Aleksej Navalnyj kämpade mot Vladimir Putin och hans regim och den 16 februari 2024 slutade kampen så att Navalnyj fick sätta livet till i kampen för demokratin. Det meddelades att han hade dött i sibirisk fångenskap.

Ändå kan Navalnyj som död vara en farligare fiende för makthavarna i Kreml än han var medan han var vid liv. När regimen i Sydafrika trodde år 1977 att de slutgiltigt hade tystat ned apartheidmotståndaren Steve Biko genom att döda honom, kom det föredöme Biko hade stått för att på ett avgörande sätt påskynda demokratiutvecklingen i landet. När säkerhetspolisen i Polen mördade prästen Jerzy Popiełuszko år 1984, påskyndade regimen sitt eget fall.

Ryssland är varken Polen eller Sydafrika. Ändå finns det hopp att nu när Navalnyj har offrat sitt liv i kampen mot diktaturen, uppskattas hans gärning på ett annat sätt än vad fallet skulle annars ha varit. Kommande generationer av demokratiaktivister i Ryssland kommer att minnas hans offer. Men det är inte bara i Ryssland hans minne kommer att värnas. I den demokratiska världen är han ihågkommen som någon som modigt trotsade övervåldet fast han måste ha anat hur det skulle sluta. Sedan finns det många andra diktaturer i världen och Navalnyjs exempel kommer att inspirera generationer av dissidenter världen över.

Om inte Ryssland står näst i tur, kan någon annan diktatur i världen falla under de kommande åren tack vare den inspiration som Navalnyjs offer väcker.

Varken Steve Biko eller Jerzy Popiełuszko levde att se de regimer de kämpade emot falla. Tvärtom blev de krossade av brutala och hänsynslösa makthavare som var rädda för dem. De som levde kvar och fortsatte kampen efter dem fick se utvecklingen mot regimskifte ha sin gilla gång.

Det är inte lätt att förvandla en diktatur till demokrati och demokratin är inte lätt att upprätthålla när den väl har upprättats. I ett diktatoriskt system kräver det stort mod att kräva fria val. Det kan gå som det gick för Navalnyj. Han var inte den första och han blir knappast den sista som makthavarna i Kreml bedömer som för farlig för att få leva. Men också i denna mörka stund lever hoppet kvar.

“Han var en modig man”, hörde jag förbipasserande säga idag på Tavastbron i Tammerfors där levande ljus hade tänts för att hedra Navalnyjs minne och blommor hade lagts ned. Det är lätt att hålla med det omdömet. En hel värld har berörts av Navalnyjs mod.