika kring en löneuppgörelse.

– Det handlar om helheten, inte endast löneuppgörelsen. Förhandlingarna stampade på stället redan innan vi gick ut med våra krav på löneförhöjningar.

Löneförhöjningar krävs för att bygga på köpkraften

Industrifacket har som mål under den pågående avtalsrörelsen att nå ett avtal på två år där lönerna skulle höjas med sex procent under det första året och fyra procent under det andra. Målet är att stärka den inhemska köpkraften i ett läge där löntagarnas köpkraft sjunkit avsevärt under de senaste åren.

– I offentligheten förekommer det påståenden där det bakom fackens krav på löneförhöjningar skulle finnas någon typ av hämnd på grund av de direkta försämringar av det finländska arbetslivet som regeringen gjort. Det här stämmer inte. Nivån är lagd utgående från att det skulle förbättra köpkraften hos löntagarna. Vi har redan gjort upp flera avtal på företagsnivå i höst där kostnadseffekten ligger nära den nivå som vi nu krävt, säger Aalto.

– Arbetsgivarsidan anser att vårt mål inte är ur denna värld. Jag anser att det här ”ojandet och vojandet” ganska speciellt med tanke på att vi redan gjort upp liknande avtal under den här avtalsrörelsen, säger Aalto.

– I Sverige är det normal praxis på arbetsmarknaden att parterna går ut i offentligheten med sina mål gällande löneförhöjningar inför förhandlingarna. En utökad öppenhet kring målen för förhandlingarna ärm ett steg i en riktning mot en så kallad svensk modell som arbetsgivarna så ofta talar varmt om, konstaterar Aalto.

Under de senaste åren har löneuppgörelserna i Finland hållit en moderat nivå i förhållande till våra främsta konkurrentländer. Prislappen på arbetskraftskostnaderna i Finland har de tre senaste åren vuxit näst minst bland de europeiska länderna. Det här talar för löneförhöjningar som styrker köpkraften utan att det samtidigt äventyrar konkurrenskraften.

– Det rör sig om en utveckling som pågått i flera år – och som vi nu håller på att fixa. Trots att inflationskurvan pekar neråt så märker fortfarande löntagarna av flera år av hög inflation i plånboken. Man ska heller inte glömma att en ökad köpkraft också innebär ökad inhemsk efterfrågan vilket i sin tur är bra för sysselsättningen, säger Aalto.

– Då vi pratar om våra viktigaste konkurrenter är det viktigt att komma ihåg att kostnadseffekten till exempel för den färska avtalsuppgörelsen i Tyskland är mer än 7 procent. I Sverige har Facken inom industrin gått ut med krav som skulle ha en kostnadseffekt på 8,4 procent på två år, säger Aalto.

Stridsåtgärder – var, när och hur omfattande?

Kollektivavtalet för teknologiindustrin löper ut 30.11.2024. Arbetsnedläggelserna inleds tisdagen 3.12.2024.Strejkvarslet gäller 13 företag och sammanlagt 25 verksamhetsställen. Information om vilka företag och verksamhetsställen som omfattas av strejken finns på Industrifackets webbsidor. Här finns en lista över vilka företag som omfattas av strejken.

Arbetsnedläggelserna gäller inte nödarbete eller sådant arbete som är nödvändigt för att trygga liv och hälsa.