Finlands Svenska Socialdemokraters ordförande Dimitri Qvintus inledde med att berätta att han inför riksdagsvalet har velat ordna diskussioner där man lyssnar på varandra och försöker bygga en grund för samarbete. Qvintus är uppställd för SDP i Helsingfors valkrets.

– Vilken är betydelsen av kulturen och bildningen i samhället just nu? Varför är det viktigt? frågade han sina samtalspartners.

Mårten Westö, författare och journalist, tog upp konstnärens eget ansvar att delta i diskussionen.

– Om vi klagar på att kulturen ligger i skymundan kan det bero på att vi är rädda för att träda ut och förklara hur kulturarbetarens vardag ser ut. Om vi inte gör det själva, hur ska någon annan kunna förstå? sade han.

Sångaren och låtskrivaren Emma Raunio nickade instämmande och sade att hon ser sig som en representant för en yrkesgrupp som inte alltid är bra på att representera sig själv. Hon anser ändå att kulturarbetare har ett unikt perspektiv att komma med.

– Kulturen intresserar sig för människan, för att tolka och beskriva. Den existerar inte i något vakuum utan i relation till andra. Bland annat därför är kultur viktigt, sade hon.

Henrik Dettmann som kandiderar för SFP i Nylands valkrets och är professionell baskettränare ser idrotten som en del av kulturen. Enligt honom kan både kultur och idrott öka vårt välmående men det finns inte en lösning som passar alla.

– Problem går inte att lösa med att säga att du har fel och jag har rätt. Det är inte så att vi alla har samma speluppfattning. Alla har sin egen men vi måste hitta ett sätta att spela tillsammans, sade han.

Behovet av kultur är genomgripande

Westö påpekade att Dettmann representerar en lagsport vilket är bra med tanke på politiken. Inte heller han är för en tudelning mellan kultur och idrott.

– När jag började skriva för tidningar skrev jag tidigt om sport. Kulturfolket snöpte på näsan: ”Hur kan du skriva om det?!”

Raunio inföll att kultur och sport har mycket gemensamt:

– Båda bygger på långsiktighet och båda är bland det äldsta vi börjat syssla med. Människan har haft ett behov av kultur och sport oberoende av rådande politiska eller historiska omständigheter, sade hon.

Dimitri Qvintus ser ett jättestarkt behov av kultur. (Foto: Simon Bergman)

Qvintus medgav att han ser ett jättestarkt behov av kultur.

– Oavsett om det är Lauri Markkanens jättefina prestation, en dikt, skönlitteratur, något någon målat. Det handlar om en annans kreativitet som tvingar mig att tänka. Jag skulle jättegärna se mera av det här i politiken, sade han.

Det här ledde naturligt till följande frågor: Syns kultur alls i politiken? Och borde den synas?

Westö svarade på direkten att kulturen borde synas mera.

– Vi hade fyra olika kulturministrar under lika många år. Det säger en del om prioriteringarna.

Dettmann fyllde i att Stefan Wallin torde ha varit den senaste kulturministern som satt hela perioden.

– Vi har inte lyckats sälja oss själva, det känns kanske lite obehagligt. Kultur och idrott är självändamål, sade han.

Är kulturen ett självändamål eller kräver den stjärnor?

Westö poängterade att det förekommer en stor skillnad mellan kulturdebatten i Finland jämfört med den i Sverige. Han anser att samhällsdebatten, som i Sverige kopplas till kulturdebatten, lyst med sin frånvaro hos oss. Raunio tillade att kritik förekommer men inte något samhälleligt samtal.

– Kulturella strukturer belyses ganska lite. Vanliga människor har en dålig uppfattning om vilka strukturer som finns bakom till exempel TV, sade hon.

Dettmann slängde fram tanken om hur många människor från kulturbranschen som egentligen vill vara med i en samhällsdebatt:

– Kräver kulturen stjärnor? undrade han.

Qvintus påpekade att varken medier, politiker eller partier kanske tillräckligt starkt betonar att kulturen har självändamål.

– När man inser att kulturen har ett självändamål behöver man inte leta efter stjärnorna, anser han.

I samma veva tog han upp frågan om det finns något kulturellt i politiken och inleder med att besvara den för egen del genom att berätta om sin erfarenhet som politisk specialmedarbetare och talskrivare.

– Jag försökte aktivt använda skönlitteratur när det var ett politiskt tal eller manifest på kommande.

Raunio sade att man kanske lite har tappat bort hur mycket gränsytor det finns mellan olika kulturella former samt mellan kultur och politik.

– Den mest virtuosa fotbollen är nära dans, ett välskrivet politiskt tal är retorik, vilket är nära teater. Om man har gått över till att tänka att kultur är något som görs ”sen när man hinner”, då missar man ju att kultur är ett sätt för grupper att få sin röst hörd, vilket är väldigt nära politik, sade hon.

Kulturbranschen glömdes under covid-pandemin

Westö tog covid-pandemin som ett exempel på hur förödande bristen på samhällelig debatt varit för kulturfältet.

– När teatrarna stängdes ner var det ingen som protesterade. Den chocken har gjort det svårare att bearbeta för de som arbetar inom teatervärlden, sade han.

De andra diskussionsdeltagarna instämde.

– Samhället var nerstängt och när man äntligen började öppna det igen så glömde vi bort att det finns en bransch viktig för vårt välmående. Kulturbranschen är inte bara ekonomiskt viktig utan annars också. Den förståelsen fanns inte hos beslutsfattarna, sade Qvintus och tillade att han hoppas att vi lärt oss.

Emma Raunio är sångare och låtskrivare. Riksdagsvalskandidat Henrik Dettmann i bakgrunden. (Foto: Simon Bergman)

Raunio hade många inhiberade gig på grund av pandemin men för henne var det inte ens det värsta. Det kändes märkligt att folk fick gå på restaurang men inte på konsert.

– I ett skede fick man sjunga karaoke men inte ha konserter. Med mina kollegor skämtade vi om att vi kunde gå in var som helst och stänga ner stället genom att sjunga ”Bä bä vita lamm” – professionella framträdanden var ju förbjudna, sade hon.

Som en följd av covid förlorade många artister hem och hus och flera bytte bransch.

Westö misstänker att en orsak till att musikbranschen blev styvmoderligt behandlad kan vara den ökända kvinnodagskonserten år 2020 där många insjuknade.

Det faktum att lönen för många konstnärer och andra kulturarbetare varierar mycket förvärrade situationen ytterligare.

– Många är företagare och inkomsten är inte stabil. Nästa regeringsperiod måste socialskyddet reformeras, sade Qvintus.