Ärade talman,

Vi blev lite på hälft igår, så jag svarar nu på ledamot Otto Anderssons direkta fråga och försök att flytta fokus bort från regeringens vårdpolitik. Otto Andersson frågade om jag kan garantera att alla socialdemokrater i HUS-sammanslutningens styrelse kommer att rösta för Lojo BB. Jag vet inte hur SFP fungerar, men inom SDP har vi inte en sådan kultur att riksdagsledamöter dikterar hur våra beslutsfattare röstar på regional nivå.

Men okej, det går förstås att tänka att ett partis ideologi och program föranleder vissa handlingssätt. Så är ju bevisligen inte fallet för SFP i den här frågan. Partiet har nämligen i ramrian bestämt att flera sjukhus ska försvagas, inklusive förlossningsverksamheter.

Tänk om vi alla här gjorde lika som Otto Andersson, och Henrik Wickström för den delen, att så fort en fråga är obekväm i riksdagen så tar man inte ansvar för egna linjen utan pekar istället på hur andra partier agerar på andra nivåer. Tänk om vi i varje utbildningsfråga skulle ta upp att SFP minsann stänger en skola här och där i kommunalpolitiken. Det vore löjligt i kontexten hur viktig frågan än vore på rätt beslutsnivå.

Anledningen till att vi tog upp Lojo BB i vårt gruppanförande var att det är ett bra exempel på hur illa vårdsektorns läge är då till och med Nylands enda avdelning med Baby friendly-certifikat är nedläggningshotad.

Jag anser att Lojo BB förtjänar arbetsro. Det ser dock ut som om de stora partierna splittras i frågan. Det skulle SFP-gruppen sannolikt också göra om den vore stor, men nu är SFP ett väldigt litet parti. Dock i vågmästarroll för att bära upp Finlands konservativa högerregering. En regering som kompromissar i frågor som värdeliberala partier aldrig borde kompromissa om, vilket vi ser exempel på imorgon då propositioner om att försvaga asylsökandes och invandrares rättigheter diskuteras här i salen. Och jo, jag byter också samtalsämne, erkänns, men det är ändå inom riksdagens arbetsfält.

Så, vi kan aldrig veta hur HUS-styrelsen röstar då den står inför sparkrav och därför bör HUS underskott åtgärdas, genom att välfärdsområdenas underskott åtgärdas. Och det är upp till regeringen.

Ärade talman,

Det stora problemet är alltså, att så länge vården underfinansieras och så blir det just regionalpolitik av det hela. Där tycker SFP tydligen inte att underskottet är ett problem, men här i riksdagen gör ni hur grymma nedskärningar som helst med hänvisning till statens underskott. Även om ni nog har råd med skattelättnader till höginkomsttagare, hundratals miljoner euro mer till privat vårdbusiness, sänkt ölskatt, så kallade “entimmeståget”, med mera. Detta samtidigt som andra stadiet inte får förbli avgiftsfritt.

SFP försvarar givetvis de enheter som är viktiga för svenskspråkiga befolkningen och det är i sig bra, i den kampen är vi eniga. Att andra enheter i landet läggs ned verkar dock inte bekymra SFP det minsta då det inte drabbar partiets väljarbas och det säger något om partiets förhållningssätt till vården överlag. Strunta i om en nattjour stänger, bara det inte gäller egna väljare.

Själv tänker jag att även Jämsä, Idensalmi, Salo, Brahestad, Kouvola, Oulais etcetera är viktiga även om jag inte har väljare där. Det viktigaste för SFP verkar dock inte vara att hjälpa social- och hälsovårdssektorn utan att kunna säga att man minsann försvarar de egna enheterna. Men nedskärningarna drabbar även servicen på svenska.

Summa summarum så här långt: Inom HUS-sammanslutningen har SFP helt rätt i frågan om Lojo BB och partiets beslutsfattare där har mitt fulla stöd, men nu är vi inte där utan i riksdagen och problemet är att regeringen med SFP inte åtgärdar den situation där dessa nedskärningsplaner alls finns på agendan.

Tvärtom, regeringen förvärrar läget.

Ärade talman,

Vad gäller nedskärningar i vården så skär regeringen drastiskt i understöden till organisationer som jobbar förebyggande och kompletterande.

FDUV konstaterar med rätta att detta är kortsiktigt. Lyssnar ni på dem? Det gjorde ni inte då ni beslöt att skjuta upp lagen om funktionshinderservice några månader efter att ni, strax innan valet, röstat för den.

Det viktigaste vore förstås att åtgärda vårdsektorns resursbrist, vilket oppositionen visat att kan göras ekonomiskt hållbart, och att åtgärda bristen på specialiserad arbetskraft inom vården. Lösningarna till det senare är utbildning, invandring och branschens attraktionskraft. Regeringen lyckas inte med någon av dessa.

Studerande lider av regeringens politik. Vuxenutbildningen körs ned. Invandringen åtstramas enligt sannfinländarnas modell. Vårdpersonalen får större arbetsbörda och mer stress av ramrians beslut. Läkarförbundet kritiserar regeringens politik med emfas. Regeringens arbetslivspolitik väcker stor och befogad kritik från vårdarfackens håll.

Det positiva med Otto Anderssons attack var att frågan om Lojo BB fick mer uppmärksamhet. Vi borde diskutera förlossningsvården mycket mer i riksdagen. Jag gjorde nyligen ett debattinitiativ om förlossningsavdelningarnas framtid i Finland. Ingen från SFP skrev tyvärr under.