Internationellt

Tyskland: Luftvärnsbunker blev Hard Rock Hotel

Joachim Kasten

För mig har den gråa kolossen alltid varit ett trist historiskt landmärke. Redan under min barndom kastade den en dominerande skugga på tivoliområdet Heiligengeistfeld i Hamburgs stadsdel St. Pauli.

Joachim Kasten

Arbetarbladet

 

 

Några stenkast därifrån ligger även stadens beryktade red-light district kring Reeperbahn och Grosse Freiheit samt fotbollsarenan för Bundesligaklubben FC St. Pauli.

På 80- och 90-talet hade jag ofta vägarna förbi eftersom bakom de metertjocka betongytor rymdes bl a ett fotolab där jag beställde pressbilder för mina artiklar i Arbetarbladet. Med digitaliseringen rann dessa bunkerbesök däremot ut i sanden.

Grön mössa

Häromdagen gjorde jag en ny påhälsning. Hitlertidens gamla luftvärnsbunker hade fått en ny arkitektonisk skepnad.

På dess ursprungliga tak i drygt fyrtio meters höjd reser sig numera en slags grön mössa.

Den fem våningar höga konstruktionen invigdes i juli och fungerar sedan dess närmast som ett enastående lifestyle-kvarter och turistattraktion utan några som helst förebilder i Tyskland.

Den rymmer bl a ett Hard Rock hotell med 134 rum mellan sjutton och trettio kvadratmeter. Priset för en natt över bunkertaket uppges med 160 euro och uppåt. Gäster och besökare erbjuds dessutom en restaurang, ett café samt en multifunktionell konserthall för en publik på 2 200 personer.

Bor man i hotellet eller har bokat bord på restaurangen Reverb är man privilegierad och kan åka hiss upp inom metertjocka betongväggar. Och då kommer man även utvilad fram till anläggningens grönskande krona på över sextio meters höjd i form av en klimatsmart trädgårdsanläggning.

Bland frodiga växter kan man då njuta av en makalös utsikt över den nordtyska metropolen Hamburg.

Själv hade jag inte hissförmånen utan kröp in i rollen som vanlig turist och vandrade uppför en ”Bergpfad” på bunkerfasaden.

Efter 600 meter med sammanlagt 322 trappsteg nådde jag målet.

Emellanåt pausade jag för att ta till mig den grå-gröna kolossens historia på ett slags dokumentationscentrum på bunkerns ursprungliga tak.

Tvångsarbetare

Om alla hotell- eller evenemangsgäster förstår symboliken på att konsertsalen fick namnet Georg-Elser-Halle eller att restaurangens neonskylt betyder ”efterklang” i översättningen är svårt att säga.

Visserligen står bara bunkern för ett eko på Nazitysklands krigiska framfart som är omöjligt att misstolka. Och om Georg Elser 1939 hade lyckasts med sitt attentat mot führern Adolf Hitler i Münchens Bürgerbräukeller så skulle Tyskland förmodligen ha klarat sig utan att bygga luftvärnsbunkrar.

Att sätta på den gröna ”mössan” över grå betong tog hela fem år och kostade drygt 60 miljoner privatfinansierade euro.

Ingången till hotellet. (Foto: Joachim Kasten)

Byggstarten för det egentliga åbäket med sidlängder på 75 meter ägde emellertid rum i april 1942. Efter enbart 300 dagar stod den klar i juli 1943 avsett som skydd och försvar mot de allierade bombflyg som hemsökte Hamburg.

Det snabba uppförandet av de 3,5 meter tjocka väggarna samt ett femmeters tak kunde endast verkställas med hjälp av naziregimens brutala maktinstrument.

Betongen blandades och armerades främst med hjälp av omkrig 2 400 tvångsarbetare som ”hämtades” i de av Tredje rikets Wehrmacht ockuperade länderna.

En stor del av dem överlevde aldrig de hänsynslösa arbets- och livsförhållandena.

Bland annat bodde tvångsarbetarna i baracker utanför byggarbetsplatsen utan skydd mot bombanfall.

Maktdemonstration

I slutet av juli 1943 startade de allierade den numera ökända operationen Gomorrah mot Hamburg. Brittiska och amerikanska flyg kastade över 100 000 bomber mot staden och förorsakade förhärjande eldstormar.

Enligt den officiella offerstatistiken uppskattas anfallets konsekvenser med över 30 000 döda, omkring 100 000 sårade samt att mer än hälften av hamnstadens bostäder lades i ruiner.

Bunkern vid Heiligengeistfeld klarade infernot.

Den var konstruerad för att ge plats åt 18 000 personer men under krigets värsta bombräder trängdes ändå drygt 30 000 människor bakom dess skyddande betongväggar.

Många liv räddades, men andra spilldes. Till helhetsbilden hör betongmonstrets funkion som försvarsanläggning. På plattformer vid anläggningens fyra hörn stod luftvärnsbatterier som var bemannade med unga s k Flakhelfer.

Naziledarnas avsikt var att väcka intrycket av ett mäktigt luftförsvar. Men den funktionen gick bokstavligen upp i rök och eld.

På ställen där man idag sipprar på en cocktail eller cappuccino stupade för cirka 80 år sedan soldater i en meningslös kamp mot flygbomber.

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE