Industrifacket presenterade den 25 mars fackförbundets mål inför riksdagsvalet. Programmet offentliggörs i sin helhet den 10 juni.

– De reformer vi föreslår för Finlands arbetsmarknadssystem tillbaka i riktning mot den nordiska modellen. Vi strävar efter en verklig korrigering av kursen. Många av de reformer vi föreslår är redan vardag i andra nordiska länder och har visat sig fungera väl, säger Industrifackets ordförande Riku Aalto.

– Arbetsmarknadsreformerna som Petteri Orpos och Riikka Purras regering genomfört har inte levererat de tillväxt- och sysselsättningseffekter som regeringen och näringslivet utlovat. I stället har förtroendet på arbetsmarknaden rasat, förhandlingssystemet har hamnat i ständiga konflikter och avtal uppnås allt oftare först efter konflikter. Det behövs en kursändring, fortsätter Aalto.

Återställ förtroendet för lokala avtal

Regeringens reform av lokala avtal har misslyckats med sina mål: den har försvagat arbetstagarsidans förtroende och minskat viljan hos anställda att utvidga möjligheterna till avtal. De utlovade tillväxt- och sysselsättningseffekterna har uteblivit.

För att återställa förtroendet föreslår Industrifacket både riktade åtgärder och en strukturell reform där tolkningsföreträdet i kollektivavtalen överförs till arbetstagarna. Det här är en praxis som är i bruk till exempel i Sverige.

– Lokala avtal kan bara fungera om parterna litar på varandra och spelreglerna är tydliga. Att vända på tolkningsföreträdet uppmuntrar arbetsgivaren till en genuin konstruktiv dialog och skapar det förtroende och den trygghet som arbetstagarna behöver för att kunna förhandla och göra upp avtal, säger Aalto.

I Industrifackets modell utvecklas modellen för lokala avtal också genom att stärka myndighetstillsynen och skärpa sanktionerna för arbetsgivare som försummar sina skyldigheter. Industrifacket vill också trygga förtroendemannens ställning som hela personalens representant samt genom att knyta lokala avtal till de förhandlingsförfaranden som kollektivavtalen föreskriver.

Överdrivna begränsningar av strejkrätten måste rättas till

Industrifacket eftersträvar även förändringar i lagstiftningen som gäller bland annat strejker. Facket föreslår inte att alla genomförda begränsningar ska upphävas men vill rätta till regeringen Orpos övertramp.

– Beredningen av regeringens arbetsfredslagstiftning präglades från början av en hämndmentalitet och en vilja att visa sin makt mot fackföreningsrörelsen. Strejkrätten har begränsats på ett sätt som rubbar balansen i hela vårt system och skapar en rädsla hos arbetstagare att använda sin rätt som är grundlagsstadgad.

– De här överdrifterna måste rättas till för att arbetsmarknaden i Finland ska fungera igen. Samtidigt inser vi att samhället behöver skydda nödvändiga funktioner under en konflikt, säger Aalto.

Industrifacket föreslår bland annat mildrade begränsningar av sympatiåtgärder som stödstrejker och sympatistrejker, en rimligare nivå på skadestånd, samt att skyddsarbete under pågående stridsåtgärder begränsas till funktioner som verkligen är samhällsnödvändiga.

Exportmodellen måste avskaffas

Den lagstadgade exportdrivna modellen för arbetsmarknaden har lett till en situation där riksmedlaren lutar sig mot arbetsgivarnas synpunkter. Riksmedlaren kan inte skapa en självständig ekonomisk lägesbild som grund för förslag till både en så kallad allmän linje och branschspecifika lösningar.

Det här, i kombination med de krav och ramar som exportmodellen ställer, innebär i praktiken att riksmedlaren synpunkter speglar arbetsgivarens. Det försvagar förlikningens opartiskhet, skärper förhandlingarna och ökar risken för långvariga arbetskonflikter.

– Exportmodellen måste avskaffas. Modellen begränsar också den första avtalspartens möjlighet att förhandla fram lösningar som passar branschens egna förutsättningar. Lagstiftarens uppgift är inte att försöka bestämma vilken typ av lönebildning som ska ske på arbetsmarknaden, säger Aalto.