Kristoffer “Kris” Kristofferson föddes den 22 juni 1936 i Brownsville i Texas. Farföräldrarna var invandrare från Sverige och de dog på 1960-talet när Kris var i trettioårsåldern. Farfadern Lars Kristoffersson som kom från Nås i Dalarna lämnade bort ett s från efternamnet i samband med emigrationen och farmodern hette ursprungligen Elin Karolina Johansson och kom från Forsvik i Västergötland. De nyligen anlända invandrarnas son Henry Kristofferson föddes 1905 i Tacoma i delstaten Washington. Han, alltså Kris Kristoffersons far, avancerade slutligen till generalmajor i USA:s flygvapen och avled i januari 1971 i en hjärtattack 65 år gammal. Modern hette ursprungligen Mary Ann Ashbrook. Hon var född i Ohio år 1911 och avled i cancer 73 år gammal i februari 1985.

Kris Kristofferson kom således att leva ett betydligt längre liv än någondera av föräldrarna men alla fyra av hans far- och morföräldrar hade varit långt över 80 år gamla när de dog. Det nämns ofta att Kristofferson föddes i Texas men familjen flyttade rätt ofta på grund av faderns framstående militära karriär. Till sist hittade familjen ett hem i San Mateo i Kalifornien där Kris gick i high school. Fadern hade stora förhoppningar om en militär karriär för sonen men själv var han framför allt intresserad av litteratur.

Kristofferson studerade vid Pomona College i Claremont i Kalifornien och hade litteraturvetenskap som huvudämne. En av hans lärare var filosofiprofessorn Frederick Sontag som han har nämnt som en viktig förebild för honom. Han utexaminerades 1958 och femton år senare fick han återvända till Pomona College som känd skådespelare och artist för att ta emot ett hedersdoktorat som presenterades av professor Sontag. Det var inte enbart i litteratur och filosofi Kristofferson utmärkte sig under studietiden. Hans första kontakt med kändisskap var 1958 i tidskriften Sports Illustrated där han förekom på grund av den mångsidiga idrottstalangen han visade i unga år. Han spelade under collegetiden både rugby union och amerikansk fotboll och utmärkte sig dessutom i friidrott.

År 1958 fick han ett Rhodesstipendium till University of Oxford där han fortsatte med rugby, utmärkte sig i boxning, fördjupade sitt poesiintresse och började skriva låttexter. År 1960 utexaminerades han från Oxford med engelsk litteratur som huvudämne och följande år gifte han sig med flickvännen Fran Beer. Det första äktenskapet slutade i skilsmässa år 1969. Han skulle bli pappa till sammanlagt åtta barn, varav de två äldsta var från det första äktenskapet.

Efter att ha fått studera litteratur i både Kalifornien och England gav han vika till trycket från familjen och inledde en karriär i det militära. Han avancerade till kapten i USA:s armé där han fick träning som helikopterpilot. Under det tidiga 1960-talet var han stationerad i Västtyskland och under den tiden startade han ett band. Efter tiden i Västtyskland, år 1965, skulle han ha fått undervisa engelsk litteratur vid West Point och på det sättet kombinera det litterära med det militära. Det ville han inte utan han tog avsked från armén, något som familjen inte accepterade. Generalens son ville inte bli general själv utan han ville satsa på att skriva låtar, ett helt obegripligt karriärval för föräldrarna. Ändå har Kristofferson sagt att han är stolt över sin militärtjänst och år 2003 utsågs han till och med till årets veteran.

År 1965 flyttade han till Nashville där han arbetade som städare på en studio. Hans stora mission var att fånga uppmärksamheten av countrystjärnan Johnny Cash. En gång gav han material som han hade bandat åt June Carter som sällskapade med Cash men i det skedet var det ännu resultatlöst. Kristofferson tog anställning som helikopterpilot vid Petroleum Helicopters International i Lafayette i Louisiana. Han fortsatte att skriva låtar alltid när han hade tid och det resulterade i klassiker som “Me and Bobby McGee” och “Help Me Make It Through The Night”. En gång landade han sin helikopter på Johnny Cashs gård, något som Cash ofta nämnde som det avgörande steget som fångade hans uppmärksamhet. Kristofferson sade senare att det var “ett intrång av privatlivet” som han inte rekommenderar andra att göra. Huruvida Cash själv ens var hemma vid det ögonblicket är oklart men upptåget blev en legendarisk del av countrymusikens historia.

“Sunday Mornin’ Comin’ Down” var ett viktigt genombrott som låtskrivare för Kristofferson. Ray Stevens spelade in låten år 1969 och året därpå nådde låten större framgång som en coverversion av Johnny Cash. Samma år utkom Kristoffersons självbetitlade första album Kristofferson där hans egna version ingick och följande år spelade även Waylon Jennings in sin version av låten. Kristoffersons första soloalbum blev först ingen större kommersiell framgång men den rosades av kritikerna. Hans begåvning som låtskrivare blev allmänt erkänd och tack vare Johnny Cashs coverversion av “Sunday Mornin’ Comin’ Down” hade en låt skriven av Kristofferson blivit nummer ett på countrymusiklistan i USA och utsetts till årets countrylåt.

Efter skilsmässan sällskapade Kristofferson med Janis Joplin. Hon dog tragiskt redan i oktober 1970 men hade hunnit spela in sin version av “Me and Bobby McGee”, en låt som också ingick i Kristoffersons soloalbum tolkad av honom själv. I januari 1971 släpptes Joplins version av låten postumt och det blev den andra postuma listettan i Billboardlistans historia tre år efter att Otis Redding hade uppnått samma sak efter sin död med “(Sittin’ On) The Dock of the Bay”. Efter Joplins postuma hit kunde Kristofferson döpa om albumet Kristofferson till Me and Bobby McGee och nu blev även hans debutalbum en kommersiell framgång. Det andra albumet The Silver Tongued Devil and I var också en framgång och nu var Kristofferson etablerad som en countrystjärna, även om många av hans låtar rönte större framgång när de spelades in av andra artister.

I november 1970 träffade Kristofferson artisten Rita Coolidge när han skulle flyga från Los Angeles till Nashville via Memphis där Coolidge skulle stiga av. De blev stormförälskade under flygresan och även Kristofferson steg av i Memphis. Under 1970-talet resulterade relationen i ett äktenskap och Kristofferson blev far för tredje gången. Också musikaliskt ledde relationen till ett lyckat samarbete och stämningsfulla duetter och gemensamma uppträdanden i olika sammanhang. Paret skilde sig år 1980 efter sju års äktenskap. Kristofferson hade svårt att hantera sin framgång som han nådde både som countrymusiker och filmstjärna. Han blev känd för sina kvinnoaffärer och drabbades av alkoholism. År 1973 nådde han en större framgång som soloartist med låten “Why Me” som hade influerats av gospelmusiken och som då släpptes ut som singel. Den blev hans enda listetta på countrymusiklistan i USA som soloartist. Låten hade ingått i hans fjärde album Jesus Was A Capricorn som utkom i november 1972. Elvis Presley gillade låten och brukade sjunga den i sina konsertframträdanden under en tid.

Efter genombrottet som musiker kom Kristoffersons främsta storhetstid som filmstjärna. År 1973 hade han en av huvudrollerna i Sam Peckinpahs western Pat Garrett och Billy the Kid och följande år hade han en biroll i Peckinpahs film Jakten på Alfredo Garcias huvud. År 1978 spelade han huvudrollen i Peckinpahs film Konvoj. Kristofferson anlitades dessutom av Martin Scorsese för huvudrollen i Alice bor inte här längre (1974). Som skådespelare vann han en Golden Globe år 1976 för bästa manliga huvudroll i en musikal eller komedi för huvudrollen i den dramatiska musikalfilmen En stjärna föds som regisserades av Frank Pierson och den kvinnliga huvudrollen spelades av Barbra Streisand.

På 1980-talet slutade Kristofferson dricka och gifte sig 1983 med Lisa Meyers som han träffade när han tränade på ett gym. Det äktenskapet varade till hans död och paret fick fem barn tillsammans. Kristoffersons solokarriär som countryartist och som skådespelare fortsatte i flera årtionden men nådde inte samma höjder som under 1970-talet. En av orsakerna till att hans låtar inte spelades på samma sätt i de amerikanska countryradiostationerna var hans kritiska politiska ställningstaganden under de åren som den amerikanska politiken tog en högerriktning under president Ronald Reagan på 1980-talet. Kristofferson tog ständigt ställning emot imperialism och för fackföreningsrörelsen och blev kontroversiell med sina ställningstaganden. Det var varken vanligt eller populärt i countrymusikens värld.

Om Kristoffersons solokarriär aldrig riktigt återhämtade sig, hade han en väldigt fruktbar period som artist mellan 1985 och 1995 när han ingick i countrymusikens supergrupp The Highwaymen med Johnny Cash, Waylon Jennings och Willie Nelson. Alla fyra var pionjärer i trenden outlaw country som började i slutet av 1960-talet och fick sitt namn i början av 1970-talet som en proteströrelse mot den poporienterade countrymusiken i Nashville. Man hämtade influenser från rock’n roll, folk och blues. Jennings hade år 1972 spelat in låten “Ladies Love Outlaws” som hade skrivits av Lee Clayton och den låten kom att definiera den nya trenden i det offentliga medvetandet, även om det fortfarande är omtvistat vem som egentligen myntade själva uttrycket outlaw country. I The Highwaymen ingick det i alla fall fyra musiker som hörde till proteströrelsens ikoner. Av dem lever fortfarande Willie Nelson. Laglöshet handlade för dem framför allt om att bevara den kreativa friheten i en alltmer kommersialiserad countrymusikindustri.

Kris Kristofferson fortsatte att turnera fram till februari 2020 då han höll sin sista konsert i Florida. Det allmänna utbrottet av coronaviruspandemin satte stopp för turnerandet och i januari 2021 meddelade han att hans karriär är över. Karriären höll på att tryta redan under 2010-talet då han hade diagnosticerats med Alzheimers sjukdom. Det visade sig dock att diagnosen var felaktig och egentligen han hade drabbats av borrelios och minnesproblemen lättade med rätt medicinering.

Undertecknad såg tre av Kris Kristoffersons liveframträdanden i Finlandiahuset i Helsingfors, åren 2008, 2012 och 2016. Det råkade sig att det varje gång var valår i USA och Kristofferson tog tid under konserterna att yttra sitt stöd för Demokratiska partiets kandidat i presidentvalet. Han skyggade verkligen inte för att flagga för sin politiska hemvist. År 2008 uppmärksammade han en finländsk countryartist, Kari Tapio, bland publiken, för att han hade spelat in en finskspråkig coverversion av “Me and Bobby McGee”. Under en av konserterna hade ABL:s nuvarande redaktör ett tillfälle att samtala med Risto Laakkonen som också var ett fan av Kristofferson. Laakkonen uppskattade mycket den solidaritet och sympati för fackföreningsrörelsen som Kristofferson stod för fast det inte hade gynnat hans karriär.

Kris Kristofferson lämnade djupa spår i det populära medvetandet tack vare en lång och mångsidig skådespelarkarriär, en väldigt lång och inflytelserik karriär som countryartist och inte minst som en fenomenal låtskrivare, där hans gedigna litteraturutbildning och poesiintresse från unga åren kom till stor nytta. Alla visste inte att en av outlaw-rörelsens portalfigurer var utbildad vid Oxford och hade tjänstgjort som officer i USA:s armé och var dessutom son till en general. Att Kristofferson inte lyckades leva upp till föräldrarnas förväntningar var en livslång tragedi för honom. Efter faderns död lyckades han dock återknyta kontakten till modern Mary Ann som för övrigt tidigt hade präntat in i honom betydelsen av social rättvisa som sedan kom att prägla hans politiska åsikter livet igenom.