Bakom de orden står Jan Olof Mallander, känd finlandssvensk konstnär och en av Finlands växande antal praktiserande buddhister.

Mallander riktar sig speciellt till Arbetarbladets läsare, för med glädje har han noterat tidningens intervju med den finska buddhistmunken Taehye Sunim som publicerades den 8 maj i år. Där tog nämligen även munken upp betydelsen av det kallinenska arvet.

– Med all rätt skulle jag kalla Yrjö Kallinen en mahatma, det indiska sanskritspråkets ord för en stor ande. I Finland var han i tiderna den stora pionjären för att sprida kunskap om den dittills rätt okända buddhismen, framhåller Mallander.

Han påminner om den tvåspråkiga föreningen Buddhismin Ystävät – Buddhismens Vänner som när den grundades 1947 var den första i sitt slag i Finland. Föreningen heter numera Bodhidharma.

– Bland de grundande medlemmarna fanns föreningens första ordförande Yrjö Kallinen och den kända filmregissören Leo Hildén, berättar Mallander.

Leo Hildén har för övrigt samma släkt- och förnamn som den finlandssvenska socialdemokratiska riksdagsmannen Leo Hildén som från 1919 ett år framåt fungerade som Arbetarbladets första chefredaktör. Traditionerna förpliktar.

Vem var då Yrjö Kallinen?

För att bara göra en snabb repetition.

Yrjö Kallinen föddes i Uleåborg 1886 och avled i Helsingfors 1976. Däremellan ryms ett sällsynt rikt för att inte säga ytterst märkligt liv. I levnadsteckningarna beskrivs han som en folkskolgången järnvägsman men spränglärd som flera universitet. En lysande talare och en oerhört dominerande personlighet, men samtidigt både ödmjuk och anspråkslös.

Som ledande röd, dock inte beväpnad rödgardist, i sin hemstad Uleåborg dömdes han under inbördeskriget 1918 fyra gånger till döden, men slapp till slut undan med en livstidsdom. I och med tjugotalets stora amnestier frigavs han och inledde sitt egentliga livsverk som upplysningschef vid Konsumtionsandelslagens centralförbund. Åren efter andra världskriget gjorde han ett kort inhopp i politiken som socialdemokratisk riksdagsman och försvarsminister trots att han var pacifist. Inget under att han av en brittisk diplomat fick titeln ”den vandrande paradoxen”.

– Visst, Kallinen var stor, verkligt stor, säger Mallander som nyligen läst lite i Kallinens böcker.

Han kan bara konstatera att Kallinen var så tydlig och klar. Något som tydligt framkommer i hans bok Tässä ja nyt (”Här och nu”) som utkom på 1960-talet. För att inte tala om Hilkka Pietiläs oförglömliga tv-intervju från år 1971 under rubriken ”Elämmekö unessa”, lever vi i en dröm. Det var genom Teosofiska Samfundet som Kallinen tidigt kommit i kontakt med buddhismen.

Mallander påminner dock om att mycket hänt sedan Kallinens tid.

– Kallinen grundade Buddhismens Vänner efter kriget. Men idag har vi närmare 40 buddhistiska Dharmaorganisationer som verkar i Finland. Över hela jordklotet finns ungefär 500 miljoner buddhister, varav det största antalet är i Kina. Antalet och intresset är i stigande. Men buddhismen utvecklas långsamt – och jag med den, framhåller Mallander.

Mot den här bakgrunden filosoferar Mallander över vår nuvarande situation i den rika västvärlden.

– Vi får nog vad vi vill ha. Men när vi väl fått det, vaknar vi upp till att det egentligen inte var det vi ville. Men så är vi fast i vårt val och dess följder vilket ofta leder till lidande.

Mallander vill dessutom varna för trenderna inom medierna och dagens informationsförmedling.

– Allt mer i dagens värld bygger på att allting kan manipuleras. Buddha upppmanar oss att inte acceptera någonting, inklusive hans lära, utan prövning. Testa därför Buddhas ord som en guldsmed testar materialet för att få fram äkta guld.

Mallander påminner om den tyska filosofen Oswald Spengler som för hundra år sedan skrev boken Västerlandets undergång. Aktuell än idag.

– Vi får räkna med att Asiens makt kommer att växa. Amerikas värsta fiende, och även vår, är inte någon yttre fiende utan den inre fienden i form av okunnighet, sex, våld, droger, vapen och gangstermentalitet i förening med mental obalans, sjuka värderingar mm. Min bedömning är att Kina vinner ronden – och kanske nästa. Men det blir svårt att hålla Kina samman. Det är nämligen inte lätt att vara imperialist i dessa tider och hålla ihop hela föreställningen. Det är därför möjligt att Kina uppdelas i förbundsstater inklusive Tibet, säger Mallander.

En av Yrjö Kallinens nära vänner och förtrogna var Atos Wirtanen (1906-1979), socialdemokratisk, senare folkdemokratisk riksdagsman, och under 1940-talet chefredaktör för Arbetarbladet. Det var Hufvudstadsbladets framlidne filmkritiker Hans Sundström som en gång betecknade Kallinen och Wirtanen som den ”finländska arbetarrörelsens metafysiska radarpar”. Atos Wirtanen, till yrket ursprungligen typograf, självlärd liksom Kallinen, och uppvuxen på Åland påverkades redan sin ungdom av Kierkegaard, Schopenhauer, Nietzsche och Dostojevskij vilket skulle prägla honom livet igenom.

Yrjö Kallinen och Atos Wirtanen umgicks regelbundet. Trots olikheterna fanns det ändå en slags själarnas sympati. Det sägs att Atos Wirtanen för Yrjö Kallinen berättade hur han i sin ungdom under stark påverkan av Schopenhauers pessimism i en klipphäll i sin åländska hemsocken Saltvik ristat in följande mening: ”Jag – strimma av tid mellan två evigheter”. Men då hade Kallinen svarat med ett av sina österländska favoritcitat: ”Det finns ingen evig natt, det finns inget evigt mörker. Det finns bara människan som står i sin egen skugga och klagar över världens mörker”.

Som Mallander konstaterar är Wirtanens citat inte buddhistiskt. Kallinens nog, vilket inte hindrade själsfrändskapen dem emellan. Mallander vill dessutom påminna om de djupa vänskapsbanden mellan Atos Wirtanen och Tove Jansson.

– I Tove Janssons Muminböcker lever Atos Wirtanen vidare framförallt i Snusmumriken men också i Bisamråttan finns drag av honom. I Tove Janssons magiska muminvärld finns starka inslag av Tibet. Till exempel i boken Trollkarlens hatt är Mumindalen och Ensliga bergen tibetanska landskap. Kristallgrottan existerar rent konkret i Tibet och Självhärskaren i boken Muminpappans bravader är en buddhistisk rinpoche, alltså dyrbar lärare.

Mot den här bakgrunden anser Jan Olof Mallander att Arbetarbladet har en viktig uppgift att föra traditionerna från Yrjö Kallinen och Atos Wirtanen vidare. Aktuella då, men lika aktuella idag.

– I en tid präglad av krig, svält och epidemier ser vi livets verkliga natur. Den insikten hade Yrjö Kallinen. Men han såg också en väg ut ur eländet, nämligen meditationen. Genom meditationen lär man sig nämligen förstå det mänskliga medvetandets sanna natur, sammanfattar Mallander.