Varmt tack bästa ordförande, bästa kongress, ärade inbjudna gäster och vänner,

I och med att vi har Antti Rinne på plats vill jag börja med att med tacksamhet tänka på förra riksdagsperioden. Trots alla kriser blev den politik, det regeringsprogram som förverkligades den mest socialdemokratiska under min livstid, med reformer som stärkte välfärden och jämlikheten och jämställdheten.

Vi fick igenom den utvidgade läroplikten och avgiftsfri utbildning på andra stadiet, familjeledighetsreformen, vårdardimensioneringen, förnyad abortlagstiiftning, mer resurser till yrkesutbildningen, lägre dagvårdsavgifter, subjektiv rätt till dagvård på heltid, en första fas av Finlandsmodellen som början på en hobbygaranti för unga, en förnyelse av sexualbrottslagstiftningen, instiftande av en äldreombudsman, förnyad translag, förnyelse av funktionshinderservicelagen som regeringen Orpo tyvärr sköt upp innan den hann träda i kraft, förnyad naturvårdslag och sist men verkligen inte minst en helt ny och nödvändigt ambitiös klimatpolitik.

Det mesta av detta tack vare det systematiska programarbete som styrdes upp under Antti Rinnes ledning under tiden i opposition under Sipiläs regering. Tack Antti! Historieskrivningen kommer att ge dig rätt och göra dig rättvisa om den inte redan gör det. Många finländares vardag är bättre tack vare det som regeringen Rinne och regeringen Marin förverkligade.

Däremot är tiderna tuffa av andra skäl som vi alla vet,

Så, bästa vänner,

Nu är vi där igen, i oppositionen. Kontrasten till förra perioden är skarp. Nu ökar ojämlikheten igen. Unga får ta smällen. Utsatta får ta smällen. Risken för segregation ökar. Inkomstskillnaderna växer. Arbetstagarnas ställning försvagas. Samhällsklimatet blir råare.

Vår väg är en annan. Vi vill inte att studerande ska tvingas bli ännu mer skuldsatta. Vi vill inte att folk ska tvingas flytta på grund av sänkt bostadsbidrag. Vi vill inte ta bort en tredjedel av natur- och miljöskyddet då det behövs mer än någonsin. Vi vill inte öka utsläppen. Vi vill inte att vårdgarantin och vårdardimensioneringens sista del och funktionshinderservicelagen skjuts fram och urvattnas. Vi vill inte att den som mister jobbet ska få fler självriskdagar och bli utan barntillägget. Vi vill överlag inte att fler ska bli beroende av utkomststöd som är det mest byråkratiska stödet vi har.

Vi är eniga med högern om att vi behöver ett ambitiöst sysselsättningsmål. Att vi behöver ett förenklat socialskydd. Men vi kan vara oeniga om medlen.

Vi är i Finland lyckligtvis helt eniga om stödet till Ukraina. Den enhälligheten är väldigt viktig.

Vad gäller Israel-Palestina borde såväl Finland som vårt parti och riksdagsgrupp tydligare och med emfas kunna kräva permanent eldupphör, inte bara paus i de bombningar som dödat över 10 000 civila, bland dem tusentals barn.

Ett alltför sent eldupphör på några dagar som nu pågår är förstås bra, men otillräckligt. Även i denna fråga kan FSD vara partiets samvete.

Vi socialdemokrater måste vara en stark internationell röst för fred.

Bästa kongress,

Högerns berättelse blev den dominerande i vårens riksdagsval. Nu vet vi att deras prat om att stoppa skuldsättningen var missvisande och överdrivet.

Regeringen gör inte mer för att anpassa ekonomin än vi hade gjort. Skillnaden är den att vårt alternativ är rättvisare. Det kommer vår skuggbudget att visa svart på vitt nästa vecka. Vi tryggar köpkraften för låg- och medelinkomsttagare minst lika starkt som regeringen, men vi undviker de skadligaste nedskärningarna och vi ger inte mer till de mest förmögna som högern än en gång gör.

Kom ihåg: av var och en efter förmåga och till var och en efter behov.

Dessutom kan och måste förutsättningarna för hållbar tillväxt tryggas bättre än vad regeringen gör.

Regeringens invandringspolitik är därtill ekonomiskt destruktiv och moraliskt förkastlig.

Och regeringens arbetsmarknadspolitik sår splittring i en tid då vi behöver stabilitet och enighet. Då vi behöver samarbete och gemenskap. Då vi behöver värna om den balans som varit en framgångsfaktor för vårt nordiska välfärdssamhälle.

Avslutningsvis vill jag kort säga att vi går emot val. Ett presidentval med flera goda kandidater, men bara en som både har den utrikespolitiska erfarenhet som krävs och den värdegrund som behövs i dessa tider.

Vi jobbar för att Jutta Urpilainen ska bli republikens president i vinter.

Sedan ska vi jobba för att göra vår distriktsordförande Dimitri Qvintus till EU-parlamentariker nästa sommar.

I bägge fallen handlar det om värderingar, kunskap, värdighet och engagemang.

Kamrater,

Kampen fortsätter!