Den pensionerade fackföreningsjournalisten Jens Holmsgaard har varit chefredaktör och informationschef vid det danska metallarbetarförbundet Dansk Metal. Med på resan var även Kjeld Hammer som hade haft motsvarande roll som chefredaktör för metallarbetarnas medlemstidning i Danmark.

Innan tiden vid metallarbetarförbundet hade Holmgaard arbetat som frilansare och varit redaktionschef vid den danska affärstidningen Børsen.

– Jobbar man för Dansk Metal ska man ha förståelse för ekonomi, konstaterade Holmsgaard.

Det stora metallarbetarförbundets medlemstidning hette på Holmsgaards tid Metalbladet, men det nuvarande namet är Metalmagasinet.

– Nuförtiden har Metalmagasinet en kvinnlig chefredaktör. Jag tillhör en gammal tid, replikerade han med glimten i ögat.

Holmsgaard har besökt Finland fem gånger och han trivdes bättre i Helsingfors på 1990-talet när han först besökte staden för att det fanns mer lokalfärg.

– Nuförtiden är de stora handelsföretagen alla här. Man ser samma firmor på Mannerheimvägen som på Drottninggatan i Stockholm.

Gatubilden skiljer sig inte heller så mycket från Köpenhamn som förr.

Som svar på Arbetarbladets fråga om nordism kommenterade att han är för nordism men det gäller att vara pragmatisk i den språkliga kommunikationen som kan vara svår, speciellt mellan dansk- och finskspråkiga.

– Man ska kommunicera på sitt eget språk om det går. Jag var en gång till en nordisk konferens och pratade min cirkussvenska med en kille från Finland.

Då hade Holmsgaard blivit tillrättavisad av en av konferensdeltagarna med ”Jens, du måste tala ditt eget språk”.

– Ja, svarade jag, om jag gör det och han talar finska, vad sker med kommunikationen?

Holmsgaard menade att om det går, ska man läsa och förstå svenska, norska och finska.

– Finska är det svåraste språket i nordiska sammanhang och danska är det näst svåraste, kommenterade han.

– När det gäller att tala dialekt, tycker jag att hemma i Danmark ska folk tala dialekt. De ska inte tala som de gör på TV.

I internationella sammanhang är det dock en annan situation och det gäller att tala på ett lättförståeligt sätt.

– När jag kommer till ett annat land, till exempel om de pratar högtyska i Tyskland, kan jag förstå det. Holmsgaard drog till minnes en resa från Stuttgart till Alperna och hur svårt det var att förstå när folk talade schwabiska med honom.

Till sist ville han berätta en anekdot om fackliga förtroendemannautbildningar.

– Vi utbildar fackliga förtroendemän. En gång fick jag fantastisk feedback efter en särskild kurs.

– Ett par år efter kursen möter jag en av kursdeltagarna. ”Hur går det”? frågar jag. ”Det går bra och det är på grund av er kurs”, får jag till svar av mannen som har skilt sig. ”Jag har en ny kvinna som tycker om mig. Min fru har funnit en ny man och hon tycker om honom. Min familj tänkte att jag börjar dricka eller blir våldsam och inget sådant hände. Det är på grund av er kurs. Ni sade att man måste förhandla med motparten, hitta en lösning, en utväg ur en svår situation. Jag tänkte att jag skulle kanske testa det i mitt privatliv också. När vi skilde oss blev vi inte ovänner utan vi fann en lösning. Pojken som min fru har med en annan man tycker om mig och jag är hans bonuspappa och min pojke tycker om sin mammas nya man och det förstår jag. Det är bra att han har en man att spela fotboll med. Det var för att man sade på kursen att man ska förhandla och hitta en lösning.”