På 1970-talet var Berit Ås Norges första kvinnliga partiledare och en av sjuttiotalsfeminismens portalfigurer. På 1990-talet nådde hon höjden av sin akademiska karriär som professor i socialpsykologi vid Universitetet i Oslo. Efter pensioneringen från den akademiska världen profilerade hon sig som konspirationsteoretiker med vilda påståenden om både chemtrails och 9-11.

Berit Skarpaas föddes den 10 april 1928 i Fredrikstad och växte upp i ett hem där båda hennes föräldrar var lärare. 1950 gifte hon sig med Dagfinn Ås (1927-1998) som gjorde karriär som forskare. Paret fick fyra barn.

Berit Ås utexaminerades 1953 från Universitetet i Oslo och var sedan verksam som lärare, arbetspsykolog och forskare. Vid University of Michigan bedrev hon påbyggnadsstudier i socialpsykologi 1958-1959 och skulle bli rätt berömd inom det fältet. Vid Universitetet i Oslo var socialpsykologen Harriet Holter en viktig mentor för Ås.

Den politiska karriären inledde Ås i Arbeiderpartiet på 1960-talet i kommunalpolitiken i Asker. Folkhälsofrågorna intresserade henne tidigt och rökning var specifikt något som hon engagerade sig emot. Plastsorten polyvinylklorid, PVC, engagerade hon sig också emot på grund av att utgångsmaterialet är cancerframkallande. Samtidigt som hon höjde den politiska profilen var hon en av de första som forskade i trafiksäkerhet i Norge. Konsumentfrågorna var också centrala för henne under 1960-talet. Hon var dessutom aktiv inom fredsrörelsen och hade tidigt blivit inspirerad av Mahatma Gandhis tankar om ickevåld.

Kvinnofrågorna och kvinnans väg mot den politiska makten kom att bli något som hon befattade sig med särskilt på 1970-talet. År 1971 var hon med om att genomföra den så kallade kvinnokuppen. I och med att man hade rätt att stryka namn från listorna uppmanade hon och andra feminister till att stryka manliga kandidater från listorna och på så sätt öka den kvinnliga representationen i politiken. I och med att taktiken var ny i en politisk kultur där listval var något som togs för givet, fungerade den i valet 1971. Några kommuner fick till och med kvinnlig majoritet i kommunfullmäktige, bland dem Asker där Berit Ås valdes till vice borgmästare.

Europeisk integration var en fråga där Berit Ås hörde till de hårdföra motståndarna som lyckades få till stånd ett nej till Norges medlemskap i först EEC och sedan EU både 1972 och 1994. Senare utsågs hon till hedersmedlem i rörelsen Nei til EU. Just den frågan fick Ås att lämna Arbeiderpartiet år 1973 och som ledare för Demokratiske Sosialister (AIK) gjorde hon historia som Norges första kvinnliga partiledare. Senare uppgick det lilla utbrytarpartiet AIK i det 1975 grundade Sosialistisk Venstreparti (SV). Fortsättningsvis historisk blev Berit Ås som SV:s första partiledare 1975-1976. Hon var ledamot av stortinget 1973-1977.

Under kvinnokonferensen i New York 1974 fick Berit Ås och Bitten Modal bo hos John Lennon och Yoko Ono i deras lägenhet vid Central Park. Vid avresan fick Ås ett signerat exemplar av Yoko Onos diktsamling Grapefruit. John Lennon var för övrigt en av två manliga deltagare i konferensen. Det var efter att Lennon hade blivit imponerad av Ås föredrag om manligt och kvinnligt språk som de två norska deltagarna fick stanna hemma hos honom och Ono.

Som feministisk teoretiker blev Ås känd för att ha myntat de fem manliga härskarteknikerna, nämligen osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning samt påförande av skuld och skam. Begreppet härskarteknik som hon populariserade tog hon från psykoanalytikern Ingjald Nissen som hade använt sig av begreppet så tidigt som 1931. Han analyserade den tyska nazismen som ett samhällsbygge för psykopater på 1940-talet, var aktiv inom kvinnorörelsen och skrev litteraturkritik i Arbeiderbladet. Nissen dog 1977 men Berit Ås förde hans arbete vidare när det gäller teoribygget kring begreppet härskarteknik. Om Nissen hade skrivit om nio härskartekniker, byggde Ås version av teorin på fem tekniker. Ås version av teorin spreds till kvinnorörelser internationellt. Dessutom blev Ås känd för att ha myntat begreppet kvinnokultur.

Många i hennes släkt hade varit antingen missionärer eller lärare och Berit Ås stil att predika feminism och socialism på ett sätt som innerst inne bottnade i moralisk indignation har jämförts med att hålla väckelsemöten. Hon ruskade om i det politiska livet i Norge och efter henne har det kommit många till kvinnor som har lett politiska partier både i Norge och i det övriga Norden. Annars också har kvinnor nått höga positioner, Gro Harlem Brundtland blev Norges första kvinnliga statsminister 1981.

I Finland blev skådespelaren Kristiina Halkola den första kvinnliga partiledaren år 1986 när hon blev partiordförande för yttervänsterpartiet Demokratiskt Alternativ (DA). Ungefär samtidigt, i mitten av 1980-talet, blev centerpolitikern Karin Söder Sveriges första kvinnliga partiledare för ett riksdagsparti. I Danmark valdes Mimi Jakobsen 1989 till partiledare för Centrum-Demokraterne. Island fick 1980 en kvinnlig president, Vigdís Finnbogadóttir, och 1983 fick ett kvinnoparti, Kvennalistinn, tre mandat i alltinget.

På 1980-talet gick Berit Ås in för att förverkliga drömmen om ett kvinnouniversitet som skulle förmedla kvinnoforskningens resultat till kvinnorna, inte minst de kvinnor som saknade formell utbildning. Kvinneuniversitetet grundades som en privat stiftelse år 1983 och kursverksamheten påbörjades samma höst i Løten. Den ursprungliga tanken hade varit att köpa ett hotell som var till salu i Telemark men lekmannapredikanten Åge Samuelsen hann först efter att ha fått nys om kvinnornas planer. Mellan 1985 och 2006 hade kvinnorna en gammal träbyggnad Rosenlund i sin ägo där den folkbildande verksamheten väckte internationellt intresse. År 2006 såldes Rosenlund, stiftelsen flyttade till Hamar och bytte 2008 namn till Likestillingssenteret. Den ursprungliga ledande tanken om en specifik kvinnokultur hade ersatts med en återkomst till jämställdheten mellan könen som ledstjärna.

Ås gjorde en lång akademisk karriär vid sidan om den politiska karriären vars högsta topp var koncentrerad under några år på 1970-talet. År 1991 blev hon professor i socialpsykologi och tre år senare gick hon i pension. Som universitetslektor hade hon arbetat länge och hon innehade dessutom ett antal gästprofessurer. Redan 1968-1969 vistades hon som gästprofessor vid University of Missouri.

Berit Ås levde ett långt liv. Från och med början av 1970-talet var hon en entusiastisk vinterbadare med tanke på den hälsofrämjande effekten. I ålderdomens höst blev hon kontroversiell som konspirationsteoretiker. Särskilt år 2008 väckte hon rabalder när hon insinuerade att USA:s högsta ledning skulle ha stått bakom 9/11-attackerna år 2001. 86 år gammal blev hon sedan år 2014 intervjuad om chemtrails-konspirationsteorin där man påstår att spår som man kan se på himlen efter jetflygplan innehåller aerosoler som avsiktligen sprayas ut av myndigheter i olika syften. Teorin uppstod i USA på 1990-talet och också olika 9/11-konspirationsteorier har varit populära i USA.

För Sosialistisk Venstreparti var Berit Ås särskilt viktig som den person som valdes till partiets första ledare. Partiets nuvarande ledare Kirsti Bergstø besökte Ås bara ett dygn före hennes död. I ett pressmeddelande berömde Bergstø Ås känsla för rättvisa och det att hon var aktiv in i det sista. Kerstin Halvorsen som ledde partiet 1997-2012 lyfte särskilt fram den medvetandegörande betydelsen av begreppet härskartekniker när hon kommenterade dödsfallet till NRK. Också Audun Lysbakken som var partiordförande 2012-2023 betonade Ås personliga betydelse som inspirationskälla och menade att hon hade varit med om att forma flera generationer av socialister i Norge.