Webbinariet blev mycket uppskattat enligt eftermälena, var informativt och olika perspektiv på ämnet presenterades. Det var med andra ord inte lätt förutsägbart.

Arrangörer var ABF Stockholm, OSSE-nätverket och Sällskapet för Studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien. Webbinariet kan ses i efterhand på ABF Stockholms Facebooksida.

Medverkande var Örjan Berner, tidigare Sveriges ambassadör i bl a Moskva, Katarina Engberg, fil dr i freds- och konfliktforskning, seniorrådgivare till Sieps och UI, säkerhetspolitisk analytiker, Fredrik Löjdquist, chef för nyinrättade Kunskapscentrum för Ryssland och Östeuropa, tills nyligen Sveriges OSSE-ambassadör, Erkki Tuomioja, tidigare Finlands utrikesminister och nu finsk riksdagsledamot (s) samt samtalsledare Krister Eduards, Sällskapet för Studier av Ryssland, Central- och Östeuropa samt Centralasien, tidigare ambassadråd vid Svenska ambassaden i Moskva.

DNs Rysslandskorrespondent Anna-Lena Laurén var också vidtalad att delta, men fick förhinder genom att hon skickades på en uppdragsresa till Ukraina.

I fortsättningen är det här inget exakt referat, men delvis osorterade axplock av synpunkter som framkom. Ryssland har brutit mot internationell rätt genom att annektera Krim och militärt inskrida i östra Ukraina. Till detta kommer det repressiva handlandet mot oppositionspolitikern Navalnyj som FSB försökt giftmörda ifjol. EU och USA har svarat med sanktioner mot Ryssland. Agerar världssamfundet konsekvent – inga sanktioner har införts mot Israel trots dess brott mot palestinierna och internationell rätt?

Går det att normalisera relationerna till Ryssland? Det kan bli svårt så länge Putin sitter vid makten, och det kan bli ända till år 2036. Och risken är stor att han kommer att efterträdas av personer sprungna ur hans egen maktstruktur. Relationerna till Ryssland bör skötas med fasthet, men också genom dialog.

Det finns olikheter mellan Finland och Sverige i relationen till Ryssland. Finland har en 130 mil lång gemensam gräns med Ryssland. President J.K. Paasikivi (1946-1956) sa: En sak är säker, vi kan inte förändra vårt geopolitiska läge. Det finns inte samma rysskräck i Finland som i Sverige.

Finland har fortsatt dialogen med Ryssland på högsta politiska nivå, medan Sverige avbrutit denna under en längre tid. Samtidigt har försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland avsevärt utökats under senare år.

Sverige är det enda land i världen som har ett stort intresse av att Finland förblir självständigt. Finland vill inte bli indraget i någon militär konflikt mellan andra länder. Hur klar är Sveriges nuvarande politik på den punkten?

Sverige, baltiska länderna och Polen har intagit den hårdaste attityden mot Ryssland inom EU. Carl Bildt som utrikesminister introducerade tillsammans med sin polske kollega EUs östliga partnerskap, som omfattade stöd till Belarus, Ukraina, Georgien, Azerbajdzjan och Armenien, men inte Ryssland.

Var det korrekt handlat att hålla Ryssland utanför? Om inte annat har det bidragit till att öka ryska misstänksamheten och misstron riktad mot EU och östliga partnerskapet. Har det försämrat möjligheterna att ha en dialog om demokrati och ekonomisk utveckling med Ryssland? Ryssland var mer återhållsamt tidigare, men har nu skärpt sin hållning. Under Trumps presidenttid trappades partnerskapet mellan USA och Ryssland successivt ned. Hur det blir under Bidens tid återstår att se.

Även om tendenser till militär upprustning även omfattar arktiska området, har det civila samarbetet i Arktis fortsatt att fungera relativt väl.

Repressionen har skärpts i Ryssland genom politiken, nya lagar som riktas mot oppositionen och förtrycket har skärpts. Efter 7-8 år med framgångsrik ekonomisk utveckling under Putins första tid som president har ekonomin stagnerat. Sanktioner har införts av EU och USA mot Ryssland.

Förhållandet mellan Ryssland och Väst har blivit konfrontationsbetonat. Ryssland har ambitionen att fortsätta hålla kontroll över utvecklingen i ett antal f d sovjetstater, som Belarus, Ukraina och Georgien. Putin vill inte visa svaghet, vilket den nya aktivismen i Mellanöstern tyder på.

Är sanktioner för att tvinga fram ett bättre beteende den rätta vägen att gå? De är trubbiga instrument. Men självklart måste aggressioner bemötas. Levnadsstandarden i Ryssland har försämrats.

Putin är övertygad om att ryska folket inte vill störta honom, trots den tilltagande auktoritära utvecklingen. Någon folklig revolution är inte att vänta i Ryssland.

Vi måste trots allt samarbeta med Ryssland, inte minst i Östersjöregionen, och en dialog med ryssarna är nödvändig.

Tvingas Ryssland söka sig närmare Kina? Det finns konträra intressen främst mellan USA och Kina. I Moskva ser man Kina som ett större hot, och väst har varit en naturligare samarbetspartner. Men man kan inte utesluta att Moskva och Peking närmar sig varandra, och det kan få negativa följder för EU.

Ryssland vill vara en stormakt med globala ambitioner, men skadas av dess provokationer mot Ukraina. Norge och Danmark är med i Nato, det nordiska försvarssamarbetet ökar och det gäller särskilt de militärt alliansfria länderna Sverige och Finland. Finland har behållit sina kontinuerliga kontakter med Ryssland. Finland förefaller vara mer positivt än Sverige till att utveckla ett europeiskt försvarssamarbete inom EU. Sverige betonar mera annat försvarssamarbete, inklusive den transatlantiska länken.

Det pågår en massiv rysk militär upprustning vilket skapar utmaningar för Europas säkerhet och EUs grundvärden, och ifrågasätter den europeiska säkerhetsordningen, som Ryssland vill ändra på. Ryssland blandar sig i andra regioner och hotar andra länders självbestämmanderätt.

Sverige och Finland håller fast vid den europeiska säkerhetsordningen och har många gemensamma intressen, byggda på öppenhet, förtroendeskapande och åtgärder för att undvika militär oförutsägbarhet.

Viktiga frågor är baltiska grannarnas säkerhet, och att Östersjön ska vara försvarbart. Det råder en militär obalans till Rysslands fördel i norra Europa. Enligt OSSEs Wiendokument ska andra länder få inspektera militärövningar som omfattar mer än 13 000 soldater. Under rysk ledning har övningar med cirka 100 000 soldater skett utan att inspektioner tillåtits.

Det går inte att lita på att USA och Nato ska rädda oss i en allvarligare krissituation. OSSE ägnar sig åt förtroendeskapande frågor som försvarsdoktriner, olika tekniska frågor och ett bredare säkerhetsbegrepp som också omfattar demokrati, mänskliga rättigheter och rättstatens principer.

Det går inte att skilja militär säkerhet från politisk säkerhet.