Det har inte ens någon av de första damerna gjort. Carters egen hustru Rosalynn dog den 19 november 2023 i en ålder av 96 år. Den enda presidentfrun som har nått en högre ålder är Bess Truman som dog år 1982 97 år gammal.

Jimmy och Rosalynn Carter hann vara gifta i 77 år. Inget annat äktenskap av en amerikansk president har varit så långvarigt. George H.W. Bush och Barbara Bush var gifta i 73 år.

James Earl Carter Jr. föddes den 1 oktober 1924 i Plains i Georgia. När Carter tillträdde presidentämbetet år 1977, var det den första gången en person som var född på ett sjukhus blev president i USA.

Jimmy Carter härstammar från en släkt med långa anor i Nordamerika långt innan USA blev till. Hans anfader Thomas Carter kom till kolonin Virginia från England år 1635. Flera generationer i släkten Carter hade varit bomullsfarmare. Jimmys mor arbetade på sjukhuset där sonen föddes och fadern var affärsman och hade tjänstgjort i första världskriget. Fast fadern stödde rassegregationen, lät han ändå sonen bli vän med svarta barn.

Jimmy Carter gick i Plains High School där han spelade i skolans basketlag. Efter andra världskriget utexaminerades han från United States Naval Academy och var sedan i aktiv tjänst i USA:s flotta 1946-1953. Fadern avled i cancer sommaren 1953, vilken var orsaken till att Jimmy lämnade flottan och återvände till Georgia för att fortsätta faderns affärsverksamhet inom lantbruksnäringen.

Så småningom började han sikta sig in på en karriär inom politiken. Rasfrågan var väldigt het i Georgia och till skillnad från sin far kom Jimmy Carter att tro på integrationen. Det var en sak som han först inte vågade nämna i offentligheten men i början av 1960-talet tog han upp saken i den lokala baptistkyrkan där han var aktiv. År 1962 blev han invald i Georgias delstatssenat inte minst därför att hustrun Rosalynn visade sig vara en mycket skicklig kampanjstrateg. Segern kom ändå inte lätt eftersom motståndaren i Demokratiska partiets primärval först såg ut att vinna tack vare omfattande valfusk. Det uppdagades, valet togs om, och Carter vann. Vid den här tiden var Carter en stor beundrare av den sittande presidenten John F. Kennedy som var en viktig förebild för honom.

År 1966 hade Carter först tänkt kandidera till USA:s representanthus men mitt i allt ändrade han sig och kandiderade till Georgias guvernör. Han kom på tredje plats i Demokratiska partiets primärval. Segregationisten Lester Maddox vann partiets nominering och det tajta guvernörsvalet som till sist avgjordes i Georgias representanthus till Maddox fördel.

Vid den här tidpunkten började Carter framträda i offentligheten som troende kristen. Att han hade varit aktiv i den lokala baptistkyrkan var känt sedan tidigare men han profilerade sig nu tydligt som evangelikal. När han nådde sina största politiska framgångar under 1970-talet, var det delvis tack vare att han lyckades mobilisera kristna väljare på ett sätt som inte hade varit så vanligt på 1960-talet.

När Carter vann guvernörsvalet 1970, gjorde han det genom att samtidigt söka stöd från svarta medborgarrättskämpar och vita rasister. Han gjorde en populistisk kampanj som tilltalade alla utan att det blev riktigt klart var han själv stod. Georgia hörde till de delstater där rasisten George Wallace hade vunnit i presidentvalet 1968. Carter talade varmt om Wallace under kampanjen och antagligen kom hans seger åtminstone till en del tack vare rasiströster. Genast efter att han hade vunnit valet tog Carter avstånd från rasismen, vilket lämnade en del väljare förbluffade, alltså de som genuint gillade Wallace på grund av rasismen och trodde att det var det Carter också hade tänkt, att han hade varit en av dem. Afroamerikanen Leroy Johnson som var ledamot av Georgias senat sade att han förstod Carter fullt ut, nämligen varför han hade behövt appellera till rasistväljare under kampanjen: “Jag tror inte att man kan vinna i den här delstaten utan att vara rasist”.

Redan i sitt installationstal sade guvernör Carter rakt ut att han trodde att rasdiskrimineringens tid var över. Tre porträtt av prominenta afroamerikaner avtäcktes vid Georgias kapitolium under Carters tid som guvernör, något som retade upp Ku Klux Klan. Att ställa upp för omval var inte tillåtet för Georgias guvernör på den tiden, så det spelade inte så stor roll vad de besvikna rasistväljarna tyckte. Carter hade siktet inställt på framgång på nationell nivå där en antirasistisk sydstatsguvernör välkomnades som ett fräscht och gångbart alternativ.

Republikanska partiet hade försvagats av Watergateskandalen och den sittande presidenten Gerald Ford hade benådat företrädaren Richard Nixon som hade avgått på grund av skandalen. Få utanför Georgia visste vem Jimmy Carter var när han i december 1974 påbörjade sin presidentkampanj. Tiden som guvernör var över i mitten av januari 1975 och efter det kunde Carter vara presidentkandidat på heltid. Att han skyltade med sin kristna tro hjälpte att vinna över konservativa väljare och med sin bakgrund som affärsman inom lantbruksnäringen blev han rätt populär bland rurala väljare. För de flesta var han ett oskrivet blad, vilket ibland kan vara till stor nytta i amerikanska presidentval. Medierna förhöll sig rätt positivt till Carter och han lyckades bra med de intervjuer han gav.

Carters seger mot Ford var knapp i presidentvalet 1976 och det var av största vikt att han fick starkt stöd av afroamerikanska väljare. I januari 1977 kunde Carter tillträda som president och Walter Mondale från Minnesota som hans vicepresident. Mondale hade varit senator i tolv år, men Carter själv saknade erfarenhet från kongressen. Att han hade väldigt svårt att handskas med kongressen var ett klart problem för honom som president. Många var missnöjda inom det egna partiet och senator Ted Kennedy bestämde sig för att utmana Carter i Demokratiska partiets primärval inför presidentvalet 1980. Även om Carter lyckades med att besegra Kennedy och bli nominerad till omval, förlorade han själva presidentvalet mot Ronald Reagan. Efter den erfarenheten har det blivit närmast en trossats inom partiet att etablerade politiker ska avstå från att utmana en sittande president.

Många väljare var också missnöjda med Carter och mycket av det hade med det ekonomiska läget att göra. De första två åren av hans presidentskap höll USA på att återhämta sig från en tidigare recession, men 1979 års energikris drabbade USA hårt och den ekonomiska återhämtningen avstannade. Carter ville reformera hälsovårdssystemet i USA men en viktig orsak till att han inte lyckades med att ro i land en reform var att hans relation till kongressen var så sval. År 1980 inledde USA:s utbildningsdepartement sin verksamhet och just utbildningsfrågor hade varit centrala i Carters kampanj. I Republikanska partiets valkampanj inför presidentvalet 2024 är det ett viktigt löfte för Donald Trump att avskaffa utbildningsdepartementet. Enligt många figurer inom den amerikanska högern främjar en federal byråkrati inom utbildningssektorn progressivt tänkande och borde därför utplånas. Redan Ronald Reagan hade det som sitt vallöfte år 1980 att avskaffa departementet men det gick inte på grund av att Demokratiska partiet hade majoritet i representanthuset under hela Reagans presidentperiod.

En viktig utrikespolitisk milstolpe för Carter var fredsavtalet mellan Israel och Egypten. USA:s formella diplomatiska erkännande av Folkrepubliken Kina var ett annat steg i fredlig riktning och en fortsättning på de bättre relationer mellan USA och Kina som Richard Nixon hade initierat i början av 1970-talet. Först såg relationerna med Sovjetunionen att också de hålla på att bli bättre när Carter och Leonid Brezjnev undertecknade Salt II-avtalet i juni 1979 i Wien. Sovjetunionen invaderade Afghanistan i december 1979 och detta ledde till att USA valde att bojkotta sommar-OS 1980 i Moskva. Carter besökte 25 länder som president och statsbesöket i Nigeria 1978 var det första statsbesöket en amerikansk president gjorde i Afrika söder om Sahara.

Det pågående gisslandramat i Iran förmörkade Carters presidentkampanj i valet 1980. Reagan vann stort och en delförklaring bakom hans valseger är att konservativa kristna ledare hade sett till att organisera sina kyrkor bakom Reagan efter att många hade blivit överraskade av hur populär Carter hade varit bland kristna väljare i presidentvalet 1976. Många av de ledande konservativa kristna hade inte tidigare sett abortfrågan som särskilt central, men det visade sig att just den frågan fungerade rätt bra när man ville demonisera Demokratiska partiet i konservativt kristna kretsar. En del kristna som hade stött Carter i valet 1976 blev besvikna när han stödde ett jämställdhetstillägg i USA:s konstitution som var nära att gå igenom men gick inte när antifeministerna lyckades mobilisera sina krafter. Många motståndare till jämställdheten mellan könen bytte parti från Demokratiska partiet till Republikanska partiet under Carters tid som president när diskussionen kring jämställdhetstillägget gick som hetast.

Få presidenter har varit så aktiva under sin tid efter presidentskapet som Jimmy Carter. Han var 56 år gammal när han lämnade Vita huset och 78 år gammal när han mottog Nobels fredspris för sina ansträngningar för fred och mänskliga rättigheter. Han grundade Carter Center år 1982 i syfte att främja mänskliga rättigheter och hans insats för mänskligheten har varit mångsidig sedan dess. Carter har skrivit flera böcker och har som före detta president varit en respekterad äldre statsman på ett sätt som avviker från det turbulenta presidentskapet. En del av motgångarna berodde på yttre faktorer, men en del på hans oerfarenhet i att handskas med kongressen. Walter Mondale fick visserligen en synligare roll än någon vicepresident före honom men i de viktigaste frågorna var det upp till Carter själv som president att styra lagstiftningsprocessen.