Milan Kundera föddes den 1 april 1929 i stadsdelen Královo Pole i Brno i dåvarande Tjeckoslovakien. Fadern Ludvík Kundera var en framstående musikvetare och pianist. Också Milan lärde sig spela piano och det finns många referenser till musikens värld i hans romaner.

Som tonåring gick Milan Kundera med i Tjeckoslovakiens kommunistparti och 1948 tog partiet makten genom en statskupp. Han blev utesluten ur partiet två gånger, först 1950 och efter att ha fått komma med på nytt 1956 uteslöts han slutligen 1970.

Den tidiga uteslutningen ur partiet inspirerade honom att skriva romanen Skämtet (Žert, 1967) som blev hans stora genombrott och som också filmatiserades 1969 i regi av Jaromil Jireš. Den filmatiseringen tyckte Kundera om och senare gav han tillstånd att göra en film av hans mest kända roman Varats olidliga lätthet (Nesnesitelná lehkost bytí, 1984) som för många är känd genom Philip Kaufmans film från 1988. Efter det förbjöd Kundera ytterligare filmatiseringar och tog principiellt stånd emot hela tanken att göra filmer som baserar sig på romaner.

Kunderas verk kan indelas i tre perioder. Först var den tidiga produktionen som han skrev på tjeckiska med en inhemsk publik i åtanke, sedan kom de verk, inklusive Varats olidliga lätthet som han skrev med en enklare stil, fortfarande på tjeckiska, där den huvudsakliga målgruppen var en internationell publik som skulle nås med hjälp av översättningar och till sist den sena produktionen. Kundera övergick nämligen till att skriva på franska med en målsättning att kunna bli en del av den franska litteraturens kanon.

Få författare har varit så besatta av tanken att uppnå en internationell publik som Kundera och han kunde vara väldigt dominerande gentemot de översättare som översatte honom till sådana språk som han alls visste någonting om. Kundera blev känd som en kontrollfreak som sysslade med detaljstyrning. Varats olidliga lätthet blev förstås en väldigt stor framgång på många olika språk, men den blev också en problematisk bok för Kundera med tanke på filmens framgång. Han upplevde inte att den slutgiltiga filmen motsvarande hans exakta vision i boken och tog det som en personlig besvikelse att så många blev trollbundna av filmen och läste boken som en pendang till filmen när boken var för honom huvudsaken, det egentliga konstverket.

Kundera flyttade 1975 till Frankrike tillsammans med hustrun Věra. År 1979 blev de av med Tjeckoslovakiens medborgarskap och 1981 fick de medborgarskap i Frankrike.

Allra först hade Kundera skrivit poesi, men han förhöll sig rätt avfärdande till den egna poesin efter att han hade slagit igenom som romanförfattare. På något sätt upplevde han som dissident att poesin hängde ihop med medlemskapet i kommunistpartiet, medan prosan var hans nya sätt att göra sig gällande.

Kundera var en både politisk och filosofisk författare. Man kan tänka sig att omständigheterna, krossandet av Pragvåren och uteslutandet ur partiet två gånger, gav hans produktion en politisk tyngd. När han sedan visste att han inte kunde publicera sina böcker i det kommunistiska Tjeckoslovakien, kunde han också skriva sådant som inte skulle ha passerat censuren. Resten av världen läste honom och på senare år blev han populär i Kina, där kritiken av landets egna diktatur censureras.

Ett av Kunderas främsta på tjeckiska skrivna verk är Skrattets och glömskans bok (Kniha smíchu a zapomnění, 1979) som består av sju separata berättelser. Kundera hade i det skedet tagit steg i postmodernistisk riktning, om Skämtet brukar räknas som en svanesång för den modernistiska perioden i hans författarskap.

Efter den stora succén med Varats olidliga lätthet avslutade Kundera sitt tjeckiskspråkiga verk med Odödligheten (Nesmrtelnost, 1988). Med Långsamheten (La Lenteur, 1995) tog han steget i det okända med det första fiktiva verket på franska. Också andra författare har bytt språk mitt i karriären, till exempel Samuel Beckett, Joseph Brodsky och Vladimir Nabokov.

I det självständiga Tjeckien var det inte helt lätt att omhulda Kundera som en franskspråkig författare som allt mer började identifiera sig som fransk, snarare än som en ambassadör för det forna hemlandet. De verk som han hade skrivit på tjeckiska, inte minst Varats olidliga lätthet som handlar om Pragvåren, gjorde honom för all del till en tjeckisk gigant på den internationella scenen, men för honom själv var skrivandet på tjeckiska ett avslutat kapitel. Redan innan han bejakade det franska med hull och hår och bytte språk, såg Kundera sig snarast som en del av en centraleuropeisk kanon med författare som Franz Kafka och Witold Gombrowicz som förebilder, snarare än som någon som primärt identifierade sig med den tjeckiska litteraturens tradition.

Kafka var för all del från Prag men skrev på tyska. På ett sätt delade Kundera Kafkas upplevelse av att känna sig främmande i Tjeckoslovakien. Kafka kanske kände sig främmande på ett djupare plan i tillvaron, men Kunderas period i exil gjorde att han valde att byta spår och byta språk. Han sågs som något av en främmande fågel, dels för att han överhuvudtaget hade varit i exil, dels för att han valde bort det tjeckiska språket, lite på samma sätt som han uttryckligen hade valt bort poesin som ett uttrycksmedel som hängde ihop med ett avslutat kapitel i livet.

När premiärminister Andrej Babiš besökte Kundera och hans fru Věra i Paris år 2018, erbjöd han att ge dem medborgarskap i Tjeckien. Troligen var den tjeckiska regeringen mer entusiastisk än åtminstone Milan Kundera, men han och hans fru sade att de kan tänka sig saken om det inte förutsätter alltför mycket pappersarbete av dem. År 2019 fick de medborgarskapet och det var lämpligt samma år som Milan Kundera fyllde 90 år. Petr Drulák, Tjeckiens dåvarande ambassadör i Paris, beskrev ceremonin som berörande och betonade att det handlade om en symbolisk gest.

Nu har Milan Kundera dött efter en längre tids sjukdom och hans namn kommer inte längre att förekomma i spekulationerna när nästa nobelpristagare utses. Han dog i Paris, en stad där han sade sig känna såpass väl hemma, att han inte längre saknade Prag. Hans uppväxtmiljö finns förstås i Brno där hans födelsedag den 1 april i år uppmärksammades med öppnandet av Milan Kundera-biblioteket.

År 1985 fick Kundera Jerusalempriset som tilldelas författare vars verk behandlar mänsklig frihet i samhället. Österrikiska statens pris för europeisk litteratur tilldelades Kundera år 1987. År 2000 var Kundera bland årets mottagare av Herderpriset, ett tyskt pris som årligen tilldelades ett antal central- och östeuropeiska kulturpersonligheter. Bland samma års mottagare av Herderpriset fanns Imre Kertész från Ungern som skulle få Nobelpriset i litteratur 2002. År 2006 upphörde man sedan helt och hållet med Herderpriset för att man ville skapa ett bredare europeiskt pris istället, nämligen Kairospriset. År 2007 fick Kundera den tjeckiska statens litteraturpris. Han fick också många andra priser och utmärkelser.